Peter Brook

Peter Brook
Peter Brook, november 2009.
Född	Peter Stephen Paul Brook[1] 21 mars 1925[2][3][4] Chiswick, London, Storbritannien
Död	2 juli 2022[5][6][7] (97 år) Paris, Frankrike
Nationalitet	Storbritannien
Medborgare i	Storbritannien[8] och Frankrike[9][10]
Utbildad vid	Magdalen College[11] Westminster School[11] Gresham's School, 1941[11][12]
Sysselsättning	Regissör
Arbetsgivare	théâtre des Bouffes du Nord (1974–)[13][14]
Maka	Natasha Parry (g. 1951–hennes död 2015)
Barn	2
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Sir Peter Stephen Paul Brook, född 21 mars 1925 i Chiswick i västra London, död 2 juli 2022 i Paris,^[15] var en brittisk regissör, främst av teater men också av film. Han hålls som en av världens ledande teaterregissörer.

Karriär

Brook debuterade redan 1943, stod för enastående Shakespeare-uppsättningar i Stratford-on-Avon från 1947 och vid Royal Shakespeare Company från 1962, och regisserade opera vid Covent Garden 1949-1950.

1968 slog sig Brook ned i Paris och startade Centre Internationale de Recherches Théâtrales. Gruppens medarbetare kom från olika kulturkretsar, och man ville från början lägga tonvikten på ett fysiskt teatraliskt språk, där det gestiska skulle vara överordnat det textuella. Detta genomfördes särskilt i produktioner som Les Iks från 1975, som byggde på antropologiskt material från Afrika, och Conférance des oiseaux från 1976, efter persiska myter.

Med uppsättningen av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården 1981 lades åter mer vikt på det textuella, och de sammanlagda erfarenheterna fick, förutom i flera Carmen-uppsättningar, sitt kanske starkaste uttryck i The Mahabharata (uruppförd 1985), en nio timmar lång föreställning som byggde på det indiska eposet med samma namn (se Mahabharata). Det fysiskt teatrala blandades här med element från dockteater och en skådespelarstil inspirerad av tecknade serier. Stycket filmatiserades senare för tv.

1993 satte Brook upp sin egen dramatisering av Oliver Sacks Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt under titeln L'Homme qui. Senare har han bland annat satt upp Le Costume (The Suit) av Can Themba. I den här uppsättningen kommer många element i Brooks historia som regissör till sin rätt. Tonvikten ligger på det lilla formatet och det humoristiska spelet med verkligheten, med utgångspunkt i den gamla stadsdelen Sophiatown i Johannesburg.

Brook är även en betydande filmskapare, med filmer som ofta bygger på hans scenuppsättningar, bland annat The Beggar's Opera (Tiggaroperan, 1952), Lord of the Flies (Flugornas herre, 1963), Marat/Sade (1967), King Lear (1970), och Carmen (1983). Brook har också gett ut den viktiga teaterteoretiska boken The Empty Space (1968). Han tilldelades internationella Ibsenpriset 2008.

Bibliografi

• The Empty Space (1968, 1995, 2008) ISBN 9780141189222
• Den tomma spelplatsen (PAN/Norstedt, 1969)
• The Shifting Point (1988, 1989, 1994) ISBN 9781559360814
• Le Diable c'est l'ennui. Propos sur le théâtre (1991) ISBN 2-86943-321-2
• There Are No Secrets (1993, 1995) ISBN 9780413694904
• The Open Door (1995, 2005) ISBN 9781400077878
• Threads of Time: Recollections (1998, 1999) ISBN 9781582430188
• Evoking (and Forgetting) Shakespeare (1999, 2003) ISBN 9781559362214
• The Man Who: A Theatrical Research (2002) ISBN 9780413771414

Filmografi (urval)

• 1953 – Ryttaren i röda kappan
• 1960 – Moderato cantabile
• 1963 – Flugornas herre
• 1967 – Mordet på Marat
• 1971 – King Lear
• 1979 – Meetings with Remarkable Men
• 1989 – The Mahabharata (TV-serie)

Utmärkelser

•  Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden, 1965^[11][16]
• Tony Award för bästa talteaterregi, för Mordet på Marat, 1966
• Tony Award för bästa talteaterregi, för En midsommarnattsdröm, 1971^[17]
• Europeiska teaterpriset, 1989
• Kyotopriset i konst och filosofi, 1991^[18]
• Praemium Imperiale, 1997^[19]
•  Companion of Honour, 1998^[11]
• Dan David-priset, 2005
• Critics' Circle Award for Distinguished Service to the Arts, 2008^[20]
• Internationella Ibsenpriset, 2008^[21]
• President's Medal, 2011^[22]
• World Award of Humanism, 2011^[23]
• Prix Giles, 2014
• Prinsessan av Asturiens pris i konst, 2019^[24]
•  Padma Shri för konst, 2021^[25]
•  Kommendör av Arts et Lettres-orden
• Paris medalj
•  Storofficer av Sankt Jakobs Svärdsorden
•  Guldmedalj "Zasłużony Kulturze Gloria Artis"
•  Kommendör av Hederslegionen

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Källor

• ”Peter Brook”. Store norske leksikon. http://snl.no/Peter_Brook. Läst 24 januari 2011. 

Litteratur

• Lee Jamieson: Antonin Artaud: From Theory to Practice (Greenwich Exchange: London, 2007) Innehåller praktiska övningar kring Artaud utformade efter Brooks Theatre of Cruelty Season vid RSC. ISBN 978-1-871551-98-3
• John Heilpern: Conference of the Birds: The Story of Peter Brook in Africa (Faber Book Services, 1977) ISBN 0571103723
• Dale Moffitt: Between Two Silences: Talking with Peter Brook (1999)
• Biografier av J. C. Trewin (1971), A. Hunt/G. Reeves (1995) och Michael Kustow (2005)
• Andrew Todd och Jean-Guy Lecat: The Open Circle: Peter Brook's Theatre Environments (2003)
• Ouriel Zohar: Meetings with Peter Brook (Tel-Aviv, 1990).

Externa länkar

• Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Peter Brook

  Citat
• Officiell webbplats
• Peter Brook på Internet Movie Database (engelska)