Pehr Eric Sköldebrand

Pehr Eric Sköldebrand
Född	8 december 1769[1] Sörby, Sverige
Död	11 november 1826[1] (56 år) Erikslunds gods, Sverige
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Diplomat, ämbetsman, godsägare
Befattning
Konsul (1796–1799) Landshövding i Södermanlands län (1815–1824) Ståthållare, Gripsholms slott (1817–1824) Generaltulldirektör (1822–1826)
Maka	Ulrika Magdalena Levin Catharina Charlotta Bågh (g. 1809–1816, makas/makes död)
Föräldrar	Eric Skjöldebrand
Släktingar	Anders Fredrik Skjöldebrand (syskon)
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden (1816) Kommendör av Nordstjärneorden (1818)
Redigera Wikidata

Pehr Eric Sköldebrand, född den 8 december 1769 på Sörby i Torsåkers socken, död den 11 november 1826 på Ericslund i Västerljungs socken, var en svensk ämbetsman. Han var son till Eric Brander, adlad Skjöldebrand.

Sköldebrand blev student vid Uppsala universitet 1781 och auskultant i Svea hovrätt 1786. Han avlade kansliexamen 1787 och blev extra ordinarie kanslist i inrikes civilexpeditionen samma år. Sköldebrand blev konsulatsekreterare i Alger 1794 och tillförordnad konsul där 1796. Han erhöll förste expeditionssekreterares titel 1799. Sköldebrand var godsägare på Ericslund i Södermanland. Han blev landshövding i Södermanlands län 1815 och ordförande i länets hushållningssällskap samma dag, tillika ståthållare på Gripsholm 1817. Sköldebrand blev riddare av Nordstjärneorden 1816 och kommendör av samma orden 1818. Han blev friherre 1819 enligt 37 § i Regeringsformen (introducerad på riddarhuset 1820 under nummer 373). Han blev generaltulldirektör 1824 och fick presidents namn, heder och värdighet 1825.

• Skjöldebrand nr 373 på Adelsvapen.com