PPD (kulsprutepistol)
| PPD | |
  PPD-34 och PPD-34/38 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | kulsprutepistol |
| Ursprungsland | Sovjetunionen |
| Tjänstehistoria | |
| Medverkan i krig | andra världskriget |
| Era | andra världskriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Vasily Degtyaryov |
| Designdatum | 1934 |
| Produktionsperiod | 1935–45 |
| Antal tillverkade | ca 90 000 |
| Varianter | PPD-34, PPD-34/38, PPD-40 |
| Specifikationer | |
| Vapentyp | kulsprutepistol |
| Kaliber | 7,62 mm |
| Piplängd | 273 mm |
| Ammunition | 7,62 x 25 mm Tokarev |
| Magasin | 25 patroner stavmagasin 73 eller 71 patroner trummagasin (PPD-34/38 resp. PPD-40) |
| Låsmekanism | Tungt slutstycke |
| Längd | 788 mm |
| Vikt | 3,2 kg utan magasin |
| Eldhastighet | 800–1000 skott i minuten |
| Utgångshastighet | 490 m/s |
| Effektiv räckvidd | ca 200 meter |
PPD (Pistolet-Pulemjot Degtjarova, på ryska: Пистолет-пулемёт Дегтярёва, "Degtjarovs kulsprutepistol".) är en sovjetisk kulsprutepistol som huvudsakligen användes av Röda armén under Andra världskriget. Likt de flesta liknande k-pistar baserar den sig på principen med tungt slutstycke, och den kunde som sin förenklade efterträdare PPSj-41 använda både stavmagasin och trummagasin.
Designhistoria
Likt den svenska Kulsprutepistol m/39 baserar sig designen på Theodor Bergmanns MP 18, den första massproducerade k-pisten, och är i det närmaste en kopia av den senare MP 28-varianten. Vapnet utvecklades av Vasili Degtjarov till den nya sovjetiska patronen 7,62 x 25 mm Tokarev TT-33, som var nästan identisk med den äldre importerade 7,63 x 25mm Mauser-patronen. Den första modellen kom att benämnas PPD-34 och matades nedifrån med antingen ett 25-kulors stavmagasin eller senare det 73-kulors trummagasin som kopierats från den finska "Suomi"-kpisten.
Den sista och vanligaste varianten PPD-40 känns lätt igen på sitt högre magasinfäste (för ett enklare 71-kulors trummagasin), smidigare profil och förenklade detaljer. Vapnet ansågs dock fortfarande för komplicerat för krigsproduktionen, och den ersattes officiellt av den mycket funktionssäkrare och billigare PPSj-41 redan i slutet av 1941. Den kom dock att användas i liten skala ända fram till krigsslutet, men den med tiden mycket vanligare PPSjn föredrogs av användare på bägge sidor.
PPD-kpistar som erövrades av finska styrkor under vinterkriget och fortsättningskriget delades ut till kustförsvar och hemvärn fram till ungefär 1960. I tysk tjänst antogs beteckningen MP.715(r) och MP.716(r) för PPD-34/38 respektive PPD-40.
Se även
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, PPD-40, 1 april 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör PPD (kulsprutepistol).- ”Modern Firearms – PPD-40”, World, RU: Guns, http://world.guns.ru/smg/rus/ppd-40-e.html, läst 31 mars 2013.
- ”Machinepistols part 2”, Finnish Army ARMY 1918–1945, http://www.jaegerplatoon.net/MACHINEPISTOLS2.htm, läst 16 april 2013.
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
7.62 mm PPD-34 submachine gun with 25 round box magazine. Photographed in the "Winter War - 70 years" exhibition in the Military Museum of Finland.
7.62 mm PPD-34/38 submachine gun with 70 round drum magazine.
(c) RIA Novosti archive, image #393 / Boris Kudoyarov / CC-BY-SA 3.0
“Sailors of the Baltic Fleet are new parents of little girl Lucy”. Sailors of the Baltic Fleet with little girl Lucy whose parents died during the siege.