Paul Sabatier (kemist)
Paul Sabatier  | |
 | |
| Född | 5 november 1854[1][2][3] Carcassonne, Frankrike |
|---|---|
| Död | 14 augusti 1941[4][1][3] (86 år) Toulouse[4], Frankrike |
| Begravd | The Saint-Vincent cemetery in Carcassonne[5] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure lycée Pierre-de-Fermat Toulouse universitet |
| Sysselsättning | Kemist, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Toulouse universitet universitetet i Bordeaux |
| Utmärkelser | |
| La Caze-priset från Académie des sciences (1897) Jeckerpriset (1905) Nobelpriset i kemi (1912)[6][7] Davymedaljen (1915)[8] Utländsk ledamot av Royal Society (1918)[9] Albert-medaljen (1926)[10] Franklinmedaljen (1933) Hedersdoktor vid Portos universitet Storofficer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Paul Sabatier, född den 5 november 1854 i Carcassonne, Frankrike, död den 14 augusti 1941 i Toulouse, var en fransk kemist. År 1912 erhöll Sabatier, tillsammans med Victor Grignard, Nobelpriset i kemi för arbete med att förbättra hydrogeneringen av organiska ämnen i närvaro av metaller.[11] Han invaldes 1928 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Sabatier tilldelades Davymedaljen 1915 och Franklinmedaljen 1933.
Biografi
Sabatier började 1874 studera vid École Normale Supérieure och tre år senare tog han examen med toppbetyg av sin klass.[11] År 1880 tog han sin doktorsexamen vid College de France.[11]
År 1883 efterträdde Sabatier Édouard Filhol vid vetenskapsfakulteten och inledde ett långt samarbete med Jean-Baptiste Senderens, så nära att det var omöjligt att särskilja de båda männens verk. De publicerade gemensamt 34 artiklar i Vetenskapsakademiens rapporter, 11 memoarer i Bulletin of the French Chemical Society och två gemensamma memoarer i Annals of Chemistry and Physics.[12] COx metanationsreaktioner upptäcktes först av Sabatier och Senderens 1902.[13] Sabatier och Senderen delade Vetenskapsakademiens Jeckerpris 1905 för deras upptäckt av Sabatier-Senderens-processen.[12]
Efter 1905–1906 publicerade Senderens och Sabatier få gemensamma verk, kanske på grund av det klassiska problemet med erkännandet av meriter genom bidrag till gemensamt arbete.[12] Sabatier undervisade i naturvetenskap större delen av tiden innan han blev dekanus vid fakulteten för vetenskap vid universitetet i Toulouse 1905.
Paul Sabatier University i Toulouse är uppkallad efter Paul Sabatier. Han var en av grundarna av Annales de la Faculté des Sciences de Toulouse, tillsammans med matematikern Thomas Joannes Stieltjes.
Vetenskapligt arbete
Sabatiers tidigaste forskning gällde termokemin av svavel och metalliska sulfater, ämnet för avhandlingen som ledde till hans doktorsexamen. I Toulouse fortsatte han sina fysiska och kemiska undersökningar till sulfider, klorider, kromater och kopparföreningar. Han studerade också kväveoxider och nitrosodisulfonsyra och dess salter och genomförde grundforskning om skiljemedelskoefficienter och absorptionsspektra. Sabatiers forskning underlättade kraftigt den industriella användningen av hydrogenering. År 1897, med början i den amerikanska kemisten James Boyces senaste biokemiska arbete, upptäckte han att införandet av en spårmängd nickel som katalysator underlättade tillsats av väte till molekyler av de flesta kolföreningar.
Reduceringen av koldioxid med väte vid hög temperatur och tryck är en annan användning av nickelkatalysator för att producera metan. Detta kallas Sabatierreaktionen och används i den internationella rymdstationen för att producera det nödvändiga vattnet utan att förlita sig på lager från jorden.[14]
- ∆H = −165,0 kJ/mol
- ( viss initial energi/värme krävs för att starta reaktionen)
- ∆H = −165,0 kJ/mol
Sabatier är mest känd för Sabatierprocessen och hans verk som La Catalyse en Chimie Organique (Katalys i organisk kemi) som publicerades 1913. Han är också känd för Sabatier-principen om katalys.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Paul Sabatier (chemist), 12 juli 2021.
- Alcouffe, Alain (december 2006) (på franska). La loi de 1905 et l'université de Toulouse ou la La laïcité au bon sens du terme. Iesr – Toulouse. https://halshs.archives-ouvertes.fr/file/index/docid/64799/filename/note433.doc. Läst 26 juli 2017.
- Rönsch, Stefan; Schneider, Jens; Matthischke, Steffi; Schlüter, Michael; Götz, Manuel; Lefebvre, Jonathan; Prabhakaran, Praseeth; Bajohr, Siegfried (15 februari 2016). ”Review on methanation – From fundamentals to current projects”. Fuel 166: sid. 276–296. doi:.
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Paul Sabatier, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Paul Sabatier (chemist), läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Сабатье Поль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 24 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Chemistry 1912, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, catalogues.royalsociety.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.thersa.org .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Paul Sabatier – Biography”. The Nobel Foundation. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/1912/sabatier-bio.html. Läst 7 december 2013.
- ^ [a b c] Alcouffe 2006, sid. 10.
- ^ Rönsch et al. 2016.
- ^ ”The Sabatier System: Producing Water on the Space Station” (på engelska). NASA. 17 augusti 2015. Arkiverad från originalet den 19 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170519035421/https://www.nasa.gov/mission_pages/station/research/news/sabatier.html. Läst 6 september 2018.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Paul Sabatier (kemist).- Sabatier, Paul i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Nobelprize.org, Nobelpriset i kemi 1912
- Nobelprize.org, Paul Sabatier – biografi
- Paul Sabatiers nobelföreläsning The Method of Direct Hydrogenation by Catalysis
- ”Paul Sabatier (to 150th anniversary of his birthday)”. Russian Journal of Applied Chemistry 77 (11): sid. 1909–1912. 2004. doi:.
- Rideal, E. K. (1951). ”Presidential address. Concepts in catalysis. The contributions of Paul Sabatier and of Max Bodenstein”. Journal of the Chemical Society (Resumed): sid. 1640–1647. doi:.
- Taylor, H. (1944). ”Paul Sabatier 1854–1941”. Journal of the American Chemical Society 66 (10): sid. 1615–1617. doi:.
| |||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Författare/Upphovsman: Chemical Engineer, Licens: CC BY-SA 4.0
Furniture from the office of Paul Sabatier, when Dean of the Faculty of Science at the University of Toulouse, now on display at that university. There is a glass-fronted cupboard containing many of his chemicals, and a map of the local region.
Paul Sabatier (chemist)