Pavel Gubarev
| Pavel Gubarev | |
_(cropped).JPG) (c) Andrew Butko, CC BY-SA 3.0 | |
| Född | 10 februari 1983[1] (39 år) Sjevjerodonetsk |
|---|---|
| Medborgarskap | Ryssland och Ukraina |
| Utbildad vid | Donetsks nationella tekniska universitet charRU NAHU |
| Sysselsättning | Politiker, entreprenör, historiker[2] |
| Politiskt parti | |
| Rysk nationell enighet Progressive Socialist Party of Ukraine Free Donbass | |
| Maka | Jekaterina Gubareva |
| Webbplats | gubarev.org/ |
| Redigera Wikidata | |
Pavel Jurjevitj Gubarev (ryska:Павел Юрьевич Губарев, ukrainska: Павло Юрійович Губарєв, Pavlo Jurijovytj Hubarev) född 10 februari 1983, Donetsk, är en ukrainsk affärsman och före detta ledande person inom den proryska rörelsen i östra Ukraina.
Gubarev var med att leda blockaden mot en regional regeringsbyggnad i Donetsk 2014 som bland annat var en reaktion på den då nybildade ukrainska interimsregering efter den avsatte presidenten Viktor Janukovytj. Den 1 mars utropades Gubarev tillfälligt till guvernör över folkrepubliken Donetsk i östra Ukraina, men han åsidosattes tämligen snabbt och förbjöds sedan 2014 från att ens ställa upp i parlamentsvalen regionen.[3][4]
Gubarev greps den 6 mars 2014 i sitt hem i Donetsk av den ukrainska säkerhetstjänsten. Han dömdes till två års fängelse för brott mot "statens territoriella integritet och oberoende". Ukraina och proryska separatister utväxlade den 7 maj fångar och i fångutväxlingen frigav separatisterna tre ukrainska elitsoldater mot tre proryska fångar, däribland Gubarev.[5][6] Gubarev hörde under sommaren 2014 till separatisternas ledargestalter, men försvann från ledningen efter att ha överlevt ett mordförsök som tros höra samman med hans strävanden att ställa upp i Donetsk presidentval.[7]
Pavel Gubarevs fru, Jekaterina Gubareva, är även hon politiskt aktiv på separatisternas sida. Hon antog en något framträdande roll i utbrytarrepublikens ledning efter att hennes make tillfångatagits.
Gubarev är medlem i det populistiska ukrainska partiet PSPU[8][9] och har tidigare varit aktiv i det nynazistiska[10] ryska partiet Rysk nationell enighet[11][12][13]. I intervjuer har han varit tacksam för den militära träning han fick i RNE men samtidigt sagt att han inte längre är ultranationalist, högerextrem eller nazist, utan att hans åsikter kan placeras i "vänster-mitten" idag. [3][4]
Källa
Noter
- ^ omnämnd som: Pavel Gubarev, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20191047031, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] https://www.mk.ru/politics/2014/10/30/dadut-li-novorossii-sdelat-vybor.html
- ^ [a b] https://web.archive.org/web/20140714113410/http://novorossia.su/node/2466
- ^ Donetsk people's governor Pavel Gubarev freed in echange for SBU officers
- ^ ”Пленных сотрудников Альфы обменяли на трех лидеров сепаратистов - СБУ”. UNIAN. 7 maj 2014. http://www.unian.net/politics/915617-plennyih-sotrudnikov-alfyi-obmenyali-na-treh-liderov-separatistov-sbu.html.
- ^ Yles reporter i östra Ukraina: Det blir ett råddigt val - svenska.yle.fi
- ^ Pro-Russian Gubarev, a symbol of east Ukraine separatism Arkiverad 11 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ http://www.digitaljournal.com/news/world/pro-russian-gubarev-a-symbol-of-east-ukraine-separatism/article/375337
- ^ http://www.jta.org/1999/04/19/archive/neo-nazi-activists-suspected-after-belarus-shul-is-vandalized-2
- ^ https://web.archive.org/web/20140317211808/http://www.newrepublic.com/article/117048/crimean-referendum-was-electoral-farce
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 december 2008. https://web.archive.org/web/20081201194141/http://iwpr.net/report-news/far-right-recruited-crimea-poll-observers. Läst 16 augusti 2014.
- ^ http://ru.tsn.ua/politika/rossiya-stanovitsya-nacistskoy-fashisty-ubivayut-migrantov-ne-priznayut-ukrainu-i-prizyvayut-k-diversiyam-359854.html
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
(c) Andrew Butko, CC BY-SA 3.0
Мероприятия, посвященные 90-летию со дня образования Донецкого краеведческого музея