Påfågeln

För biografen, se Påfågeln (biograf).
Uppslagsordet ”Pavo” leder hit. För discjockeyn, se DJ Pavo.
Påfågeln
Pavo
Lista över stjärnor i Påfågeln
Latinskt namnPavo
FörkortningPav
Rektascension20[1] h
Deklination-67[1]°
Area378 grad² (44)
Huvudstjärnor7
Bayer/Flamsteedstjärnor24
Stjärnor med exoplaneter6
Stjärnor med skenbar magnitud < 31
Stjärnor närmare än 50 ljusår4
Ljusaste stjärnanAlfa Pavonis (1,91m)
Närmaste stjärnanSCR 1845-6357 (12,57 lå)
Messierobjekt0
MeteorregnDelta Pavoniderna
Augusti-Pavoniderna[2]
Närliggande stjärnbilderOktanten, Paradisfågeln, Altaret, Kikaren, Indianen
Synlig vid latituder mellan +30° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under augusti.

Påfågeln (Pavo på latin) är en stjärnbild på södra stjärnhimlen.[3][4] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[5]

Historik

Påfågeln och Indianen I Johann Gabriel Doppelmayrs “Atlas Coelestis” cirka 1742.

Påfågeln fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Stjärnbilden beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet. Den förekom första gången i en stjärnatlas som publicerades av Petrus Plancius och den flamländske kartografen Jodocus Hondius 1597.[3] Första gången på bild förekommer den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603.

Stjärnor

Stjärnbilden Påfågeln (Pavo) som den kan ses med blotta ögat.

Påfågeln är en stjärnbild som har en riktigt ljusstark stjärna, men också några andra som går att se utan kikare, som bidrar till Påfågelns utseende.[5]

  • α - Alfa Pavonis är ljusstarkast med visuell magnitud 1,94. [6] Den är en blåvit jättestjärna av spektraltyp B2 IV. I Storbritannien fick den namnet ”Peacock” (dvs. ”Påfågeln”) på 1930-talet i HMNAO (Her Majesty’s Nautical Almanac Office). Av 57 ljusstarka stjärnor var det bara Alfa Pavonis och Epsilon Carinae som saknade egennamn. Epsilon Carinae fick på samma sätt egennamnet ”Avior”.[5]
  • β -Beta Pavonis har magnitud 3,42 och av spektralklass A5IV
  • δ - Delta Pavonis befinner sig endast 19,92 ljusår från Jorden och har magnitud 3,56. Bland de etthundra närmaste G-stjörnorna har den klassificerats som “Best SETI (Search for ExtraTerrestrial Intelligence) target” (ungefär Bästa SETI-objekt). Den är den närmaste solliknande stjärnan, som inte är dubbel- eller multipelstjärna.[7][8]
  • γ - Gamma Pavonis är en stjärna i huvudserien av spektraltyp F9 V och magnitud 4,22. NASA rankade stjärnan på 14:e plats över jordliknande kandidater för sitt senare nedlagda projekt Terrestrial Planet Finder.[9]

Djuprymdsobjekt

Den klotformiga stjärnhopen NGC 6752, med ungefär 100000 stjärnor.

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.[10][5]

Stjärnhopar

Galaxer

  • NGC 6744 (Caldwell 101) är en spiralgalax av magnitud 9,14.[11] Den är en av de nära galaxerna som mest liknar vår egen galax, Vintergatan. Den har åtminstone en satellitgalax, NGC 6744A, som påminner om de Magellanska molnen.
  • NGC 6810, som sköter en galaktisk supervind, är en spiralgalax oc'h ligger 87 miljoner ljusår från Jorden.
  • De samverkande NGC 6872 / IC 4970 galaxerna ligger 212 miljoner ljusår från Jorden.

Referenser

  1. ^ [a b] Pavo, constellation boundary. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#pav. Läst 12 april 2014. 
  2. ^ Kronk, Gary W.. ”Delta Pavonids”. Meteor Showers Online. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928035123/http://meteorshowersonline.com/showers/delta_pavonids.html. Läst 13 april 2014. 
  3. ^ [a b] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 12 april 2014. 
  5. ^ [a b c d] ”Pavo Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Pavo-constellation/. Läst 12 april 2014. 
  6. ^ ”Basic data : alf Pav -- Spectroscopic binary”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Alpha+Pavonis. Läst 13 april 2014. 
  7. ^ ”Delta Pavonis – Variable Star”. SIMBAD Astronomical Database. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=delta+pav&NbIdent=1&Radius=2&Radius.unit=arcmin&submit=submit+id. Läst 13 april 2014. 
  8. ^ Motz, Lloyd och Nathanson, Carol (1991). The Constellations: An Enthusiast's Guide to the Night Sky. Aurum Press, London. sid. 385, 388–89. ISBN 978-1-85410-088-7 
  9. ^ ”TPF - Terrestrial Planet Finder”. NASA. Arkiverad från originalet den 1 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210501162402/http://science.nasa.gov/missions/tpf/. Läst 12 april 2014. 
  10. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 422-423. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  11. ^ ”Basic data : NGC 6744 -- Galaxy in Group of Galaxies”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+6744&submit=SIMBAD+search. Läst 7 april 2014. 

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Påfågeln.
Stjärnor i Påfågeln
Bayer
Variabler
HD
Övriga
Gliese 693  · SCR 1845-6357  · SCR 1826-6542
Stjärnbilder
Norra stjärnhimlen
Södra stjärnhimlen

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Constellation Pavo.jpg
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Pavo, the peacock
Star cluster NGC 6752.jpg
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
This image from the Wide Field Imager on the MPG/ESO 2.2-metre telescope at the La Silla Observatory in Chile shows the globular star cluster NGC 6752 in the southern constellation of Pavo (The Peacock). Studies of this cluster using ESO’s Very Large Telescope have unexpectedly revealed that many of the stars do not undergo mass-loss at the end of their lives.
Johan Doppelmayr's celestial chart of Pavo and Indus.jpg
Constellations Pavo and Indus, of a chart of southern celestial hemisphere (Atlas Coelestis in quo Mundus Spectabilis...) from 1730
Pavo IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pavo chart