Paul Thureau-Dangin

Paul Thureau-Dangin
Född	14 december 1837[1][2][3] Paris[4][5]
Död	24 februari 1913[1][2][6] (75 år) Cannes[5][7]
Begravd	Montparnassekyrkogården[8]
Medborgarskap	Frankrike[9]
Utbildad vid	juridiska fakulteten i Paris[5] Lycée Louis-le-Grand[10]
Sysselsättning	Historiker, publicist[4]
Befattning
Auditeur au Conseil d'État (1863–1868)[4] Stol nummer 37 i Franska akademien (1893–1913)[11] Ständig sekreterare i Franska akademien (1908–1913)
Barn	François Thureau-Dangin (f. 1872)[12] Jean Thureau-Dangin (f. 1876)[13]
Släktingar	Louis-Pierre Henriquel-Dupont
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1877)[4] Stora Gobertpriset (1885)[14]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Paul Marie Pierre Thureau-Dangin, född den 14 december 1837 i Paris, död den 24 februari 1913 i Cannes, var en fransk historiker, far till François Thureau-Dangin.

Thureau-Dangin avlade juridisk examen, inskrev sig i advokatståndet och blev under kejsardömet 1863 auskultant (auditeur) vid Conseil d’état, men ägnade sig sedan 1868 åt redaktionen av "Le Français". Han invaldes 1893 (efter Camille Rousset) i Franska akademien och blev 1908 (efter Gaston Boissier) dess ständige sekreterare.

Thureau-Dangin skrev bland annat Histoire de la monarchie de Juillet (7 band, 1886-92), två gånger av Franska akademien belönt med Gobertska priset, och Histoire de la renaissance catholique en Angleterre au XIX:e siécle (3 avdelningar, 1899-1906). Thureau-Dangin var orleanist samt varm, men frisinnad romersk katolik.

Källor

• Thureau-Dangin, 1. Paul Marie Pierre i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)

Noter