Per Brändström

Per Brändström
Född21 mars 1803[1]
Göteborg[1], Sverige
Död4 juni 1874[1] (71 år)
Stockholm[1]
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningDiplomat[1]
BarnEdvard Brändström (f. 1850)[3]
FöräldrarKarl Erik Brändström
Johanna Wilhelmina Brändström
Redigera Wikidata

Per Brändström, född 21 mars 1803 och död 4 juli 1874, var en svensk ämbetsman.

Per Brändström föddes i Göteborg som son till grosshandlaren Carl Erik Brändström och Johanna Vilhelmina Bratt. Han ingick 1822 som extraordinarie kanslist i kanslistyrelsens expedition och justitierevisionen, samt som auskultant i Svea hovrätt. 1831 blev han kanslist i kommerskollegium, och blev i november 1833 utsedd till generalkonsul i Neu-Vorpommern och Mecklenburg-Schwerin, och samtidigt förestå postkomissarietjänsten i Greifswald efter den förrymde Johan Fredrik af Lundblad

1837 blev han protokollssekreterare i Kunglig Majestäts kansli, och utnämndes 1842 till protokollssekreterare i civildepartementets expedition, och blev 1843 förste expeditionssekreterare i kungliga kansliet och 1848 expeditionschef i civildepartementet. Efter att ha utrett postbalansen efter Lundblad, 1839 biträtt svenska ministern i Berlin vid uppgörandet av en ny postkonvention med Preussen och 1846 biträtt vid avslutandet av en dylik konvention med Ryssland, förordnades han längre fram till svensk kommissarie vid konst- och industriutställningen i Paris 1855, och utnämndes 1862 till generaldirektör och chef för svenska telegrafverket

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e] Pehr Brändström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brändström, PEHR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ P H Edvard Brändström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]

Vidare läsning