Pärlflyghöna

	Pärlflyghöna; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Flyghönsfåglar; Pterocliformes
Familj	Flyghöns; Pteroclidae
Släkte	Pterocles
Art	Pärlflyghöna; P. burchelli
Vetenskapligt namn
	§ Pterocles burchelli
Auktor	Sclater, 1922
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Pärlflyghöna^[2] (Pterocles burchelli) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar, förekommande i södra Afrika.^[3]

Utseende och läte

Flyghöns är knubbiga duvlika fåglar med små huvuden. Pärlflyghönan är relativt liten med rätt långa ben och korta men spetsiga centrala stjärtpennor. Fjäderdräkten är rödaktig diagnostiskt strödd med vita fläckar som gett arten dess namn. Karakteristiskt är även en gul ring runt ögat. Hanen har grått ansikte, honan gulbeige. Lätet är ett mjukt "chuup-chuup chop-chop".^[4]

Hane och hona.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer från sydöstra Angola till Namibia, Botswana och norra Kapprovinsen.^[3] Vissa anser att pärlflyghönan är monotypisk, andra att den bör delas in i två underarter med följande utbredning:^[5]

Pterocles burchelli makarikari – från sydöstra Angola, sydvästra Zambia och nordvästra Zimbabwe, söderut till Namibia samt norra och västra Botswana
Pterocles burchelli burchelli – sydöstra Botswana och norra Sydafrika (i norra Kapprovinsen, norra Nordvästprovinsen och nordvästra Limpopo)

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att arterna inom släktet Pterocles inte är varandras närmaste släktingar. Exempelvis är pärlflyghönan närmare släkt med stäppflyghöna i släktet Syrrhaptes än med vitbukig flyghöna (Pterocles alchata).^[6] Dessa forskningsresultat har ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Levnadssätt

Pärflyghönan ses i halvtorrt skogslandskap på röd sandjord. Där föredrar den att födosöka på marken efter frön. Fåglar samlas på morgonen i stora grupper vid vattensamlingar för att dricka vatten.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och vanlig i Botswana, lokalt vanlig i Transvaal i Sydafrika, vanlig i östra Namibia, mycket vanlig i Gemsbok National Park samt ovanlig i Angola.^[7]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William John Burchell (1781-1863), brittisk naturforskare och samlare verksam i Sydafrika 1811–1815.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Pterocles burchelli Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] de Juana, E. and P. F. D. Boesman (2020). Burchell's Sandgrouse (Pterocles burchelli), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bursan1.01
^ de Juana, E. & Boesman, P. (2017). Burchell's Sandgrouse (Pterocles burchelli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/54096 15 juli 2017).
^ Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.
^ Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.
^ Jobling, J. A. (2016) Key to Scientific Names in Ornithology, Ur: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona, Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör pärlflyghöna.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pterocles burchelli.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Pterocles burchelli Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-4] [a b] de Juana, E. and P. F. D. Boesman (2020). Burchell's Sandgrouse (Pterocles burchelli), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bursan1.01

[5] Juana, E. & Boesman, P. (2017). Burchell's Sandgrouse (Pterocles burchelli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/54096 15 juli 2017).

[6] Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.

[7] Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.

[8] Jobling, J. A. (2016) Key to Scientific Names in Ornithology, Ur: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona, Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler