Papyrussångare

	Papyrussångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Rörsångare; Acrocephalidae
Släkte	Acrocephalus
Art	Papyrussångare; A. stentoreus
Vetenskapligt namn
	§ Acrocephalus stentoreus
Auktor	(Ehrenberg, 1833)

Papyrussångare^[2] (Acrocephalus stentoreus) är en tätting i familjen rörsångare som förekommer i stora delar av södra Asien samt i Egypten.^[3]

Kännetecken

Utseende

Papyrussångaren är en stor rörsångare med en kroppslängd på 16-18 centimeter. Den är i flera avseenden lik trastsångaren, men skiljer sig framför allt genom den långa och smala näbben, kortare vingar samt längre och mer rundade stjärt. Fjäderdräkten är mörkt olivbrun ovan, solkigt brunbeige under med lite ljusare strupe. Den har ett blekt och smalt ögonbrynsstreck som sträcker sig fram till ögat.^[4]

Läten

Även lätena liknar trastsångarens, med ett grötigt track och ett hårt trrrrr. Sången är ett grovt och trevande schackrande med enstaka falsettoner, lite påminnande om björktrastars läten i gryningen.^[4]

Utbredning och systematik

Papyrussångare delas in i tio underarter med följande utbredning:^[3]

stentoreus-gruppen
- Acrocephalus stentoreus stentoreus – Egypten
- Acrocephalus stentoreus levantinus (inkluderas ofta i stentoreus^[5]) – norra Israel
brunnescens-gruppen
- Acrocephalus stentoreus brunnescens – Arabiska halvön och Iran till Mongoliet och Indien; övervintrar i Indien
- Acrocephalus stentoreus amyae – slättmarkerna kring floden Brahmaputra (Assam) till Myanmar och sydvästra Kina
- Acrocephalus stentoreus meridionalis – Sri Lanka
- Acrocephalus stentoreus harterti – Filippinerna (Luzon, Mindoro, Leyte, Bohol och Mindanao)
- Acrocephalus stentoreus celebensis – södra Sulawesi
- Acrocephalus stentoreus siebersi – västra Java
- Acrocephalus stentoreus lentecaptus – sydöstra Borneo, Java och de västra Små Sundaöarna (Lombok och Sumbawa)

Hybridisering med trastsångare har noterats i södra Kazakstan.^[6]

Familjetillhörighet

Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.

Levnadssätt

Papyrussångaren häckar som namnet avslöjar helst i papyrusbestånd, men även kaveldun, bladvass, majs och liknande hög vegetation nära vatten eller i fuktiga områden. Den ses ofta födosöka i gles vass nära vattenytan.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2022 Acrocephalus stentoreus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 1 februari 2023.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 322. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Dyrcz, A. (2018). Clamorous Reed-warbler (Acrocephalus stentoreus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58806 20 mars 2018).
^ Hansson, B., Tarka, M., Dawson, D.A. & Horsburgh, G. (2012) Hybridization but no evidence for backcrossing and introgression in a sympatric population of Great Reed Warblers and Clamorous Reed Warblers. PLoS ONE 7(2): e31667.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör papyrussångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Acrocephalus stentoreus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2022 Acrocephalus stentoreus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 1 februari 2023.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 322. ISBN 978-91-7424-039-9

[5] Dyrcz, A. (2018). Clamorous Reed-warbler (Acrocephalus stentoreus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58806 20 mars 2018).

[6] Hansson, B., Tarka, M., Dawson, D.A. & Horsburgh, G. (2012) Hybridization but no evidence for backcrossing and introgression in a sympatric population of Great Reed Warblers and Clamorous Reed Warblers. PLoS ONE 7(2): e31667.

[7] Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler