Paal Berg
Paal Olav Berg | |
Paal Olav Berg på 1950-talet. | |
Född | 18 januari 1873 Hammerfest |
---|---|
Död | 24 maj 1968 (95 år) Bærum |
Begravd | Vestre gravlund |
Medborgare i | Norge |
Sysselsättning | Politiker, domare |
Befattning | |
Norges socialminister Regeringen Knudsen II (1919–1920) Norges justitieminister Regeringen Mowinckel I (1924–1926) Høyesterettsjustitiarius (1929–1946) Norges riksmedlare (1946–1948) | |
Politiskt parti | |
nd | |
Barn | Sigrun Berg (f. 1901) |
Utmärkelser | |
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
Redigera Wikidata |
Paal Olav Berg, född 18 januari 1873 i Hammerfest, död 24 maj 1968 i Bærum, var en norsk jurist och politiker. Han var far till textilkonstnären Sigrun Berg.
Berg var 1907–1909 sekreterare i den svensk-norska renbeteskommissionen, och utarbetade förslag till lag om medling i arbetstvister, vilket 1915 blev lag, samt utsågs samma år till ordförande i Arbeidsretten. Berg blev assessor i Højesteret 1918, var socialminister i Gunnar Knudsens andra ministär 1919–20 och justitieminister i Johan Ludwig Mowinckels ministär 1924–1926. Han hade sedan länge varit intresserad för frågor om arbetarskydd och verkade som minister 1919 för antagande av lag om 8 timmars arbetsdag. Han anordnade samma år en folkomröstning angående förbudsfrågan.
Berg var president i Høyesterett 1929–1940 och 1945–1946 samt medverkade i april 1940 till bildandet av administrationsrådet, vilket skulle ersätta regeringen. Sedan Vidkun Quisling övertagit makten senare samma år, vägrade Berg att samarbeta med den tyska ockupationsmakten och blev 1943 ordförande i Hjemmefronten, den del av motståndsrörelsen som fanns i Norge. Efter krigsslutet var Berg ordförande i den särskilda domstol som dömde Quisling till döden.
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
- Bra Böckers lexikon, 1973
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Thorleif Wardenær , Licens: CC BY-SA 3.0
Paal Olav Berg (18 January 1873 – 24 May 1968), born in Hammerfest,[1] was a Norwegian politician for the Liberal Party. He was Minister of Social Affairs 1919-1920, and Minister of Justice 1924-1926. He was the 12th Chief Justice of the Supreme Court from 1929 to 1946.