Pantersnigel
| Pantersnigel | |
 Pantersnigel | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Blötdjur Mollusca |
| Klass | Snäckor Gastropoda |
| Ordning | Lungsnäckor Pulmonata |
| Infraordning | Sniglar Stylommatophora |
| Familj | Kölsniglar Limacidae |
| Släkte | Limax |
| Art | Pantersnigel L. maximus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Limax maximus | |
| Auktor | Linné 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pantersnigel (Limax maximus), ibland benämnd leopardsnigel,[1] är en snigel tillhörande familjen kölsniglar. Artens trivialnamn syftar på att den vanligen har en fläckig färgteckning i svart, grått och vitt. Den har sydeuropeiskt ursprung men har spridit sig bland annat till Sverige.
Kännetecken
Pantersnigeln är mycket variabel i utseendet. Oftast är den grå eller beige med mörkare fläckar eller längsgående band.[1] Enfärgat grå till gråsvarta individer förekommer också, och då kan den likna gråsvart kölsnigel. Krypsulan är enfärgad och ljus.
Kroppslängden som fullvuxen är 12[2] till 20 centimeter.[1] Den är i regel smalare och mer långsträckt än skogssnigel och mördarsnigel (vanliga sniglar utan skal i svenska marker).[3]
Utbredning
Pantersnigel är inhemsk för södra och västra Europa och Medelhavsområdet. Med människan har den senare spridits norr och österut i Europa och till andra delar av världen, som Nordamerika, Madeira, Australien, Nya Zeeland, södra Afrika och Brasilien. Den finns också i Finland, Norge och Sverige.
Till Sverige (där den numera är en av sammanlagt 23 snigelarter[2]) har den sannolikt spridits i samband med mellaneuropeisk import av jord[1] och planta. Den förekommer här och var i Syd- och Mellansverige, med endast enstaka fynd från Norrland.
Levnadssätt
Pantersnigeln förekommer oftast i närheten av människans bosättningar; trädgårdar, parker, kyrkogårdar och liknande är vanliga levnadsmiljöer.[1] Den har även börjat sprida sig ut i naturliga lövskogsmiljöer.[2] Den är en omnivor som främst är aktiv på natten och tillbringar dagen gömd på någon fuktig och skyddad plats, till exempel under en sten eller ett omkullfallet träd. Fuktiga källare kan också användas som gömställe.
Parningsbeteendet delar snigeln med en snarliknande art, gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger). Båda arterna parar sig hängande i slemtråd, och inte på marken som andra sniglar.[2]
I samband med fuktiga somrar kan arten växa till sig rejält i antal. Normalt orsakar den dock inte större skador på odlingar,[1] och den livnär sig främst på dött växtmaterial.[2] Genom att den även äter andra sniglars ägg kan den dock verka hämmande på utbredning av mördarsnigel, något som trädgårdsodling kan gynnas av.[4]
Referenser
- ^ [a b c d e f] Nohlin, Gunnel Wirénius (4 juni 2018). ”Sniglar”. nrm.se. https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/ryggradslosadjur/sniglar.138.html. Läst 4 januari 2019.
- ^ [a b c d e] ”Pantersnigel”. Göteborgs naturhistoriska museum. 1 november 2017. http://www.gnm.se/kunskap-och-fakta/snigelakuten/pantersnigel/. Läst 4 januari 2019.
- ^ Erik (1 augusti 2013). ”Fråga och svar om snigelsex”. Natursidan. https://www.natursidan.se/nyheter/fraga-och-svar-om-snigelsex/. Läst 4 januari 2019.
- ^ P4 Värmland (12 augusti 2012). ”Pantersnigeln gör nytta i trädgården - P4 Värmland”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5227932. Läst 4 januari 2019.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör pantersnigel.- Parningsritual pantersniglar (video)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Great slug, in a forest at night