Periderm
.jpg)
Periderm (peri, grekiska för ”runtom”, derm för ”hud”) är ett samlingsnamn för äldre, vedartade växters yttre lager mot omvärlden. Periderm utgörs av tre delar: fellogen (korkkambium), fellem (kork) och felloderm (sekundär cortex). Fellogen är ett sekundärt meristem och en vävnad som består av tunnväggiga, avlånga levande celler i ett cellager. Fellogen binder ihop fellem med felloderm. Fellemet är det yttersta lagret i peridermet och är korken som skyddar växten mot omvärlden, medan felloderm är tunnväggiga celler i växtens inre och är en levande vävnad som kan innehålla klorofyll och bidra med fotosyntesen. Hur fellodermet är uppbyggt skiljer sig mellan olika växtater och släkten.
Periderm bildas under den sekundära tillväxten, när det yttre skiktet av stammen eller roten förvedas och växten breddas. Vävnaden fungerar som ett skydd mot omvärlden och ersätter så småningom epidermis. Bidragande orsaker till vävnadens uppkomst är genom skador eller invasioner av mikrober, även om så inte alltid är fallet. Alltså är peridermet ett kraftfullare skydd än epidermis och kan även skydda växten mot uttorkning eftersom korkcellerna finns längst ut och är impermeabla mot vatten. Korkcellerna förhindrar att vattenånga dunstar bort från växtens vävnader genom sina täta cellväggar.
Innanför korkcellerna finns lenticeller, en viss vävnadstyp som bildas när peridermet är relativt nytt. Lenticeller samverkar med de yttre vävnadslagren och har intracellulära tomrum som gör det möjligt för dem att utöva ett gasutbyte med omvärlden utanför växten och ser till att plantans gasutbyte är i jämvikt. Lenticellernas funktion kan liknas vid stomatans.
Peridermet utvecklas inte hos löv eller hos monokotyledoner, med undantag en handfull arter som Dracaena yucca till exempel, men förekommer talrikt i stam och rötter hos dikotyledoner.
Referenser
- F. Evert, Ray och E. Eichhorn, Susan. Raven Biology of Plants. 8 uppl. New York: W. H. Freeman and Company, 2012
Webbkällor
- What is periderm, Science Samhita
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Berkshire Community College Bioscience Image Library, Licens: CC0
cross section: Sambucus stem magnification: 400x
A one-year stem of Sambucus demonstrates the differentiation of the upper cortex in tissues of the periderm.
During the first year of growth the epidermis is stretched laterally by the expansion of secondary xylem, phloem and cambium. The epidermis is replaced by a protective secondary zone of cork rich periderm. Continual growth of the periderm keeps up with that of underling tissues allowing it to replace the functions of the degrading epidermis.
The outermost layer of periderm consists of layers of cork cells, the phellem, which produce the waterproofing substance suberin. Cork cells are dead at maturity. Deep to the phellem is a layer of living green stained cork cambium or phellogen and just beneath that layers of cork parenchyma or phelloderm. Many cells in the periderm contain dark staining tannins.In certain areas the cork cambium over produces cork cells, resulting in the formation of ridges and deep cracks in the periderm. These deep fissures, or lenticels, permit gas exchange with tissues under the periderm.