Per Edvin Sköld

Per Edvin Sköld


Tid i befattningen
21 oktober 1949–12 september 1955
StatsministerTage Erlander
FöreträdareDavid Hall
EfterträdareGunnar Sträng

Konsultativt statsråd (ekonomisk samordning)
Tid i befattningen
29 oktober 1948–21 oktober 1949
StatsministerTage Erlander
FöreträdareFörste innehavaren
EfterträdareSiste innehavaren

Sveriges jordbruksminister
Tid i befattningen
31 juli 1945–29 oktober 1948
StatsministerPer Albin Hansson
Tage Erlander
FöreträdareAxel Pehrsson-Bramstorp
EfterträdareGunnar Sträng
Tid i befattningen
24 september 1932–19 juni 1936
StatsministerPer Albin Hansson
FöreträdareBo von Stockenström
EfterträdareAxel Pehrsson-Bramstorp

Tid i befattningen
16 december 1938–31 juli 1945
StatsministerPer Albin Hansson
FöreträdareJanne Nilsson
EfterträdareAllan Vougt

Tid i befattningen
28 september 1936–16 december 1938
StatsministerPer Albin Hansson
FöreträdareElof Ericsson
EfterträdareGustav Möller

Mandatperiod
1918–1964
ValkretsMalmöhus läns södra valkrets
(1918–1921)
Malmöhus läns valkrets
(1921–1964)

Född25 maj 1891
Svedala församling, Malmöhus län
Död13 september 1972 (81 år)
Storkyrkoförsamlingen, Stockholms län
(kyrkobokförd i Norra Rörum, Malmöhus län)
Politiskt partiSocialdemokratiska arbetarepartiet
UtbildningFil.kand. 1917
Alma materLunds universitet
MinistärRegeringen Hansson I
Regeringen Hansson II
Regeringen Hansson III
Regeringen Erlander I
Regeringen Erlander II
MakaEdit Persson
(g. 1918–1971; hennes död)
BarnNils Sköld (1921–1996)
Per Sköld (1922–2008)
Lars Sköld (f. 1925)
Margareta Biörnstad (1928–2019)
FöräldrarNils Peter Sköld (1866–1958)
Maria Sofia Nilsson (1870–1925)

Per Edvin Sköld, född 25 maj 1891 i Svedala församling, Malmöhus län, död 13 september 1972 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholms län (kyrkobokförd i Norra Rörum, Malmöhus län) var en svensk socialdemokratisk politiker.[1]

Biografi

Per Edvin Sköld var son till lantbrukaren och riksdagsledamoten Nils Peter Sköld och Maria Sofia Nilsson. Han gifte sig 1918 med Edit Persson, dotter till byggmästare Per Persson och Anna Pettersson, och blev far till Nils Sköld, Per Sköld, Lars Sköld och Margareta Biörnstad.

Efter filosofie kandidatexamen i litteraturhistoria, religionshistoria och folkminnesforskning vid Lunds universitet 1917 blev Sköld året därpå invald som riksdagsledamot i andra kammaren för Socialdemokraterna. Vid tidpunkten var han 26 år gammal, och riksdagens yngste ledamot. 1919 blev han medarbetare för tidningen Arbetet, där han fortsatte skriva till 1921. Åren 1922–24 var han medarbetare i tidningen Skånska socialdemokraten. Sköld var statsråd 1932–36 och 1936–55; jordbruksminister 1932–36 och 1945–48, handelsminister 1936–1938, försvarsminister 1938–1945, konsultativt statsråd (ekonomisk samordningsminister) 1948–49 och finansminister 1949–55. Riksdagsledamot av andra kammaren 1918–64.

Som politiker kom Sköld att få ett särskilt ansvar för utformandet av den socialdemokratiska jordbrukspolitiken, och ingick som självskriven jordbruksminister i regeringen Hansson I. Han var bland annat en nyckelförhandlare i den så kallade "kohandeln" med Bondeförbundet under våren 1933, genom vilken Socialdemokraterna övergav stora delar av sin vänsteruppfattning i jordbruksfrågorna och kom att acceptera en jordbrukspolitik med stark protektionistisk inriktning.

Under hans tid i samlingsregeringen under andra världskriget utmärkte sig Sköld flera gånger. Under vinterkriget var han en förespråkare för starkare stöd till Finland; som försvarsminister ansåg han, tillsammans med statsminister Per Albin Hansson, att Sverige skulle bistå Finland så långt som möjligt utan att förorda intervention med trupper. Han tillät bland annat värvning av frivilliga, och försåg Finland med vapenleveranser i form av 50 000 gevär och tio miljoner patroner.

Sköld godkände under kriget inrättandet av interneringsläger (så kallade "arbetskompanier") för element som ansågs politiskt opålitliga och statsfientliga, däribland kommunister, fackföreningsfolk, antifascister och tyska desertörer. Efter kritik mot reglerna för internering i lägren avskaffades dessa 1943. Sköld var under kriget även en huvudmotståndare till en friare ordning vad gällde tryckfrihetsfrågorna.[1]

Under midsommarkrisen motsatte han sig starkt att Engelbrechtdivisionen skulle släppas igenom och yttrade bittert, att "om detta beslut tas är det väl lika bra att tyskvännerna övertar regeringsansvaret helt och hållet".[källa behövs]

Efter kriget tillträdde Sköld 1949 som finansminister. På denna post tillsatte han bland annat en utredning om indirekta skatter för att finansiera utökad socialvård 1952. Detta anses ha förebådat den utveckling som kom att följa några år senare, med omsättningsskatt som grundval för efterföljande decenniers sociala reformer.[1]

Bibliografi

  • Blekingesägner om skogsnuvor, drakar, gastar m. m. saml. i Tvings socken, 1917
  • Den nya fattigvårdslagen, 1918
  • Från urtidstro till kristendom, 1918
  • Mötesförhandlingar och deras förande, 1919
  • Kommunalskattefrågan, 1920
  • Till jordbrukets arbetande folk!, 1920
  • Den borgerliga skattepolitiken, 1921
  • Sparsamhet med statens medel samt det fördärvliga kommittéväsendet, 1921
  • Sockerfrågan, 1922
  • Den siste av Jeppesläkten, 1923
  • Kommunalkunskap, 1923
  • Tidens deklarationshandbok, 1923
  • Hur tullarna verkat, 1924
  • Nykterhetspolitiska synpunkter, 1926
  • Kommunalskatten, 1926
  • Nya vägar, 1927
  • Skog och jord, 1928
  • Socialdemokratisk jordpolitik, 1928
  • Valhandbok, 1928
  • Statskunskap, 1928
  • Deklarationshandbok, 1928
  • Taxeringshandbok, 1929
  • Jordbruket och krisen, 1932
  • Jordbrukspolitiken under krisen, 1934
  • Socialdemokratisk jordbrukspolitik, 1934
  • Bättre bärgning åt den fattiga jordbruksbefolkningen, 1936
  • Socialdemokratin och jordbruket, 1936
  • Staten och näringslivet, 1938
  • I kamp för människovärdets erövring, 1939
  • Sockernäring och folkhushållning, 1939
  • Perspektiv på en ny försvarsordning, 1940
  • För Sveriges framtid, 1940
  • Bevara freden – försvara friheten, 1942
  • Två föredrag om väpnad neutralitet, 1943
  • Kryssarfrågan, 1943
  • Jordbrukets framtid, 1944
  • Jordbruksfrågan i belysning av arbetarrörelsens efterkrigsprogram, 1946
  • Småbrukarna och jordbrukspolitiken, 1948
  • Försvar och utrikespolitik, 1948
  • Skattesänkning – hur?, 1950
  • Priser, löner, skatter, 1952
  • Politisk skattehandbok 1954, 1954
  • Svensk ekonomi under tio år, 1955
  • Sparande och medinflytande, 1957
  • Vi var fattiga, men ...,1957
  • Folkpartiets värdesäkringsbluff, 1958
  • Söderslätts förhistoria, 1968

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ [a b c] Gustaf Jonasson: Per Edvin Sköld i Svenskt biografiskt lexikon (2003–2006)

Vidare läsning

  • Jonasson, Gustaf; Sköld, Lars (1976). Per Edvin Sköld 1946-1951. Studia historica Upsaliensia, 0081-6531 ; 77. Uppsala: Uppsala univ. Libris 8358936. ISBN 91-554-0352-2 
  • Möller, Yngve (1996). Per Edvin Sköld: humanist och samhällsbyggare. Stockholm: Tiden/Athena. Libris 7408184. ISBN 91-518-2983-5 (inb.) 
  • Nerman, Ture (1967). Akademikerna i arbetarrörelsen. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 145-148. Libris 8076906 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Per Edvin Sköld - Sveriges styresmän.jpg
Per Edvin Sköld (1891 - 1972)