Per Verner-Carlsson

Per Verner-Carlsson
FöddPer Adolf Carlsson
31 december 1925
Kolsva, Västmanland, Sverige Sverige
Död19 april 2004 (78 år)
Sofia församling, Stockholm, Sverige Sverige

Per Adolf Verner-Carlsson,[1] tidigare Per Adolf Carlsson,[2][3] född 31 december 1925 i Kolsva, Västmanland, död 19 april 2004 i Sofia församling, Stockholm,[4] var en svensk regissör, scenograf, dramatiker och teaterteoretiker.

Biografi

Per Verner-Carlsson var en banbrytande, experimentell regissör, scenograf, dramatiker och teaterteoretiker med prägling inte minst av den moderna franska teatern med teatermänniskor som Antonin Artaud, Michel de Ghelderode, Samuel Beckett, Jean-Paul Sartre m. fl. I sin ungdom spelade han jazzmusik i egen orkester, medverkade i Karl Gerhards revy och var aktiv vid bland annat Stockholms studentteater som dramatiker, regissör och scenograf. Han verkade också som teaterkritiker. 1952 var han med och formulerade ett manifest för en ny, konstnärligt sökande teater, Teater 52 och startade 1956 tidskriften Teaterkonst.

Han var regissör, dramaturg och en tid även produktionschef vid Radioteatern i Sveriges Radio P1 från och med 1954, regissör, dramaturg och teatersekreterare vid Stockholms stadsteater 1960–1964, och verkade vid Dramaten 1967–1991. Musiken var av stor betydelse för honom i arbetet. 1960 skrev han libretton till Sven-Erik Bäcks opera Fågeln.

Arbetsform och experiment

Verner-Carlsson strävade i inspiratören Antonin Artauds anda att utveckla en ny sorts antipsykologiserande teater, där regissören blir en vidarediktare av verket och scenbild, ljud, musik, ljus etc. spelar en annan, viktigare roll än traditionellt. Teater blir ett slags förhöjd modern konst i komplext, mångdimensionellt samspel med verklighetens företeelser. Denna abstrakta regiteater skilde sig i mycket från den av teaterpedagogen Konstantin Stanislavskijs stora inflytande mer psykologiserande inriktade traditionen av skådespelarteater, och föll naturligtvis inte i god jord hos alla. Efter uppsättningen av Brott och brott 1980, gick t. ex. skådespelaren Keve Hjelm offentligt till häftigt angrepp mot regissörens regiform, som han menade förminskade dramat och skådespelarnas plats i teatern.

Den speciella sökande, komplexa formen visade sig t. ex. i uppseendeväckande produktioner som Skärmarna (1964) eller det experimentella projektet med Strindbergs Pelikanen (1968), där en version i den gamla, psykologiska formen först gavs på Radioteatern och därefter i en dylik scenversion på Dramaten, följd av ytterligare en version, där radioversionen återkom likt en mardröm och en vansinnig revolt mot den gamla formen manifesterade den nya formen. Några år senare återkom regissören med ännu en version av pjäsen, återkopplande till de föregående och sammanlänkad med en pjäs om just Artaud i projektet Vita rum (1978). Betydelsefull blev också bl. a. regissörens egen pjäs Kajakkvinnan (1982), med Marie Göranzon som ensam kvinna i ett vitt ishav av kontaktlöshet.

1983 ledde ett uppmärksammat bråk med huvudrollsinnehavaren Jarl Kulle om olika konstnärlig syn vid uppsättningen av Edmond Rostands Cyrano de Bergerac på Dramaten till att Kulle hoppade av dagen före premiären, varvid produktionen aldrig kom till premiär, och efter det slutade Verner-Carlsson helt med scenproduktioner utan fortsatte endast med radioteater. Där gjorde han ett stort antal produktioner, inte minst av August Strindberg, t. ex. Spöksonaten och Svarta handsken.

1992 blev Verner-Carlsson filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet. Han tilldelades Svenska Akademiens teaterpris 1997. Verner-Carlsson är gravsatt i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm.[5]

Egna pjäser

  • Skymning, 1949
  • Marie, 1951 (prisbelönt i Radioteaterns dramatikpristävling)
  • Fågeln (operalibretto), 1960
  • Artaud på Rodez (del av Vita rum; bearbetning), 1978
  • Porträtt av en konstnär som ung man, 1981
  • Kajakkvinnan, 1982

Teater

Regi

ÅrProduktionUpphovsmänTeater
1949SkymningPer Verner-CarlssonStockholms studentteater
1951Döda utan gravar
Morts sans sépulture		Jean-Paul SartreStockholms studentteater
1952Missförståndet
Albert CamusStockholms studentteater
1954Balladen om den dansande makabern
Michel de GhelderodeStockholms studentteater
Läkare mot sin vilja
Le Médecin malgré lui		MolièreStockholms skolbarnsteater
Den sönderslagna krukan
Der zerbrochne Krug		Heinrich von KleistBorås kretsteater
1955Jätten som tyckte om äpplenJan-Olof StrandbergStockholms skolbarnsteater
1960Pingpong
Le Ping-Pong		Arthur AdamovStockholms stadsteater
1961Akilles och jungfrurna
Akilles i panny		Artur Marya Swinarski
Översättning Nils Åke Nilsson		Stockholms stadsteater
Tuppfäktning
Erik MüllerStockholms stadsteater
Goubitsky och jag
V. V. JärnerStockholms stadsteater
1962Sergeant Musgrave dansar
Serjeant Musgrave's Dance		John ArdenStockholms stadsteater
1963Greppet
The Knack		Ann JellicoeStockholms stadsteater
Tre näktergalar 17
Tri solov'ja, d. 17		Dragutin DobričaninStockholms stadsteater
1964Skärmarna
Les Paravents		Jean GenetStockholms stadsteater
1967Röd magi
Magie rouge		Michel de GhelderodeDramaten
1968Pelikanen x 2August StrindbergDramaten
Tidig morgon
Early Morning		Edward BondDramaten
1971Trojanskorna
Les Troyennes		Euripides och Jean-Paul SartreDramaten
1975Tribadernas natt
Per Olov EnquistDramaten
1976Bingo
Edward BondDramaten
1977KastraterSven DelblancDramaten
1978Pelikanen III (Vita rum)August StrindbergDramaten
Artaud på Rodez (Vita rum)
Artaud at Rodez		Charles MarowitzDramaten
Little boy (Stormen mot kärnkraft)
Pierre HeletDramaten
Frankenstein (Stormen mot kärnkraft)Lars Forssell och Jan ÖqvistDramaten
Fjärilslek
Paolo Paoli		Arthur AdamovDramaten
1980Brott och brottAugust StrindbergDramaten
1981Porträtt av en konstnär som ung manPer Verner-CarlssonDramaten
Duva på vårt sätt
Gipshanden
Marockanska statens symfoniorkester		Erik BeckmanDramaten
1982KajakkvinnanPer Verner-CarlssonDramaten
Senecas dödSven DelblancDramaten
1983Cyrano
Edmond RostandDramaten
1986Skärvor ur ett konstnärskap
Wole SoyinkaDramaten
1987Marmor
Joseph BrodskyDramaten

Scenografi

ÅrProduktionUpphovsmänRegiTeaterNoter
1949Skymning,Per Verner-CarlssonPer Verner-CarlssonStockholms studentteater
1954Balladen om den dansande makabern
Michel de GhelderodePer Verner-CarlssonStockholms studentteater
1960Pingpong
Le Ping-Pong		Arthur AdamovPer Verner-CarlssonStockholms stadsteater
1962Sergeant Musgrave dansar
Serjeant Musgrave's Dance		John ArdenPer Verner-CarlssonStockholms stadsteater
1963Greppet
The Knack		Ann JellicoePer Verner-CarlssonStockholms stadsteater
1964Skärmarna
Les Paravents		Jean GenetPer Verner-CarlssonStockholms stadsteater
1968Pelikanen x 2August StrindbergPer Verner-CarlssonDramaten
1978Pelikanen III (Vita rum)August StrindbergPer Verner-CarlssonDramaten
Artaud på Rodez (Vita rum)
Artaud at Rodez		Charles MarowitzPer Verner-CarlssonDramaten
Little boy (Stormen mot kärnkraft)
Pierre HeletDramaten
Fjärilslek
Paolo Paoli		Arthur AdamovPer Verner-CarlssonDramatenDel i scenografi
1981Duva på vårt sätt
Gipshanden
Marockanska statens symfoniorkester		Erik BeckmanPer Verner-CarlssonDramaten
1982KajakkvinnanPer Verner-CarlssonPer Verner-CarlssonDramaten

Radioteater

Regi (ej komplett)

ÅrProduktionUpphovsmän
1974Mödan värt
Lars Forssell[6]
Brott och straff
Преступление и наказание		Fjodor Dostojevskij[7]
1975Överklasstjejen
Die Klassefrau		Jochen Ziem[8]
1984Jag, Jan
Sivar Arnér[9]
1986I samma buss
Arne Törnqvist[10]

Litteratur

  • Teaterkonst signerad Per Verner-Carlsson av Constance af Trolle (1995)
  • Antonin Artaud - liv och verk: en kronologi av Per Verner-Carsson (1978)
  • Teater och teater: artiklar 1950-1965 av Per Verner-Carlsson (1978)
  • Fågeln/The Bird - kammaropera i 15 scener, musik av Sven-Erik Bäck, libretto av Per Verner-Carlsson efter Aleksander Obrenovics pjäs (1960)
  • Stockholms stadsteater 21.10.1960 - en dokumentation i ord och bild sammanställd av Per-Verner-Carlsson och Tor-Ivan Odulf, foto (1960)
  • Regeln och undantaget och Fru Carrars gevär av Bertolt Brecht, översättning från tyskan av Åke S. Pettersson och Per Verner-Carlsson (1959)
  • Det andra rummet (Ingamaj Beck & Claus Lynge (red.)) - Förvandlingens rum; om Per Verner-Carlssons Kajakkvinnan av Magnus Florin, Symposion (1997)
  • Kajakkvinnan, en scenisk aktion för en skådespelare och en musiker av Per Verner-Carlsson [art. i Samefolket (10/2001)], av K. Hällgren
  • Strindbergs dramatik av Gunnar Ollén (1982)

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  3. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  4. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, CD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  5. ^ SvenskaGravar
  6. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 26 oktober 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-10-26/292/51. Läst 12 juli 2017. 
  7. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 51. 1 november 1974. http://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-01/298/51. Läst 12 juli 2017. 
  8. ^ Magnus Hedlund (3 mars 1975). ”Platt överklasstjej och givna repliker”. Dagens Nyheter: s. 41. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-03-03/60/21. Läst 12 juli 2017. 
  9. ^ ”Radioprogrammen”. Svenska Dagbladet: s. 23. 7 oktober 1984. https://www.svd.se/arkiv/1984-10-07/23. Läst 12 juli 2017. 
  10. ^ ”Radio idag”. Dagens Nyheter: s. 47. 1 februari 1986. http://arkivet.dn.se/tidning/1986-02-01/30/47. Läst 12 juli 2017. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats