Pfalzgreve

En pfalzgreve var en hög ämbetsman i de frankiska och tyska kungarnas tjänst. Han var konungens ställföreträdare och förvaltare av en pfalz (latin palatium, svenska palats), det vill säga en kungsgård där kungarna alltsedan karolingisk tid brukade uppehålla sig och bland annat utöva sina funktioner som domare.
De flesta pfalzgrevskapen avvecklades senare, men i Sachsen (med residens i Magdeburg) och Lothringen (med residens i Aachen) kvarlevde titeln. Efter år 1400 omtalas dock inte någon pfalzgreve av Sachsen längre. Istället blev det de lothringiska pfalzgrevarnas grevskap som erhöll namnet Pfalz och grevarna av provinsen titeln Pfalz vid Rhen.[1]
Pfalzgrevar av ätten Wittelsbach med direkt anknytning till Sverige
- Georg Johan I av Pfalz-Veldenz, gift med Anna Maria Vasa (dotter till Gustav Vasa)
- Johan I av Pfalz-Zweibrücken, far till Johan Kasimir
- Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, far till Karl Gustav och Adolf Johan
- Karl Gustav av Pfalz-Zweibrücken, kung Karl X Gustav, den första svenska kungen av det pfalziska huset
- Adolf Johan av Pfalz–Zweibrücken, bror till Karl X Gustav
Se även
- Pfalz-Zweibrücken (hertigdöme)
- Kleeburg
Referenser
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 569
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör pfalzgreve.
|
Media som används på denna webbplats
The "Seven Prince Electors" electing Henry, Count of Luxembourg as Henry VII, Holy Roman Emperor at Frankfurt on 27 November 1308 (Reigned 29 June 1312 – 24 August 1313). "In Mensa sedet". Pen-and-ink miniature from the picture chronicle of Henry VII (Balduineum). Drawing on parchment from 1341; today at public main federal state record office in Koblenz, Germany. "The seven electors choose Henry, Count of Luxembourg, as King of the Romans at Frankfurt on the 27th day of November." Henry's brother, Baldwin, Archbishop of Trier, won over a number of the electors, including the Archbishop of Cologne, in exchange for some substantial concessions. Consequently, Henry skillfully negotiated his way to the crown, elected with six votes at Frankfurt on 27 November 1308. The only elector who did not support him was Henry, King of Bohemia. Henry was subsequently crowned at Aachen on 6 January 1309. The electoral princes, identified by the coats of arms above their heads, from left to right are:
- 1: Heinrich II of Virneburg, Archbishop of Cologne
- 2: Peter of Aspelt (aka Peter von Aspelt/Aichspelt, Peter von Basel, Peter von Mainz) Archbishop of Mainz
- 3: Baldwin of Luxembourg (Balduin von Luxemburg) Archbishop-Elector of Trier
- 4: Rudolf I, Duke of Bavaria, called "the Stammerer" (German: Rudolf der Stammler; 4 October 1274 – 12 August 1319), a member of the Wittelsbach dynasty, was Duke of Upper Bavaria and Count Palatine of the Rhine.
- 5: Rudolf I, Duke of Saxe-Wittenberg (c.1284-1356) (Sachsen-Wittenberg), a member of the House of Ascania, was Duke of Saxe-Wittenberg from 1298 until his death. By the Golden Bull of 1356 he was acknowledged as Elector of Saxony and Marshal of the Holy Roman Empire.
- 6: Waldemar, Margrave of Brandenburg-Stendal "Waldemar the Great" (c.1280-1319), a member of the House of Ascania, was Margrave of Brandenburg-Stendal from 1308 until his death.
- 7: King Henry of Bohemia "Henry of Gorizia" (c.1265-1335), a member of the House of Gorizia, was Duke of Carinthia and Landgrave of Carniola (as Henry VI) and Count of Tyrol from 1295 until his death, as well as King of Bohemia, Margrave of Moravia and titular King of Poland in 1306 and again from 1307 until 1310.