Påfågelöga

Påfågelöga
Status i Europa: Livskraftig[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Status i Finland: Livskraftig[3]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljVinterpraktfjärilar
Nymphalinae
TribusNymphalini
SläkteAglais
ArtPåfågelöga
Aglais io
Vetenskapligt namn
§ Aglais io
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer
  • Inachis io (Linnaeus, 1758)[2][4]
  • Inachis nigrolimbata Verity, 1950[4]
  • Inachis oligoio Reuss, 1939[4]
  • Nymphalis antigone Fischer de Waldheim[4]
  • Nymphalis belisaria Oberthür, 1889[4]
  • Nymphalis fischeri Standfuss[4]
  • Nymphalis griseocellata Lempke, 1956[4]
  • Nymphalis io (Linnaeus, 1758)[2]
  • Nymphalis ioides Ochsenheimer, 1807[4]
  • Nymphalis sardoa Staudinger, 1871[4]
  • Papilio io Linnaeus, 1758[2][4]
  • Vanessa astrida Derenne-Meyers, 1926[4]
  • Vanessa basi-obscura Reuss, 1911[4]
  • Vanessa calorefacta Urich, 1897[4]
  • Vanessa cyanosticta Raynor, 1903[4]
  • Vanessa dyophthalmica Garbini, 1883[4]
  • Vanessa exmaculata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa exoculata Weymer, 1878[4]
  • Vanessa fulva Oudemans, 1905[4]
  • Vanessa hackrayi Cabeau, 1925[4]
  • Vanessa io (Linnaeus, 1758)[2][4]
  • Vanessa irenea Prüffer, 1921[4]
  • Vanessa jocaste Urich, 1897[4]
  • Vanessa lacteus Bandermann, 1935[4]
  • Vanessa lucidocellata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa magnimaculata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa marginalis Reuss, 1911[4]
  • Vanessa marginimaculata-obscura Reuss, 1911[4]
  • Vanessa meilhani Frémont, 1926[4]
  • Vanessa mesoides-brunnea Reuss, 1911[4]
  • Vanessa mesoides-clara Reuss, 1911[4]
  • Vanessa mesoides-lucidocellata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa mesoides-parvimaculata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa mesoides-sibirica Reuss, 1922[4]
  • Vanessa mesoides-splendens Reuss, 1911[4]
  • Vanessa mesoides-viridiocellata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa narses Schultz, 1899[4]
  • Vanessa nigrifasciata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa nigriocellata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa nigromaculata Kleinschmidt, 1929[4]
  • Vanessa pallens Knoch, 1927[4]
  • Vanessa parvimaculata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa pavo Stichel, 1902[4]
  • Vanessa prochnovi Pronin, 1928[4]
  • Vanessa silaceus Bandermann, 1935[4]
  • Vanessa teloides-brunnea Reuss, 1911[4]
  • Vanessa teloides-clara Reuss, 1911[4]
  • Vanessa teloides-lucidocellata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa teloides-nigrifasciata Reuss, 1911[4]
  • Vanessa teloides-splendens Reuss, 1911[4]
  • Vanessa transparens Beuret, 1926[4]
  • Vanessa bimaculata Tempel, 1924 (tvetydig)[4]
  • Vanessa extrema Fischer de Waldheim, 1898 (tvetydig)[4]
  • Vanessa mesoides Reuss, 1911 (tvetydig)[4]
  • Vanessa pallida Tutt, 1896 (tvetydig)[4]
  • Vanessa splendens Reuss, 1909 (tvetydig)[4]
  • Vanessa teloides Reuss, 1911 (tvetydig)[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Påfågelöga, Aglais io, är en fjärilsartsom beskrevs av Jacob Hübner, 1819.[2][4] ingår i släktet Aglais och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[2][4][5] Arten förekommer i stora delar av Europa och Asien. En underart finns listad i Catalogue of Life,[4] Aglais io geisha (Stichel, 1908).

Biologi

Påfågelöga har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad[6] och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Den imago fjärilen söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter som tillhör tistelsläktena Carduus och Cirsium.[7] Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna lämpliga blommor.

Fjärilen övervintrar som imago, och kan därför ses redan i april.[8] I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året. Den är värmekrävande under ägg- och larvstadierna, och kan under kalla somrar helt slås ut från ett område.[9] Vilket gör att utbredningen varierar över tid.

Namn

Påfågelöga har fått sitt svenska namn från de ögonliknande fläckarna på fjärilens vingar som påminner om påfågelns fläckar på stjärtfjädrarna.

Bildgalleri

Referenser

Källor

Noter

  1. ^ van Swaay, C., Wynhoff, I., Verovnik, R., Wiemers, M., López Munguira, M., Maes, D., Sasic, M., Verstrael, T., Warren, M. & Settele, J. (2010). ”Aglais io (Europe assessment).”. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T174218A7030659.. https://www.iucnredlist.org/species/174218/7030659. Läst 26 april 2024. 
  2. ^ [a b c d e f g] ”Aglais io (Linnaeus, 1758) | påfågelöga”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-04-25. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/201059. Läst 26 april 2024. 
  3. ^ Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Neitoperhonen – Aglais io” (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60914. Läst 26 april 2024. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). ”Aglais io (Linnaeus, 1758)”. Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Aglais%20io&sortBy=taxonomic. Läst 26 april 2024. 
  5. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). ”NYMPHALIS io Linnaeus, 1758”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=157478. Läst 26 april 2024. 
  6. ^ ”Brännässla”. Insektsväxter. 15 februari 2019. https://insektsvaxter.se/brannassla/. Läst 15 februari 2019. 
  7. ^ ”Tistlar”. Insektsväxter. 15 februari 2019. https://insektsvaxter.se/tistlar/. Läst 15 februari 2019. 
  8. ^ ”Här är de vanligaste fjärilarna i Sverige”. illvet.se. https://illvet.se/djur/insekter/fjarilar. Läst 22 juli 2021. 
  9. ^ ”Fjärilar i odlingslandskapet; Påfågelöga”. Jordbruksverket. https://www2.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd2001d/1402561735764/ovr308_11.pdf. Läst 29 april 2024. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 51584​ • Dyntaxa: 201059​ • EoL: 160164​ • GBIF: 4535827​​​ • Inaturalist: 207977​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 441678​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Tagpfauenauge, Inachis io auf Astrantia major, Großer Sterndolde 1.JPG
Författare/Upphovsman: Böhringer Friedrich, Licens: CC BY-SA 2.5
Das Tagpfauenauge (Inachis io; Syn.: Nymphalis io) ist ein Schmetterling (Tagfalter) aus der Familie der Edelfalter (Nymphalidae). *** sitzend auf einer Großen Sterndolde (Astrantia major). Sie ist eine Pflanzenart der Gattung Sterndolde und gehört zur Familie der Doldenblütler (Apiaceae).*** Gesehen auf der Millrütte in Götzis.
Paon-du-jour MHNT CUT 2013 3 14 Cahors.jpg
Författare/Upphovsman:
Didier Descouens
, Licens: CC BY-SA 4.0
European Peacock - Two views of same specimen
Påfågelöga under.jpg
Författare/Upphovsman: Korall, Licens: CC BY-SA 3.0
Inachis io seen on the island Grinda in the Stockholm archipelago.
Aglais io (Nymphalidae) - (caterpillar), Elst (Gld), the Netherlands.jpg
Författare/Upphovsman:
This image is created by user B. Schoenmakers at Waarneming.nl, a source of nature observations in the Netherlands.
, Licens: CC BY 3.0
Aglais io (Nymphalidae) - (caterpillar), Elst (Gld) - De Park, the Netherlands