Paratext

Paratexter är de texter i ett verk som inte hör till den centrala beskrivande/berättande texten utan som utgör den centrala textens retoriska och fysiska inramning. I publicerade verk består paratexter av saker som författarnamn, titlar, illustrationer, bindning, papperskvalitet, förord och baksidetexter.[1][2] Enligt litteraturteoretikern Gérard Genette, som etablerat begreppet paratext inom området berättelseteori och narratologi, fungerar paratexten som en zon mellan texten och icke-texten, ett slags ramverk kring texten som påverkar läsarens förståelse av den.[3] [4]

Se även

Källor

  1. ^ Jansson, Bo G (2006). 'Paratexts and the Limits of Narratology' i förf:s Episkt dubbelspel: om faktionsberättelser i film, litteratur och tv. Uppsala: Hallgren & Fallgren, sid. 215-237
  2. ^ Lenemark Christian, red (2012). Litteraturens nätverk: berättande på Internet (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 173 
  3. ^ Genette, Gérard (1987). Seuils. Paris: Seuil
  4. ^ Genette, Gérard (1997). Paratexts: Thresholds of Interpretation. Cambridge: Cambridge University Press