Pamir (fartyg)
| ||
.jpg) Pamir i storm utanför Cape Flattery nära Seattle, USA, 1946-01-06 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Fyrmastad bark | |
| Ägare | F. Laeisz, Hamburg, Tyskland (1905-1920) Italienska staten (krigsskadestånd) (1920–1924) F. Laeisz, Hamburg, Tyskland (1924-1931) Gustav Erikson, Mariehamn, Åland (1931-1941) Beslagtagen av Nya Zeeland (1941-1948) Gustav Erikson, Mariehamn, Åland (1948-1950) H. Schliewen, Lübeck, Västtyskland (1951-1954) Stiftung Pamir und Passat, Lübeck, Västtyskland (1956-1957) | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Blohm & Voss, Hamburg, Tyskland | |
| Sjösatt | 29 juli 1905 | |
| I tjänst | 1905 | |
| Utrangerad | 1957 | |
| Öde | förlist | |
| Tekniska data | ||
| Byggnadsmaterial | järn | |
| Längd | 96,3 meter | |
| Bredd | 14,0 meter | |
| Djupgående | 8,0 meter | |
| Bruttodräktighet | 3020 registerton | |
| Nettodräktighet | 2770 registerton | |
| Framdrivning | segel | |
Pamir var en fyrmastad stålbark, sjösatt i Hamburg 1905 för rederiet F. Laeisz ("Flying P-line") att användas på den Chilenska nitrattraden. Hon var det sista kommersiella seglande lastfartyg som rundade Kap Horn (1949) och hon gick under i en cyklon vid Azorerna 1957.
Historia
Pamir byggdes för rederiet F. Laeisz i Hamburg, (rederiet kallas i sjöfartskretsar allmänt för "The flying P line" då alla deras fartyg hade begynnelsebokstaven "P"), som det femte i en serie på tio liknande fartyg. Liksom de flesta fyrmastbarkarna vid denna tid (och många ångfartyg) var Pamir av så kallad three island-typ, med back, midskeppsdäck och poop, vilka på avstånd syntes som tre öar över horisonten.
Mellan 1905 och 1914 gjorde Pamir åtta resor på den chilenska nitrattraden, och seglade då mellan Hamburg och Valparaíso eller Iquique på 64–70 dygn. Under första världskriget låg hon i hamn på Kanarieöarna. Efter att hon återvänt till Hamburg 1920 gavs hon som krigsskadestånd till Italien samma år. Då man inte kunde hitta en lämplig besättning lades hon upp och köptes 1924 tillbaka av F. Laeisz, som åter använde henne på nitrattraden.
Den kände åländske redaren Gustaf Erikson köpte Pamir 1931, och använde henne på den australienska vetetraden.
1941 togs Pamir som krigsbyte då hon låg i hamn i Wellington. Under kriget seglade hon sedan under nyzeeländsk flagg och gjorde fem resor till San Francisco, tre till Vancouver[1] och en till Sydney. En gång 1943 siktades en japansk ubåt, men Pamir gjorde god fart och ubåten lämnade henne ifred (en fyrmastbark kan under gynnsamma förhållande göra 18–19 knop vilket då var alltför mycket för en ubåt). Efter kriget gjorde hon en resa via Kap Horn till London och från Antwerpen till Auckland och Wellington.
Pamir återgick i Eriksons ägo 1948, men Gustaf Erikson hade dött året innan. Resan hem till Europa via Kap Horn, som rundades 11 juli 1949,[2] avslutade epoken med segelfartyg på denna trad. Ett annat av Eriksons barkskepp, Passat, hade lämnat Australien några dagar efter Pamir och seglat förbi henne något före Kap Horn. Passat, som numera ligger förtöjt i Travemünde, kallas ofta för Pamirs systerfartyg trots att de inte var helt identiska.
Pamir och Passat köptes 1950 av ett tyskt konsortium med avsikt att kombinera fraktfart och skolning, vilket tidigare varit ett vanligt koncept, men frakterna var inte längre lönande. Inkomsterna räckte inte till för underhållet och skeppen förföll.
Med en last av korn på väg från Buenos Aires till Hamburg gick "Pamir" under i den tropiska cyklonen Carrie den 21 september 1957 utanför Azorerna. Av 86 man ombord överlevde endast sex, ingen av befälet. På grund av en strejk hade militär kallats in och fartyget lastats av ovana arbetare varför lasten av säckar inte stuvats och säkrats på vederbörligt sätt. Detta fick, troligtvis, till följd att lasten försköts och därmed orsakade haveriet vilket också bekräftas delvis av det sista meddelandet: "vi har svår slagsida och tar in vatten". Haveriet fick till följd att det andra fartyget "Passat" togs ur trafik och lades upp och epoken med seglande lastförande skolfartyg var därmed avslutad.[3][4]
Se även
Bildgalleri
Referenser
- ^ Wells, Richard E. The Vancouver Voyages of the Barque Pamir. Victoria BC, Canada: Sono Nis Press. 1992. ISBN 1-55039-029-5
- ^ Stark, William F. The Last Time Around Cape Horn. The Historic 1949 Voyage of the Windjammer Pamir. New York: Carroll & Graf Publishers. 2003. ISBN 0-7867-1233-3, sid 152
- ^ Der Seelenverkäufer (in German) - Der Spiegel, 25/2007, p. 86-95
- ^ Stark, William F. The Last Time Around Cape Horn. The Historic 1949 Voyage of the Windjammer Pamir. New York: Carroll & Graf Publishers. 2003. ISBN 0-7867-1233-3, sid. 201 (författaren var med i besättningen på den sista resan.)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pamir.- Skeppsdata Pamir
Media som används på denna webbplats
Pamir (ship). In a gale off Cape Flattery, Vancouver - Wellington. ( Description supplied with photograph.).
Författare/Upphovsman: The original uploader was Asterion på engelska Wikipedia., Licens: CC BY-SA 2.5
Pamir memorial in St Jakob's Church, Lübeck. Photo by Asteriontalk
.jpg)
Författare/Upphovsman: Archives New Zealand from New Zealand, Licens: CC BY-SA 2.0
Description: Bow view of "Pamir", Wellington Photographer: Unknown Date: Unknown Archives New Zealand Reference: AAQT 6539 A1067
This photo is from Archives New Zealand's National Publicity Studio's collection.
The National Publicity Studio was established in 1945, but its beginnings can be traced back to the establishment in 1924 of a Publicity Office - part of the Department of Internal Affairs. The emphasis of this Publicity Office was on films, photographs and booklets.
The purpose of the National Publicity Studio was to provide advice to government departments and state agencies on the provision of photographic, art, and display services and in particular to assist in the production of publicity material aimed at conveying a favourable image of New Zealand.
Aerial view of the Pamir.
.jpg)
Författare/Upphovsman: Australian National Maritime Museum on The Commons, Licens: No restrictions
This photo is part of the Australian National Maritime Museum’s Samuel J. Hood Studio collection. Sam Hood (1872-1953) was a Sydney photographer with a passion for ships. His 60-year career spanned the romantic age of sail and two world wars. The photos in the collection were taken mainly in Sydney and Newcastle during the first half of the 20th century.
The ANMM undertakes research and accepts public comments that enhance the information we hold about images in our collection. This record has been updated accordingly.
Photographer: Samuel J. Hood Studio Collection
Stamp design: Allan Palmer. · Printed by Finlands Banks Sedeltryckeri.
Pamir at the entrance to the English Channel.
.jpg)
Författare/Upphovsman: Australian National Maritime Museum on The Commons, Licens: No restrictions
This photo is part of the Australian National Maritime Museum’s Samuel J. Hood Studio collection. Sam Hood (1872-1953) was a Sydney photographer with a passion for ships. His 60-year career spanned the romantic age of sail and two world wars. The photos in the collection were taken mainly in Sydney and Newcastle during the first half of the 20th century.
The ANMM undertakes research and accepts public comments that enhance the information we hold about images in our collection. This record has been updated accordingly.
Photographer: Samuel J. Hood Studio Collection
.jpg)
Författare/Upphovsman: Australian National Maritime Museum on The Commons, Licens: No restrictions
This photo is part of the Australian National Maritime Museum’s Samuel J. Hood Studio collection. Sam Hood (1872-1953) was a Sydney photographer with a passion for ships. His 60-year career spanned the romantic age of sail and two world wars. The photos in the collection were taken mainly in Sydney and Newcastle during the first half of the 20th century.
The ANMM undertakes research and accepts public comments that enhance the information we hold about images in our collection. This record has been updated accordingly.
Photographer: Samuel J. Hood Studio Collection