Paul Doumer

Paul Doumer
Paul Doumer, 1931.
Född	22 mars 1857[1][2][3] Aurillac[4], Frankrike
Död	7 maj 1932[1][5][2] (75 år) Paris[4]
Begravd	Vaugirards kyrkogård
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris Conservatoire national des arts et métiers
Sysselsättning	Statsperson, politiker
Befattning
Senator för tredje franska republiken[6] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike, canton of Anizy-le-Château (1904–1931) Frankrikes president (1931–1932) Fransk samfurste av Andorra (1931–1932)
Politiskt parti
Parti Radical
Maka	Blanche Doumer (g. 1878–1932)
Barn	Fernand Doumer (f. 1879) Marcel Doumer (f. 1886) Armand Doumer (f. 1890) André Doumer (f. 1894)
Föräldrar	Jean Doumerg
Utmärkelser
Riddare av Elefantorden (1932)[7] Anjouanstjärnans orden Storkors av Nichan el Anouars orden Storkors av Annamitiska drakorden Hederslegionens stormästare Storkors av Kambodjas kungliga orden Storkors av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Paul Doumer, född den 22 mars 1857 i Aurillac, död den 7 maj 1932, var en fransk politiker och kolonialadministratör. Frankrikes president 1931-1932.

Doumer växte upp i en fattig familj och kom i lära hos en medaljgravör. Han skaffade sig på egen hand kunskaper, som satte honom i stånd att bli "licencié en sciences". Han blev därefter gymnasielärare och redaktör för en radikal tidning i Laon, invaldes i deputeradekammaren 1888, men föll igenom 1889 och blev då kabinettschef hos ministerpresidenten Charles Floquet, på vilken post han ådagalade sällspord energi och smidighet.

1890 valdes han ånyo till deputerad, i Yonne, slöt sig till radikalerna och vann genom outtröttlig arbetsförmåga, intelligens och oratoriska talanger så stort anseende, att han blev finansminister i Bourgeois' radikala kabinett (1895-96), varunder han förgäves sökte införa progressiv inkomstskatt i Frankrike.

Av den konservative ministerpresidenten Jules Méline mottog han 1897 posten som generalguvernör i Indokina, Frankrikes mest lukrativa befattning, och där hade han tillfälle att fritt lägga i dagen sin imponerande kraft och sin organisatoriska förmåga. År 1902 återvände han till Frankrike och deputeradekammaren, där hans forna partivänner mottog honom som "förrädare" mot partiet. Hans under livet i kolonien luttrade åsikter hade gjort honom till en varm förfäktare av en imperialistisk politik samt av stärkandet av landets försvarskrafter och därpå vilande stormaktsställning.

Han blev flera gånger ordförande i kammarens budgetutskott och valdes 1905 och 1906 till kammarens talman. Vid valet till republikens president 7 januari 1906 var han de konservativas och högerns kandidat, men besegrades av senatens talman, Armand Fallières.

Doumer blev därefter senator för Korsika och var september-november 1917 minister utan portfölj i Paul Painlevés ministär samt januari 1921-januari 1922 finansminister i Aristide Briands kabinett. Han var president i senaten 1927 och Frankrikes president och furste av Andorra från 1931. Han blev sköt av Paul Gorgulov, en emigrant från Rusland, i en hotel i Paris 1932. Presidenten avled dagen efter att han blivit skjuten.

Sina hågkomster från Indokina har han skildrat i ett stort arbete, L'Indo-Chine française (1903). Dessutom har han skrivit Le livre de mes fils, l’homme, la famille, le ciloyen, la patrie (1905).

• Doumer, Paul i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
• Doumer, P. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)