Palmyriska riket

Palmyriska riket, även Palmyriska imperiet eller Palmyrenska riket (syriska:ܡܠܟܘܬܐ ܕܬܕܡܪ Arabiska:مملكة تدمر) var ett rike med Palmyra som centrum och som bröt sig ur det Romerska kejsardömet som ett självständigt imperium mellan år 270 och 272. Riket sträckte sig från sydöstra Egypten till Levantens kuster, västra och norra delen av Syrien fram till nuvarande Ankara i Turkiet.

Självständiga Palmyriska Riket

270 - 272


Palmyriska Imperiet
Palmyriska Imperiet
Palmyriska Imperiet
HuvudstadPalmyra
34°33′05″N 38°16′05″Ö
SpråkArameiska Grekiska
StatsskickMonarki
Bildades270
 – bildades genomRomerska Riket
Upphörde273
 – upphörde genomRomerska Riket
Topografi

 – längsta flod

Nilen
km
Idag del avSyrien Syrien Libanon Libanon Israel Israel Egypten Egypten Jordanien Jordanien Turkiet Turkiet

Historik

Lucius Septimius Odenathus var en medlem i Palmyras styrande familj och romersk medborgare. Efter att Palmyra bistått Romerska rikets kejsare Valerianus i försvaret mot perserna vid romarrikets östra gräns belönade Valerianus honom med att år 258 upphöja honom till ställningen som romersk konsul och furste av Palmyra.[1]

När Valerianus 260 tillfångatogs av Shahpour I förblev Odenathus lojal mot romarna och tillfogade Shahpours armé ett allvarligt nederlag när den var på väg hem. Som ett erkännande av Odenathus seger över perserna och för att ha drivit bort dem från provinsen Mesopotamien samt därutöver besegrat usurpatorn Quietus, gav Valerianus efterträdare, kejsar Gallienus, honom 262 titeln corrector totius Orientis, härskare över hela Östern, och han blev därmed Gallenius medkejsare. Som kung av Palmyra kallade han sig "konungars konung".[2][3][4]

Odenathus och en av hans söner blev mördade 267/268 varefter hans hustru Zenobia övertog regentskapet i kungariket Palmyra för parets minderåriga son Vaballathus.[2]

Drottning Zenobia lät sonen överta faderns ställning och titlar. Hon blev accepterd av de romerska kejsarna och Palmyra fick vara i fred från romersk inblandning. Hon utvidgade sitt rike och intog Egypten 269 samt en stor del av Anatolien i Mindre Asien. År 270 förklarade hon rikets självständighet fån romarriket.

Kejsar Aurelianus gick i krig mot Zenobia 271 och återtog Anatolien samt besegrade Palmyras styrkor vid Antiokia och Emesa 272. Zenobia tillfångatogs och fördes till Rom. Efter en revolt 273 i Palmyra förstörde romarna staden.

Källor

Noter

  1. ^ Dignas, Assistant Professor of History Beate (2007-09-13) (på engelska). Rome and Persia in Late Antiquity: Neighbours and Rivals. Cambridge University Press. sid. s.159. ISBN 9780521849258. https://books.google.nl/books?id=MG2hqcRDvJgC&pg=PA159#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018 
  2. ^ [a b] ”Meet The Warrior Queen Who Conquered Roman Lands” (på amerikansk engelska). All That's Interesting. 16 februari 2018. Arkiverad från originalet den 19 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180719175058/http://allthatsinteresting.com/zenobia-palmyrene-empire. Läst 19 juli 2018. 
  3. ^ II, Andrew M. Smith (2013-02-21) (på engelska). Roman Palmyra: Identity, Community, and State Formation. OUP USA. sid. s.177.. ISBN 9780199861101. https://books.google.nl/books?id=h5cMho6zFckC&pg=PA177#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018 
  4. ^ Vagi, David L. (2000) (på engelska). Coinage and History of the Roman Empire, C. 82 B.C.--A.D. 480: History. Taylor & Francis. sid. s.398.. ISBN 9781579583163. https://books.google.nl/books?id=WzOGycVVQLEC&pg=PA398#v=onepage&q&f=false. Läst 19 juli 2018 

Media som används på denna webbplats

Flag of Syria.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Palmyrene Empire.png
Författare/Upphovsman:

Sémhur

, Licens: CC BY-SA 4.0
Palmyra at its greatest extent in 271 AD. Palmyra annexed the Roman provinces in the east : Egypt, Syria, Phoenice,Syria Palaestina, Arabia, Mesopotamia and the Anatolian regions up to Ankara and including Galatia.Warwick Ball, Rome in the East: The Transformation of an Empire Alaric Watson, Aurelian and the Third Century Spencer C. Tucker, 500 Great Military Leaders