Per Brändström
| Per Brändström | |
| Född | 21 mars 1803[1] Göteborg[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 4 juni 1874[1] (71 år) Stockholm[1] |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Diplomat[1] |
| Barn | Edvard Brändström (f. 1850)[3] |
| Föräldrar | Karl Erik Brändström Johanna Wilhelmina Brändström |
| Redigera Wikidata | |
Per Brändström, född 21 mars 1803 och död 4 juli 1874, var en svensk ämbetsman.
Per Brändström föddes i Göteborg som son till grosshandlaren Carl Erik Brändström och Johanna Vilhelmina Bratt. Han ingick 1822 som extraordinarie kanslist i kanslistyrelsens expedition och justitierevisionen, samt som auskultant i Svea hovrätt. 1831 blev han kanslist i kommerskollegium, och blev i november 1833 utsedd till generalkonsul i Neu-Vorpommern och Mecklenburg-Schwerin, och samtidigt förestå postkomissarietjänsten i Greifswald efter den förrymde Johan Fredrik af Lundblad
1837 blev han protokollssekreterare i Kunglig Majestäts kansli, och utnämndes 1842 till protokollssekreterare i civildepartementets expedition, och blev 1843 förste expeditionssekreterare i kungliga kansliet och 1848 expeditionschef i civildepartementet. Efter att ha utrett postbalansen efter Lundblad, 1839 biträtt svenska ministern i Berlin vid uppgörandet av en ny postkonvention med Preussen och 1846 biträtt vid avslutandet av en dylik konvention med Ryssland, förordnades han längre fram till svensk kommissarie vid konst- och industriutställningen i Paris 1855, och utnämndes 1862 till generaldirektör och chef för svenska telegrafverket
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Brändström, Per Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
Noter
- ^ [a b c d e] Pehr Brändström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Brändström, PEHR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.[källa från Wikidata]
- ^ P H Edvard Brändström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
Vidare läsning
- Lenn Jacobson: Per Brändström i Svenskt biografiskt lexikon (1926)
|