PSR B1913+16

PSR B1913+16
Illustration av ett binärt stjärnsystem, som kretsar kring den gemensamma tyngdpunkten.
Illustration av ett binärt stjärnsystem, som kretsar kring den gemensamma tyngdpunkten.
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildÖrnen
Rektascension19t 15m 28.00s
Deklination+16° 06′ 27.40″[1]
Skenbar magnitud ()+22,5 (V) [1]
Stjärntyp
VariabeltypBinär pulsar
Astrometri
AvståndCirka 21 000  (Cirka 6 400 pc)
Detaljer
Massa1,441[2] M
Vinkelhastighet0,05903 s
Ålder300 miljoner år
Andra beteckningar
SBC9 1137[3], SBC7 741[3] och WEB 16499[3]
PSR B1913+16:s banminskning. Mätpunkterna visar den observerade förändringen i periapsisens epok med datum, medan kurvan visar den teoretiskt förväntade variationen enligt den allmänna relativitetsteorin.[4]

PSR B1913+16, även PSR 1913+16, PSR J1915+1606 och Hulse–Taylors binära pulsar, är en pulsar i ett binärt system, i bana med en annan neutronstjärna. Den upptäcktes 1974 av Russell A. Hulse och Joseph H. Taylor Jr. vid Princeton University. Upptäckten belönades med 1993 års nobelpris i fysik.[5][6]

Med hjälp av Arecibo-observatoriets 305m antenn upptäckte Hulse & Taylor pulsade radioemissioner och identifierade på så sätt källan som en pulsar, en snabbt roterande, kraftigt magnetiserad neutronstjärna. Neutronstjärnan roterar runt sin axel 17 gånger per sekund; pulsens period är alltså 59 millisekunder.

Pulsaren är av visuell magnitud 22,5 och kräver sålunda kraftiga teleskop för att kunna observeras.[1]

Stjärnsystemet

Pulsaren och dess följeslagare rör sig i elliptiska banor runt ett gemensamt masscentrum. Omloppsbanan har en omloppstid på 7,75 timmar. De två neutronstjärnorna beräknas ha ungefär lika stor massa, cirka 1,4 M☉.

Det minsta avståndet mellan stjärnorna, vid periastron är ungefär 1,1 R☉ och det största avståndet, vid apoastron, är 4,8 R☉. Inklinationen är ungefär 45 grader. I januari 1975 var stjärnsystemet orienterat så att periastron inträffade i siktlinjen mot jorden.[2][7]

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Basic data: V* PSR J1915+1606 -- Pulsar” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HE+1523-0901. Läst 3 januari 2020. 
  2. ^ [a b] Weisberg, J. M.; Taylor, J. H.; Fowler, L. A. (oktober 1981). ”Gravitational waves from an orbiting pulsar” (på engelska). Scientific American 245 (4): sid. 74–82. doi:10.1038/scientificamerican1081-74. Läst 3 januari 2020. 
  3. ^ [a b c] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
  4. ^ Weisberg, J. M.; Taylor, J. H. (7 juli 2004). ”Relativistic Binary Pulsar B1913+16: Thirty Years of Observations and Analysis” (på engelska). http://arxiv.org/abs/astro-ph/0407149. Läst 15 juli 2017. 
  5. ^ Gustafsson, Bengt. ”Nobelpriset i fysik 1993”. Kosmos 1994, Svenska Fysikersamfundets årsbok. sid. 7-20. ISBN 91-86992-04-X 
  6. ^ ”Press release - The 1993 Nobel Prize in Physics 1993” (på engelska). Nobelkommitténs hemsida. Nobelkommittén. 13 oktober 1993. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1993/press-release/. Läst 3 januari 2020. 
  7. ^ Taylor, J. H.; Weisberg, J. M. (1982). ”A new test of general relativity – Gravitational radiation and the binary pulsar PSR 1913+16” (på engelska). Astrophysical Journal 253: sid. 908–920. doi:10.1086/159690. Läst 3 januari 2020. 

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Psr1913+16-weisberg.png
Double star system PSR 1913+16 looses energy due to gravitational wave radiation. Diagram compares calculated (solid line) and measured change of revolution time.
Doublesystar.gif
Författare/Upphovsman: Dantor, Licens: CC BY-SA 2.5
Two bodies revolves their common center of mass, like binary star system PSR 1913+16. Schematic diagram (neither correct timing nor periastron shift taken into account)