Per Myrberg

Per Myrberg
Per Myrberg, 1961.
Född	Per Nils Myrberg 11 juli 1933[1] Oscars församling, Stockholm, Sverige
Död	28 december 2023 (90 år) Högalids distrikt, Södermalm, Stockholm
Maka	Margot Land (1953–1960; skild) Barbro Myrberg (1960–1976; skild) Sara Larsson (2003–2023; hans död)
Betydande roller
Baron Carl-Gustaf Urse i Hedebyborna William MacFie i Saltön, Thomas O’Malley i Aristocats, Sebastian i Den Lilla Sjöjungfrun
IMDb SFDb

Per Nils Myrberg, född 11 juli 1933 i Oscars församling i Stockholm,^[1] död 28 december 2023 i Högalids distrikt i Stockholm,^[2][3] var en svensk skådespelare och sångare.

Per Myrberg var son till stadsarkitekten Nils Myrberg och sångerskan Eva-Lisa Lennartsson.^[4][5]

Per Myrberg hade till en början planer på att bli jazzmusiker men kom in vid Dramatens elevskola 1955 och examinerades 1957. Han har därefter varit verksam vid denna scen med tillfälliga gästspel på scener som Lilla Teatern (1962–1963) som han drev tillsammans med Helena Brodin, Björn Gustafson (skolkamrat på Dramatens elevskola) och Monica Nielsen, Scalateatern (1967), Stockholms stadsteater (1968) och Folkan.

Myrberg var en mångsidig skådespelare och artist med kabaréframträdanden och gjorde sig också känd när han 1964–1965 låg etta på Svensktoppen i 40 veckor med sången "Trettifyran". Han har senare också framträtt på operascenen i Sven-David Sandströms "Staden" (1998), och även varit flitigt sysselsatt med dubbning av animerad film. Repertoarbredden framgår också av alla scen-, TV och filmroller som spänner mellan komedi och tragedi, från filmdebuten som Erik i Värmlänningarna (Göran Gentele, 1957) till senare karaktärsroller. Här finns komiska roller som i Adam och Eva (Åke Falck, 1963), tragikomiska som i Jan Halldoffs Myten (1966) och mer dramatiska som pojkvännen i Vilgot Sjömans Älskarinnan (1962), greven i Alf Sjöbergs Ön (1966) och rektorn i Vilgot Sjömans äktenskapsdrama Garaget (1975). Några av de mer minnesvärda gestalterna inom TV-mediet ligger mycket inom det tragikomiska facket, som Gunnar i Det var då... (1989) eller den sjangserade baronen Urse i TV-serien Hedebyborna (1978).

På 2000-talet har Myrberg medverkat i bland annat TV-serierna Saltön (2005) och Gynekologen i Askim (2007). Han har även en roll i The Girl with the Dragon Tattoo (David Fincher, 2011).

Han erhöll Riksteaterns stipendium 1956, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendiet 1978, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium 1988, den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1988 och O'Neill-stipendiet 1996.

Per Myrberg var gift första gången 1953–1960 med Margot Land (1931–2005), omgift Hellberg.^[6] Andra gången var han gift 1960–1976 med författaren Barbro Myrberg (1933–1993)^[6] och fick två söner, bland dem Fredrik Myrberg (född 1963).^[4] Tillsammans med Madeleine Stenström (1946–1995),^[6] dotter till Urban Stenström, fick han dottern Sofia Stenström (född 1978).^[5] Tredje gången gifte han sig 2003 med Sara Larsson (född 1961), med vilken han har en son.^[7]

• Gösta Ekman-stipendiet, 1978
•  Litteris et Artibus, 1988
• O'Neill-stipendiet, 1996
• Till Adam Brombergs minne, 2009

[Redigera Wikidata]

Singel

• 1961 – Herr Lundberg
• 1966 – Gul gul gul är vår undervattningsbåt
• 1967 – En valsfan
• 1968 – Mitt namn är Jack
• 1969 – Nån gång

EP

• 1962 – Ja-da
• 1963 – Hela kvällen är vår
• 1964 – Trettifyran
• 1965 – Alltid på väg, svensk text av Lennart Hellsing till King of the Road
• 1969 – Twist-Fia

LP

• 1963 – Minns i November
• 1964 – Per Myrberg läser Gustaf Fröding
• 1965 – Trettifyran
• 1999 – 34:an och andra guldkorn
• 2007 – Sommarnatt – Per Myrberg sjunger Taube

• Per Myrberg på Stockholms stadsteaters webbplats
• Per Myrberg i Dramatens rollbok
• Per Myrberg på Internet Movie Database (engelska)
• Per Myrberg på SVT Play