Paris–Nice
 Delar av huvudklungan i 2008 års upplaga av Paris–Nice. | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Mars |
| Region | Frankrike |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Etapplopp |
| Etapper | 8 st |
| Längd | Ca 1200 km |
| Arrangör | Amaury Sport Organisation |
| Status | World Tour |
| Historia | |
| Antal upplagor | 82 (2024) |
| Första upplaga | 1933 |
| Första vinnare |  Alphonse Schepers |
| Mesta vinnare |  Sean Kelly (7 gånger) |
| Regerande mästare |  Matteo Jorgenson (2024) |
Paris–Nice är ett 8-dagars etapplopp i cykel som körs varje år i mars månad mellan de franska städerna Paris och Nice.[1] På senare år har dock starterna skett något utanför själva staden Paris. Paris–Nice brukar kallas "loppet till solen" eftersom det körs från norra Frankrike ner till Rivieran där det ofta är varmt redan i mars.
Historik och vinnare
Den första upplagan av Paris–Nice kördes 1933 med belgaren Alfons Schepers som vinnare. Tävlingen skapades av Albert Lejeune, ägare av tidningen Le Petit Journal. Tävlingen kunde dock inte köras varje år därpå på grund av krig, loppet var inställt varje år mellan 1940 och 1951, förutom 1946 när loppet kunde genomföras. Italienaren Fermo Camellini vann tävlingen det året. Paris–Nice döptes om till Paris–Côte–d’Azur 1951-1953. 1959 utsträcktes loppet till Rom och förutom en totalsegrare i Paris–Nice–Rome, som blev Jean Grackzyk. utsågs också en vinnare Paris–Nice, även detta blev Jean Grackzyk, medan Gerard Saint vann delsträckan Menton–Roma (och blev tvåa i hela loppet).[2]
Den mest framgångsrike cyklisten i Paris–Nice är irländaren Sean Kelly som vann loppet sju gånger i följd från 1982 till 1988.
Jacques Anquetil vann tävlingen fem gånger, medan Eddy Merckx, Joop Zoetemelk och Laurent Jalabert vann den tre gånger under sina karriärer.
Organisation
Tävlingen organiseras av Amaury Sport Organisation (ASO), som också organiserar Tour de France också Paris-Roubaix, men också tävlingar i andra idrotter som Dakarrallyt och Paris Marathon. Loppet ingår i UCI ProTour sedan säsongen 2005, med uppehåll under 2008 när ASO och Union Cycliste Internationale (UCI) hade en konflikt varför ProTour inte existerade under säsongen.
Dödsolycka och hjälmtvång
Kazaken Andrej Kivilev avled den 12 mars 2003 efter en olycka under etapploppet, då han ramlat och slagit i huvudet utan hjälm. Dödsfallet ledde till tvång av hjälmanvändningen för alla tävlingscyklister. Samma år som Kivilev avled vann landsmannen Aleksandr Vinokurov tävlingen, som också vann tävlingen under 2002, till ära av sina avlidna kamrat.
Segrare
- 1933
Alphonse Schepers - 1934 Gaston Rebry
- 1935
René Vietto - 1936 Maurice Archambaud
- 1937 Roger Lapebie
- 1938 Jules Lowie
- 1939 Maurice Archambaud
- 1940–1945 inställt
- 1946
Fermo Camellini - 1947–1950 inställt
- 1951 Roger Decock
- 1952 Louison Bobet
- 1953 Jean-Pierre Munch
- 1954 Raymond Impanis
- 1955 Jean Bobet
- 1956 Fred De Bruyne
- 1957 Jacques Anquetil
- 1958 Fred De Bruyne
- 1959 Jean Graczyk
- 1960 Raymond Impanis
- 1961 Jacques Anquetil
- 1962 Joseph Planckaert
- 1963 Jacques Anquetil
- 1964
Jan Janssen - 1965 Jacques Anquetil
- 1966 Jacques Anquetil
- 1967
Tom Simpson - 1968
Rolf Wolfshohl - 1969 Eddy Merckx
- 1970 Eddy Merckx
- 1971 Eddy Merckx
- 1972 Raymond Poulidor
- 1973 Raymond Poulidor
- 1974 Joop Zoetemelk
- 1975 Joop Zoetemelk
- 1976 Michel Laurent
- 1977 Freddy Maertens
- 1978 Gerrie Knetemann
- 1979 Joop Zoetemelk
- 1980 Gilbert Duclos-Lassalle
- 1981
Stephen Roche - 1982 Sean Kelly
- 1983 Sean Kelly
- 1984 Sean Kelly
- 1985 Sean Kelly
- 1986 Sean Kelly
- 1987 Sean Kelly
- 1988 Sean Kelly
- 1989
Miguel Induráin - 1990 Miguel Induráin
- 1991
Tony Rominger - 1992 Jean-François Bernard
- 1993 Alex Zülle
- 1994 Tony Rominger
- 1995 Laurent Jalabert
- 1996 Laurent Jalabert
- 1997 Laurent Jalabert
- 1998 Frank Vandenbroucke
- 1999 Michael Boogerd
- 2000 Andreas Klöden
- 2001 Dario Frigo
- 2002
Aleksandr Vinokurov - 2003 Aleksandr Vinokurov
- 2004 Jörg Jaksche
- 2005
Bobby Julich - 2006 Floyd Landis
- 2007 Alberto Contador
- 2008 Davide Rebellin
- 2009 Luis León Sánchez
- 2010 Alberto Contador
- 2011 Tony Martin
- 2012 Bradley Wiggins
- 2013
Richie Porte - 2014
Carlos Betancur - 2015 Richie Porte
- 2016 Geraint Thomas
- 2017 Sergio Henao
- 2018 Marc Soler
- 2019 Egan Bernal
- 2020 Maximilian Schachmann
- 2021 Maximilian Schachmann
- 2022
Primoz Roglic - 2023 Tadej Pogačar
- 2024 Matteo Jorgenson
Dopningsfall
Jan Janssen (1969), Roger Legeay (1974), Bernard Thévenet (1977), Marcel Tinazzi (1982), Luca Colombo (1997), Erwann Menthéour (1997), Mauro-Antonio Santaromita (1997), Vincente David Bernabeu Armengol (2003) och Rui Lavarinhas (2003) har alla testats positivt för olika sorters dopning under Paris-Nice.
Referenser
Noter
- ^ ”Paris-Nice”. Official website of the Paris-Nice. https://www.paris-nice.fr/en/. Läst 7 mars 2021.
- ^ Graham Healy, The year when Paris-Nice finished in Rome på The Bike Comes First.
Externa länkar
| |||||||||
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
.svg)
The flag of Slovenia.
- "The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
- is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
- as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
_pictogram.svg)
Pictograms of Olympic sports - Cycling (road). This is unofficial sample picture. Images of official Olympic pictograms for 1948 Summer Olympics and all Summer Olympics since 1964 can be found in corresponding Official Reports.
Författare/Upphovsman: Dacoucou, Licens: CC BY-SA 3.0
Davide Rebellin, col d'Eze Paris-Nice 2008