Parisorkestern

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Parisorkestern (Parisorkestern 1949), svensk elitorkester sammansatt av så kallade Swedish Jazz All Stars. Framröstade av jazztidskriften Orkesterjournalen (OJ) i en årligt återkommande tävling.

Redaktör Nils Hellström var entusiasten som ville låta omvärlden ta del av den goda, svenska jazzmusiken och anmälde orkestern till ”Paris International Festival of Jazz”, där de helt sensationellt belade förstaplatsen vid den orkestertävling som ingick.

Nyheten gav eko i Sverige, inte bara bland jazzälskarna, flera av orkestermedlemmarna hade redan en grundmurad popularitet: Alice Babs, Putte Wickman och Simon Brehm, för att nämna några.

Orkestern bestod av:

Alice Babs, sång

Reinhold Svensson, piano

Simon Brehm, kontrabas

Sven Bollhem, trummor

Carl-Henrik Norin, tenorsax

Arne Domnérus, altsax

Putte Wickman, klarinett

Gösta Törner, trumpet

På repertoaren fanns melodier som ”Body and Soul”, ”Idaho”, ”Tea for Two” och ”Indiana”. Alice Babs varmt personliga framförande av ”Blue Prelude” väckte särskild uppmärksamhet.

Orkestern upplöstes strax efter detta äventyr, men hann med en skivinspelning i Malmö samma år, ännu tillgänglig i marknaden.