Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield

Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield
Född	22 september 1694[1][2][3] London
Död	24 mars 1773[1][2][3] (78 år) London
Medborgare i	Kungariket Storbritannien
Utbildad vid	Trinity Hall
Sysselsättning	Diplomat, politiker, författare[4]
Befattning
Captain of the Yeomen of the Guard Ambassadör Ledamot av Storbritanniens 5:e parlament Storbritanniens 5:e parlament Ledamot av Storbritanniens 6:e parlament Storbritanniens 6:e parlament Storbritanniens minister för norra departementet Lord Steward Irlands lordlöjtnant Överhusets ledare (1746–1748)
Politiskt parti
Whigs
Maka	Melusina von der Schulenburg, Countess of Walsingham (g. 1733–)[5][6]
Partner	Madelina Elizabeth du Bouchet
Barn	Philip Stanhope (f. 1732)[5]
Föräldrar	Philip Stanhope, 3:e earl av Chesterfield[5] Elizabeth Stanhope, hertiginna av Chesterfield[5]
Utmärkelser
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Philip Dormer Stanhope, 4:e earl av Chesterfield, född 22 september 1694, död 24 mars 1773, var en brittisk statsman och författare

Han var son till Philip Stanhope, 3:e earl av Chesterfield, adoptivfar till Philip Stanhope, 5:e earl av Chesterfield.

Chesterfield var ledamot av underhuset för whigs 1715–1722, och var kammarjunkare 1715–1730 samt chef för livdrabanterna 1723–1725. Chesterfield ärvde 1726 earlvärdigheten från sin far och tog därmed säte i överhuset. År 1728 blev han medlem av Privy council och var 1728–1732 sändebud i Haag, där han skickligt tillvaratog Georg II:s hannoverska intressen och medverkade till garantifördraget i Wien 1731. Han blev 1730 överhovmarskalk och drev opposition mot Robert Walpole.

År 1733 ingick han äktenskap med Georg I:s utomäktenskapliga dotter Petronilla Melusina von der Schulenburg (1693–1778) och framställde med anledning därav penningkrav på kronan, råkade i onåd och avskedades samma år. Längre fram ledde han överhusoppositionen mot Walpole och John Carteret och blev efter den senares fall Irlands lordlöjtnant 1745. Sin post som lordlöjtnant kom han att tillträda först efter avslutandet av en diplomatisk mission till Holland, där han slöt några viktiga militära överenskommelser med landet.

Redan 1746 avgick han som lordlöjtnant och inträdde som statssekreterare i Henry Pelhams ministär. Han försökte överta ledningen för ministären men misslyckades och utträdde 1748. Efter denna tid deltog Chesterfield endast sällan i det offentliga livet. Hans sista stora insats som ledamot av överhuset var genomdrivande av beslutet om den gregorianska kalenderns införande i Storbritannien.

Chesterfields brev till den utomäktenskaplige sonen Philip Stanhope, sändebud i Dresden, utgavs 1774 med titeln Letters written by the Earl of Chesterfield to his Son, Philip Stanhope. Dessa har utgetts i flera senare upplagor. Letters to his Godson utgavs delvis 1817 och fullständigt 1890. Andra av hans brev, Letters to Lord Huntingdon, utgavs 1923.

På grund av att han saknade legitima barn, efterträddes han som earl av Chesterfield 1773 av sin syssling, Philip Stanhope, 5:e earl av Chesterfield.

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.

• Stanhope, 2. Philip Dormer S., 4:e earl af Chesterfield i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
• Wikimedia Commons har media som rör Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield.