Peter Harryson
| Peter Harryson | |
 Peter Harryson, 2011. | |
| Född | John Peter Kaj Harrysson 2 april 1948 Norrköping, Sverige |
|---|---|
| Nationalitet |  Svensk |
| Vistelseort | Göteborg, Sverige |
| Aktiva år | 1970– |
| Maka | Charlotte Kuylenstierna |
| Barn | 2 |
| Föräldrar | John Harryson Ulla-Britt Dahl |
| IMDb SFDb | |
John Peter Kaj Harryson (i folkbokföringen skrivet Harrysson), född 2 april 1948 i Norrköping, är en svensk skådespelare och programledare.
Biografi
Harryson är son till skådespelaren John Harryson och Ulla-Britt Dahl, född Fagerberg, (1926–2011). Han började spela teater i de yngre tonåren. När han var sexton år gammal fick han anställning vid Göteborgs stadsteater som scenarbetare. Han kom in på Dramatens elevskola 1967 och efter tre års studier fick han fast anställning på Dramaten. 1974 valde han att lämna nationalscenen och bli frilans. Det blev några år på Folkan där Harryson fick demonstrera sin komiska talang i Kar de Mumma-revyn. Han spelade en av sopåkarna i My Fair Lady på Oscarsteatern 1977 och medverkade i operetten Csardasfurstinnan på samma scen 1981. I början av 80-talet var han anställd vid Uppsala Stadsteater.
Harryson blev välkänd för den stora publiken genom den folkkära TV-serien Hedebyborna 1978–1981, där han spelade mot sin far, John Harryson. Under 1990-talet spelade han den bullrige redaren Pehr Silver i såpan Rederiet, samtidigt som han blev riktigt folkkär genom sin programledarroll i fredagsunderhållningen Så ska det låta. Harryson har vunnit På spåret två gånger, en gång med Carina Lidbom och en gång med Malin Petersson. Han har även blivit tvåa en gång tillsammans med Eva Bysing.
På Stockholms stadsteater gjorde Harryson succé i rollen som herr Padda i barnpjäsen Det susar i säven.[1] Han spelade en av huvudrollerna i musikalen Guys and Dolls på Oscarsteatern 1997 och återvände till sin hemstad Norrköping för rollen som Peachum i Tolvskillingsoperan på Östgötateatern 2002.
Harryson har framträtt som vissångare tillsammans med gitarristen Bengt Magnusson och framfört visor av bland annat Bellman, Evert Taube och Ruben Nilsson.[2][3]
Som röstskådespelare har han bland annat gjort den svenska rösten för Paddan i Det susar i säven, Shaggy i Media Dubbs versioner av Scooby-Doo, Knotan i SuperTed, Philoctetes i Disneys Herkules, ett flertal roller i de tecknade Asterixfilmerna (oftast som Centurion), Silver Fang samt Skeletor i He-Man and She-Ra: A Christmas Special och som Miles Mayhem i M.A.S.K..
2009 var han med och spelade in ett avsnitt av Grillad, som dock aldrig sändes då producenten, programledaren och flera av de medverkande upplevde programmet som tjatigt och kränkande med många skämt om Harrysons utseende.[4]
2019 medverkade han i TV-serien Bröllop, begravning och dop.[5]
År 1998 blev Harryson utsedd till Filipstads ambassadör.
Familj
Peter Harryson är sedan 1971 gift med tidigare dansösen Charlotte Kuylenstierna, född 1948. Paret har två barn, däribland sonen Oscar Harryson.
Filmografi i urval
- 1973 – Bröllopet
- 1981 – Göta kanal eller Vem drog ur proppen?
- 1982 – Gräsänklingar
- 1982 – Jönssonligan & Dynamit-Harry
- 1984 – Vindens krigare (röst)
- 1984 – Jönssonligan får guldfeber
- 1984 – Jokerfejs
- 1985 – MASK (TV-serie, 1985) (röst)
- 1986 – Dennis (TV-serie) (röst som Farbror Nilsson)
- 1986 – Asterix och britterna (röst som general Motus, Gaulix och Majestix)
- 1986 – Silver Fang (röst)
- 1988 – Enkel resa
- 1989 – Kimagure Orange Road (röst som Ginger och Chefen)
- 1989 – Asterix – bautastenssmällen (röst som general Motus och Crabbofix)
- 1990 – Exit
- 1991 – Ture Sventon och fallet Isabella
- 1993 – Dockpojken
- 1993 – Hugo – djungeldjuret (röst som Konrad Cupmann och orange katt)
- 1995 – Balto (röst som Boris)
- 1997 – Lilla Jönssonligan på styva linan (Tivolidirektören)
- 1997 – Djungeldjuret Hugo – den stora filmhjälten (röst som Konrad Cupmann)
- 1997 – Herkules (röst som Philoctetes)
- 1998 – Djungelboken: Mowglis äventyr (röst som Hathi)
- 1998 – Ett småkryps liv (röst som Loppan)
- 1999 – Örjan, den höjdrädde örnen (röst som Örjan)
- 1999 – Stuart Little (röst som katten Snowbell)
- 2000 – Hundhotellet (röst som Jägaren)
- 2000 – Pelle Svanslös och den stora skattjakten
- 2003 – Stuart Little 2 (röst som katten Snowbell)
- 2006 – Gustaf 2 (röst som katten Prins)
- 2007 – Koffein (Georg, grannen)
- 2021 – Bröllop, begravning och dop – filmen
TV (urval)
- 1971 – Fixarverkstaden (TV-program)
- 1973 – Kvartetten som sprängdes (TV-serie)
- 1977 – Ärliga blå ögon (TV-serie)
- 1978 – Hedebyborna (TV-serie)
- 1979 – Katitzi (TV-serie)
- 1980 – N.P. Möller, fastighetsskötare (TV-serie)
- 1980 – Hyenan ler faktiskt inte (TV-serie)
- 1981 – Lysistrate (TV-pjäs)
- 1982 – SuperTed (TV-serie)
- 1984 – Hur ska det gå för Pettersson? (TV-teater)
- 1986 – Hassel – Beskyddarna (TV-film)
- 1986 – Bananmannen (röst)
- 1993 – Tomtemaskinen (julkalender i SVT)
- 1994–1997, 2000, 2002 – Rederiet (TV-serie)
- 1995 – Jul i Kapernaum (julkalender i SVT)
- 1997–2005 – Så ska det låta (TV-program)
- 1997 – Pelle Svanslös (julkalender i SVT)
- 1997 – Bananer i pyjamas (berättaren)
- 1999 – Peters pärlor (TV-program)
- 2006 – Stjärnorna på slottet (dokusåpa)
- 2011 – Klockan åtta hos stjärnorna (TV-program)
- 2016 – Finaste familjen (TV-serie)
- 2019–2020 – Bröllop, begravning och dop (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Regi
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1992 | Spånskiva, kabaré | Ethel Berg, Robert Sjöblom, Peter Harryson, Jan Bandel och Carsten Palmær | Turteatern[19] |
| 1998 | En kurd i stan | Adde Malmberg, Johan Schildt och Robert Sjöblom | Uppsala stadsteater |
| 1999 | Stockholmsblod | Olov Svedelid och Kalle Sörnäs | Stockholms stadsteater |
| 2008 | Värdshusvärdinnan La locandiera | Carlo Goldoni | Gunnebo slottsteater[20] |
Referenser
- ^ "Peter Harryson". NE.se. Läst 25 januari 2014.
- ^ Margareta Artsman (2 september 2005). ”Porträtt av Taube på turné”. Svenska Dagbladet: s. 75. https://www.svd.se/arkiv/2005-09-02/75. Läst 13 maj 2018.
- ^ ”Klara soppteater - föreställningen "Stockholm"”. Svenska Dagbladet: s. 85. 19 april 2002. https://www.svd.se/arkiv/2002-04-19/85. Läst 13 maj 2018.
- ^ Martin Ekelund (13 april 2009). ”Hånades för sin kropp - ”Grillad”-avsnittet med Harryson stoppat: Det blev underlig stämning”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article11759788.ab. Läst 13 maj 2018.
- ^ Hultman, Alexander. ”Dubbelt tv-aktuella Peter Harryson allvarligt sjuk”. gp.se. http://www.gp.se/1.13456997. Läst 18 oktober 2019.
- ^ Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019.
- ^ Leif Zern (2 januari 1977). ”Folkan i Stockholm: Kisa lyckas i vital revy”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-01-02/1/10. Läst 25 maj 2019.
- ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1980). ”Charmigt lustspel utan Brechts beskhet”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-06-06/152/22. Läst 8 mars 2018.
- ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24807&pos=25. Läst 26 juni 2015.
- ^ Marcus Boldemann (5 oktober 1985). ”'Jesus Christ Superstar': Spel för söndagsskolan”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1985-10-05/271/22. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 58. 3 oktober 1986. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-03/268/58. Läst 18 september 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 24. 20 september 1991. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-20/256/24. Läst 12 juni 2016.
- ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 21 april 2019. https://web.archive.org/web/20190421021729/http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015.
- ^ Ingegärd Waaranperä (9 december 2002). ”Lättsam spelstil. Ypperlig skönsång men ofta saknas Brechts politiska skärpa”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/lattsam-spelstil-ypperlig-skonsang-men-ofta-saknas-brechts-politiska-skarpa/. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Kiss me Kate!, 2005”. Riksantikvarieämbetet. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?text=jangfeldt&referens=GSM/event/828953. Läst 23 februari 2019.
- ^ Johanna Paulsson (7 september 2009). ”'Cats' på Cirkus, Stockholm”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/cats-pa-cirkus-stockholm/. Läst 21 april 2018.
- ^ ”Gunnebo sommarteater”. Göteborgs-Posten. 12 juli 2013. http://www.gp.se/n%C3%B6je/gunnebo-sommarteater-charm%C3%B6ren-fr%C3%A5n-l%C3%A5ngedrag-1.561739. Läst 1 juli 2016.
- ^ Tove Ellefsen (14 mars 1992). ”Genialisk skruv i hyllan Uffe”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-03-14/72/20. Läst 7 december 2020.
- ^ Gunnebo slott och trädgårdar (15 juli 2008). ”Gunnebo sommarteater - premiär imorgon 16 juli”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
Externa länkar
- Peter Harryson på Internet Movie Database (engelska)
- Peter Harryson i Dramatens rollbok
| |||||||||||||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Klädesholmen Seafood AB, Licens: CC BY 3.0
Sångaren, skådespelaren och programledaren Peter Harryson.