Passer
| Passer | |
 Gråsparv (Passer domesticus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sparvfinkar Passeridae |
| Släkte | Passer |
| Vetenskapligt namn | |
| § Passer | |
| Auktor | Brisson, 1760 |
| Arter | |
| Se text | |
| Synonymer | |
| Husfinkar (föråldrat)[1] | |
Passer är ett släkte med sparvfinkar som förekommer i gamla världen och som tros ha sitt ursprung i Afrika. Släktet omfattar numera vanligen 28 arter.[2] Två av dessa förekommer i Sverige – pilfinken och gråsparven.[1]
Utseende och fältkännetecken
Dessa sparvar är små, kompakta tättingar, ofta 10–20 cm långa med korta fyrkantiga stjärtar och korta och breda koniska näbbar. Deras fjäderdräkt är brun eller gråaktig med teckning i svart, gult eller vitt.
Utbredning och biotop
Merparten av släktets arter återfinns i öppna, lätt skogbevuxna och varma biotoper i Afrika och södra Eurasien. Flera arter har anpassat sig till mänsklig boplatser, och detta har tillåtit dem, speciellt gråsparven, att utvidga sitt eurasiska utbredningsområde långt utöver dess förmodade ursprungliga utbredningsområde kring Mellanöstern.
Utöver denna form av kolonisering har gråsparven även aktivt introducerats till många olika delar av världen, som Amerika, Afrika söder om Sahara och Australien. I mindre utsträckning har även pilfinken introducerats till områden utanför sitt utbredningsområde, med populationer i Australien och även lokalt i Missouri och Illinois i USA.
Ekologi
Häckning
Sparvarna inom släktet Passer bygger slarviga bon som, beroende på art och habitatmöjligheter, placeras i buskar, träd, trädhål, byggnader, halmtak, eller i bomaterialet hos större fågelarter som storkar. Kullen, som består av upp till åtta ägg ruvas av båda föräldrar i genomsnittliga 12–14 dagar och ungarna blir sedan flygga efter 14–24 dagar.
Föda
De är primärt fröätare som födosöker på marken, men de äter också små insekter, särskilt under häckningen.[3] Ett fåtal arter, speciellt gråsparv och bysparv (P. griseus), söker sin föda ibland sopor och dylikt i städerna och är i det närmaste allätare.
Systematik
Släktet Passer är en grupp små tättingar som tros ha sitt ursprung i Afrika. Under åren har artgränserna tolkats olika, men idag urskiljs vanligen 28 arter i släktet. Släktet beskrevs första gången 1760 av Mathurin Jacques Brisson. Arterna i Passer är närmast släkt med fyra arter stensparvar i Gymnoris.
Arter inom släktet
.jpg)
Antalet arter i släktet berodde tidigare mycket på hur olika taxonomiska auktoriteter bedömer två artkomplex: det kring bysparven (Passer griseus, på engelska "Grey-headed Sparrows") och det kring akaciasparven (P. motitiensis, "Rufous Sparrows"). Listan nedan följer International Ornithological Congress:s lista från 2021 som i stort erkänner de olika taxonen i artkomplexen som egna arter.[4]
- Saxaulsparv (Passer ammodendri)
- Gråsparv (Passer domesticus)
- Italiensk sparv (Passer italiae) – tidigare behandlad som underart till spansk sparv eller hybrid mellan denna och gråsparv
- Spansk sparv (Passer hispaniolensis)
- Sindsparv (Passer pyrrhonotus)
- Somaliagråsparv (Passer castanopterus)
- Kanelsparv (Passer cinnamomeus) – syn rutilans
- Pegusparv (Passer flaveolus)
- Tamarisksparv (Passer moabiticus)
- "Sistansparv" (Passer [m.] yatii) – urskiljs ibland som egen art[5]
- Kapverdesparv (Passer iagoensis)
- Akaciasparv (Passer motitensis)
- Sokotrasparv (Passer insularis)
- Abdalkurisparv (Passer hemileucus) – tidigare behandlad som underart till sokotrasparven
- Kenyasparv (Passer rufocinctus)
- Törnsparv (Passer shelleyi)
- Kordofansparv (Passer cordofanicus)
- Boersparv (Passer melanurus)
- Bysparv (Passer griseus)
- Etiopiensparv (Passer swainsonii)
- Tjocknäbbad sparv (Passer gongonensis)
- Swahilisparv (Passer suahelicus)
- Sydafrikasparv (Passer diffusus)
- Ökensparv (Passer simplex)
- Karakumsparv (Passer zarudnyi) – tidigare behandlad som underart till ökensparven
- Pilfink (Passer montanus)
- Sudanguldsparv (Passer luteus)
- Arabguldsparv (Passer euchlorus)
- Kastanjesparv (Passer eminibey)
Referenser
Noter
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 491.
- ^ Anderson, Ted R. (2006). Biology of the Ubiquitous House Sparrow: From Genes to Populations. Oxford University Press US. sid. 5. ISBN 019530411X
- ^ Finches and Sparrows. Christopher Helm. 1993. sid. 442–467. ISBN 0713680172
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Källor
- Clement, P. Harris, A. Davis, J. (1993). Finches and Sparrows. Helm Identification Guide (första upplagan). ISBN 0-7136-8017-2
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9
- Sibley, Allan (2000). The Sibley Guide to Birds. National Audubon Society. ISBN 0-679-45122-6
Externa länkar
- Videor av Passer-sparvar - The Internet Bird Collection
Wikimedia Commons har media som rör Passer.
|
Media som används på denna webbplats
(c) Christiaan Kooyman, CC BY-SA 3.0
Flock of Sudan Golden Sparrows photographed near Aiterba, Red Sea State, Sudan
© Hans Hillewaert, CC BY-SA 3.0
Two male Cape Sparrows or Mossies of the subsepecies damarensis, at Sossusvlei, Namib desert, Namibia.