Perutjockfot

	Perutjockfot; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Tjockfotar; Burhinidae
Släkte	Hesperoburhinus
Art	Perutjockfot; H. superciliaris
Vetenskapligt namn
	§ Hesperoburhinus superciliaris
Auktor	(Tschudi, 1843)
Utbredning

Perutjockfot^[2] (Hesperoburhinus superciliaris) är en sydamerikansk fågel i familjen tjockfotar inom ordningen vadarfåglar.^[3]

Utseende

Perutjockfoten är en medelstor fågel med en kroppslängd på 40 centimeter. Fjäderdräkten är brungrå med bruna streck och fläckar. Undersidan är vit och benen långa och gula. Genom ögat syns ett vitt streck med svart övre kant. Den relativt korta näbben har en svart spets.^[4]

Läten

Liksom andra tjockfotar hörs den nattetid och är då ljudlig. Även ett tjattrande, ylande läte hörs som resulterat i dess ljudhärmande namn på spanska, Huerequeqeue".^[5]

Utbredning och systematik

Perutjockfoten återfinns på en smal kuststräcka mellan Stilla havet och Anderna, från södra Ecuador till norra Chile. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Perutjockfot och dess systerart amerikansk tjockfot placeras traditionellt i släktet Burhinus. Genetiska studier från 2022^[6] visar dock att de är mycket avlägset släkt. De har därför lyfts ur och placerats i det egna för ändamålet nybeskrivna släktet Hesperoburhinus.^[3]

Levnadssätt

Perutjockfoten hittas i halvöken, jordbruksområden, torr betesmark eller bevuxna floddalar. Framför allt ses den ofta i sädesfält som alfalfa och majs.^[4]^[7]

Fågeln är mestadels aktiv nattetid. Födan är inte känd, men den födosöker på marken, troligen efter insekter, små ödlor och andra djur.^[8] Dagtid är den svår att få syn på när den vilar helt orörlig och kamouflerad mot bakgrunden.^[7]

Häckning

Rätt lite är känt om dess häckningsbeteende^[8] men ett bo med två ägg har hittats i juni i Cerros de Naupe (en låg bergskedja i Peru) utmed en torr sluttning sparsamt bevuxen med buskage och kaktus. Boet var en uppskrapad grop i marken och äggen gräddfärgade med fläckar. En förälder ruvade medan den andra stod i skuggan några meter bort.^[9]

Status och hot

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2012 Burhinus superciliaris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ [a b] ”Huerequeque (Burhinus superciliaris)” (på spanska). Aves del Peru. Peru Ecologico. http://www.peruecologico.com.pe/avcosta_huerequeque.htm. Läst 7 augusti 2014.
^ Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
^ [a b] ”Burhinus superciliaris”. Neotropical Birds. Cornell Lab of Ornithology. 2010. http://neotropical.birds.cornell.edu/portal/species/overview?p_p_spp=143956. Läst 23 augusti 2014.
^ [a b] Hume, R. (1996). ”Peruvian Thick-knee (Burhinus superciliaris)”. Peruvian Thick-knee (Burhinus superciliaris). Lynx Edicions. http://www.hbw.com/species/peruvian-thick-knee-burhinus-superciliaris. Läst 24 augusti 2014.
^ Williams, Morris D. (1981). ”Description of the Nest and Eggs of the Peruvian Thick-Knee (Burhinus superciliaris)”. The Condor 83 (2): sid. 183–184. doi:10.2307/1367428.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör perutjockfot.
Bilder & media
Wikispecies har information om Hesperoburhinus superciliaris.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Burhinus superciliaris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[Peru-4] [a b] ”Huerequeque (Burhinus superciliaris)” (på spanska). Aves del Peru. Peru Ecologico. http://www.peruecologico.com.pe/avcosta_huerequeque.htm. Läst 7 augusti 2014.

[5] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8

[Cerny-6] Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.

[Neotropical-7] [a b] ”Burhinus superciliaris”. Neotropical Birds. Cornell Lab of Ornithology. 2010. http://neotropical.birds.cornell.edu/portal/species/overview?p_p_spp=143956. Läst 23 augusti 2014.

[HBW-8] [a b] Hume, R. (1996). ”Peruvian Thick-knee (Burhinus superciliaris)”. Peruvian Thick-knee (Burhinus superciliaris). Lynx Edicions. http://www.hbw.com/species/peruvian-thick-knee-burhinus-superciliaris. Läst 24 augusti 2014.

[9] Williams, Morris D. (1981). ”Description of the Nest and Eggs of the Peruvian Thick-Knee (Burhinus superciliaris)”. The Condor 83 (2): sid. 183–184. doi:10.2307/1367428.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler