Pehr Evind Svinhufvud
| Pehr Evind Svinhufvud | |
.jpg) | |
| Tid i befattningen 1 mars 1931–1 mars 1937 | |
| Statsminister | Juho Sunila, Toivo Mikael Kivimäki, Kyösti Kallio |
|---|---|
| Företrädare | Lauri Kristian Relander |
| Efterträdare | Kyösti Kallio |
| Tid i befattningen 4 juli 1930–18 februari 1931 | |
| Företrädare | Kyösti Kallio |
| Efterträdare | Juho Sunila |
| Tid i befattningen 27 november 1918–17 december 1918 | |
| Efterträdare | Axel Charpentier[1] |
Finlands riksföreståndare | |
| Tid i befattningen 27 maj 1918–12 december 1918 | |
| Efterträdare | Gustaf Mannerheim |
Vice ordförande för senatens ekonomiedepartement | |
| Tid i befattningen 27 november 1917–27 maj 1918 | |
| Företrädare | Eemil Nestor Setälä |
| Efterträdare | Juho Kusti Paasikivi |
Lantdagens talman | |
| Tid i befattningen 1907–1912 | |
| Efterträdare | Oskari Tokoi |
| Född | 15 december 1861 Sääksmäki, Storfurstendömet Finland |
| Död | 29 februari 1944 (82 år) Luumäki, Finland |
| Gravplats | Luumäki[2] |
| Nationalitet | finländare |
| Politiskt parti | Ungfinska partiet (1907–1917) Samlingspartiet (1930–1931) |
| Yrke | jurist |
| Ministär | Regeringen Svinhufvud I och II |
| Maka | Ellen Timgren |
| Barn | Lista Pehr Yngve Ilmo Gretel Aino Mary Alfthan Eino Gustaf Arne Bertel Veikko Eivind |
| Namnteckning |  |
Pehr Evind Svinhufvud af Qvalstad, finskt smeknamn Ukko-Pekka ("gubben Pekka"), född 15 december 1861 i Sääksmäki, död 29 februari 1944 i Luumäki, var en finländsk jurist och politiker.[3] Han var Finlands president från 1931 till 1937.
Biografi
Barndom, utbildning och giftermål
Pehr Evind Svinhufvuds släkt adlades på 1500-talet och överflyttade på 1700-talet från Sverige till Finland. Svinhufvuds far, sjökaptenen Pehr Gustaf Svinhufvud, drunknade i den grekiska arkipelagen då sonen var två år gammal. Svinhufvud tillbringade sin tidiga barndom i sin farfars hem i Sääksmäki. Farfadern, länskamreraren Pehr Gustaf Svinhufvud, begick självmord och gården såldes på exekutiv auktion. Svinhufvud flyttade då med modern Olga von Becker och sin ett år äldre syster till Helsingfors. Svinhufvud gick på det svenskspråkiga gymnasiet i Helsingfors, fastän han var finskspråkig. Vid 16 års ålder skrevs han 1876 in vid Helsingfors universitet. Där tog han kandidatexamen 1881 och magisterexamen 1882; hans huvudämnen var finsk, rysk och skandinavisk historia. År 1886 avlade han juris magisterexamen. 1889 gifte sig Svinhufvud med Alma (Ellen) Timgren (1869–1953). De fick sex barn, Yngve (1890–1991), Ilmo Gretel (1892–1969), Aino Mary (1893–1980), Eino (1896–1938), Arne (1904–1942) och Veikko (1908–1969).[4]
Anställning som jurist
Svinhufvud började i Åbo hovrätt, först som assessor och sedan som ledamot av Lagberedningen. Han tog avsked 1903 och började därefter som advokat i Helsingfors. Han blev den nya lantdagens första talman 1907, en befattning han innehade till 1912.[5]
Politisk aktivitet
År 1914 deporterades han till Sibirien.[5] Redan då var han känd som en av det passiva motståndets ledande män. När han återvände hem efter den stora ryska revolutionen i mars 1917 hyllades han och utsågs till prokurator. Han var chef för senaten som utropade Finlands självständighet och reste till Petrograd för att utverka sovjetregeringens erkännande.
När inbördeskriget bröt ut 1918 gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån reste han via Berlin och Stockholm till Finland och övertog ledningen av den finska regeringen i Vasa. Efter krigets slut i maj fungerade han som riksföreståndare till december 1918,[5] då han avgick för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade fört en tyskvänlig linje som blev omöjlig i och med Tysklands kapitulation.[5]
Politisk inriktning
Svinhufvud kunde, tack vare sin stora auktoritet, kväsa det fascistinspirerade Mäntsäläupproret 1932,[6] men han intresserade sig inte för utrikespolitiken. På det inrikespolitiska planet bidrog han till att bibehålla och skärpa förbudet mot kommunismen samt vägrade 1936 att tillsätta en socialdemokratisk regering. Hans starkt högerorienterade hållning hindrade inte att han med sitt gemyt och sin folklighet var vida populär.[7]
Politisk karriär
Från december 1917 var Svinhufvud det självständiga Finlands första regeringschef som senatens ordförande.[8] Han ledde den vita regeringen under finska inbördeskriget medan Mannerheim ledde deras stridande förband.[9] Efter kriget tjänstgjorde Svinhufvud som Finlands första tillfälliga statschef med titeln regent under projektet att upprätta en tyskallierad monarki i landet, fram till slutet av 1918 då han avgick till förmån för Mannerheim. Han tjänstgjorde senare som statsminister från 1930 till 1931,[10][11] innan han valdes till presidentposten. 1931 valdes han till president. Som president var han känd för att han stoppade Mäntsäläupproret.[12]
När Svinhufvud ställde upp i presidentvalet 1937 blev han inte återvald på grund av sitt motstånd mot att Socialdemokraterna skulle få komma i regeringsställning. Socialdemokraterna satsade på Agrarförbundets kandidat Kyösti Kallio, och denne blev vald till president.[13]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pehr Evind Svinhufvud, 1 oktober 2023.
Noter
- ^ [a b] ”Historia: Tjänsteinnehavarna”. Justitiekanslersämbetet. Arkiverad från originalet den 20 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060720135627/http://www.justitiekanslern.fi/ok51s.htm#Justitiekanslererna. Läst 10 juni 2010.
- ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Svinhufvud, Pehr Evind i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ Häikiö, Martti. ”Svinhufvud, Pehr Evind (1861 - 1944)” (på engelska). Finlands nationalbiografi. https://kansallisbiografia.fi/english/person/501. Läst 12 oktober 2023.
- ^ [a b c d] Häikiö, Martti. ”SVINHUFVUD, Pehr Evind”. Biografiskt lexikon för Finland. https://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=501. Läst 12 oktober 2023.
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 13. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 582, Mäntsälä. ISBN 91-7024-619-X
- ^ Bra Böckers lexikon. 1980.
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 17. Höganäs: Bra böcker. 1994. sid. 552, Finland . ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 13. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 51–52, Mannerheim, Gustaf. ISBN 91-7024-619-X
- ^ ”Ministerikortisto”. Valtioneuvosto. Arkiverad från originalet den 3 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090503220612/http://www.valtioneuvosto.fi/hakemisto/ministerikortisto/ministeritiedot.asp?nro=383.
- ^ ”Edustajamatrikkeli” (på finska). Eduskunta. Arkiverad från originalet den 12 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120212180606/http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/hx5000.sh?%7Bhnro%7D=911571&%7Bkieli%7D=su&%7Bhaku%7D=kaikki. Läst 12 oktober 2023.
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 13. Höganäs: Bra böcker. 1994. sid. 582 Mäntsälä . ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 6. Höganäs: Bra böcker. 1991. sid. 288, Finland . ISBN 91-7024-619-X
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pehr Evind Svinhufvud.- P. E. Svinhufvud i 375 humanister 4.6.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
- ”Svinhufvud, Pehr Evind”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4089-1416928956695
| |||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Fenn-O-maniC, Licens: CC BY-SA 4.0
Vapen för ätten Svinhufvud af Qvalstad
Författare/Upphovsman: P.E. Svinhufvud, Licens: CC BY-SA 4.0
President P.E. Svinhufvud's signature.
.svg)
The Finnish Senate of 1917. P.E. Svinhufvud in the middle. The Senate declared Finland independent on 4th December 1917 and it was confirmed by parliament 6th December 1917 which became the independence day of Finland.
Logo of the prime minister of Finland
Denna fil har extraherats från en annan fil
P.E. Svinhufvud and J.K. Paasikivi in summer 1918.
Swallow-tailed state flag for the president of the Republic of Finland