Paionios
Paionios var en klassisk grekisk bildhuggare från Mende på Chalkidike i Makedonien, verksam omkring mitten och i senare hälften av 400-talet f.Kr.
Biografi
Paionios arbetade samtidigt med, och under, Fidias i Olympia, men tycks ha intagit en mera självständig ställning än mästarens egentliga lärjungar.
Enligt Pausanias utförde han för Zeustemplet i Olympia den östra gavelgruppen: förberedelsen till tävlingsstriden i kappkörning mellan Pelops och Oinomaos om besittningen av Elis), som återfanns av tyska arkeologer i mitten av 1870-talet och nästan fullständigt har kunnat sättas samman. Den är dock vida ålderdomligare och strängare till sin hållning än Paionios enda bevisliga verk, Nike, en kolossalfigur i marmor av segergudinnan Nike, rest i Olympia av messenierna omkring 424 f.Kr. Denna i stympat skick återfunna svävande och smidiga vingade kvinnogestalt visar en djärvhet i framställningen, och en frihet i formbehandlingen, som tyder på en ny uppfattning och ställer Paionios som en mästare, som bildar övergång från Fidias tid till den yngre attiska skolans.
Paionios Nike avbildades på medaljerna för Olympiska sommarspelen 2004 i Aten. Den står utställd i Olympiamuseet.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Paionios, 30 december 1914.
|
Media som används på denna webbplats
Nike des Paionios von Mende (Pausanias V. 26, 1) gefunden am 21.December 1875 an der auf dem Situationsplane mit a. bezeichneten Stelle, vor der Südostecke des Tempels und über 3 M. unter dem jetzigen Boden; der obere Theil im Sande liegend, der untere als Bestandtheil einer Mauer, zu welcher auch der Inschriftblock des Paionios (s. Taf. VII) gehörte. Höhe von der Fußspitze bis zum Hälfe 1,74 M. Aus dem Felsen auf den sie herabschwebt, fliegt ein Vogel (Adler? Möve?) heraus. Von den acht dreieckigen Blöcken, welche die Haus bildeten und zusammen eine Höhe von 4,60 M. haben, tragen zwei eine umfangreiche Inschrift aus dem zweiten vorchristlichen Jahrhundert, eine Entscheidung über einen zwischen Messeniern und Lakedaimoniern streitigen Landstrich. S. Archaeol. Ztg. 1876. S. 178ff.