Parlamentsvalet i Nederländerna 2012

Parlamentsvalet i Nederländerna 2012

12 september 2012[1]
Generalstaternas andra kammares 150 platser 76 platser måste erhållas för majoritet 76 mandat för att nå majoritet
Första parti Andra parti Tredje parti   Ledare Mark Rutte Diederik Samsom Geert Wilders Parti VVD PvdA PVV Ledare sedan 2006 2012 2006 Föregående val 31 mandat, 20,4% 30 mandat, 19,6% 24 mandat, 15,5% Erhållna mandat 41 38 15 Mandatförändring ▲10 ▲8 ▼9 Röster 2 449 682 2 292 073 934 060 Andel 26,4% 24,7% 10,1% Väljarströmmar ▲6,1% ▲5,1% ▼5,3%   Fjärde parti Femte parti Sjätte parti   Ledare Emile Roemer Sybrand van Haersma Buma Alexander Pechtold Parti SP CDA D66 Ledare sedan 2010 2012 2006 Föregående val 15 mandat, 9,9% 21 mandat, 13,7% 10 mandat, 6,9% Erhållna mandat 15 13 12 Mandatförändring ▬0 ▼8 ▲2 Röster 894 783 788 942 732 113 Andel 9,6% 8,5% 7,9% Väljarströmmar ▼0,2% ▼5,1% ▲1,0%   Sjunde parti Åttonde parti Nionde parti   Ledare Arie Slob Jolande Sap Kees van der Staaij Parti CU GL SGP Ledare sedan 2011 2011 2010 Föregående val 5 mandat, 3,3% 10 mandat, 6,6% 2 mandat, 1,7% Mandat före 2 Erhållna mandat 5 4 3 Mandatförändring ▬0 ▼6 ▲1 Röster 288 785 213 757 195 355 Andel 3,1% 2,3% 2,1% Väljarströmmar ▼0,1% ▼4,4% ▲0,4%
Premiärminister före valet Mark Rutte VVD Premiärminister efter valet Mark Rutte VVD

Parlamentsvalet i Nederländerna 2012 hölls i Nederländerna den 12 september 2012.^[2] De 150 platserna i Generalstaternas andra kammare var involverade i ett val baserat på proportionell representation av partierna.

Bakgrund

Premiärminister Mark Ruttes regering föll efter att Partij voor de Vrijheid (PVV) som stödde regeringen i minoritet, vägrade ge sitt stöd till sanktioner av de åtstramningsåtgärder regeringen eftersträvade. Detta är det andra tidigarehållna parlamentsvalet i rad, sedan den tidigare regeringen under Jan Peter Balkenende föll år 2010, efter att den misslyckats med att ena parlamentet om International Security Assistance Force (ISAF) och dess insats Operation Enduring Freedom.

Partier

Totalt sett deltog 21 partier i parlamentsvalet ^[3]. Partiet Trots op Nederland (Stolt över Nederländerna), som bildades av den förra immigrationsministern Rita Verdonk, skulle först ha deltagit i valet men den 9 juni meddelade Hero Brinkman, tidigare medlem och parlamentsledamot för PVV, att hans nybildade parti OBP gick samman med Trots op Nederland och istället bildade det nya partiet Democratisch Politiek Keerpunt (DPK) som deltog i valet ^[4].

Resultat

Valresultatet innebar en stor framgång för regeringspartiet Folkpartiet för frihet och demokrati som ökade med sex procentenheter och erhöll 10 nya mandat samtidigt som valet också innebar ett stort nederlag för det traditionellt dominerande regeringspartiet Kristdemokratisk appell som minskade från 13,7% till endast 8,5% och tappade 8 mandat. Även det socialdemokratiska Arbetarpartiet ökade från 19,6% till 24,7% och fick därmed 9 nya mandat i parlamentet. Geert Wilders parti PVV minskade från 15,5% till 10,1% och förlorade 9 mandat. Valet innebar också en framgång för det socialliberala D 66 som ökade med 1 procentenhet och fick två nya mandat. Socialistpartiet, som ett tag ledde opinionsmätningarna inför valet ^[5], minskade sitt väljarunderlag med 0,2 procentenheter och fick därmed oförändrad mandattilldelning.

Efter en regeringsombildning, vilket resulterade i en koalition med Arbetarpartiet, kunde Rutte fortsätta som premiärminister.

Referenser