Fångstman

Fångstmannafamijen Nøis på Spetsbergen. Från vänster fångstmannen och ishavsskepparen Daniel Nøis, fångstmannen Johan Nilsen Nøis, fångtsmannen Hilmar Nøis, och sittande framför kaptenen och polarforskaren Arve Staxrud. Bilden är tagen i samband med räddningsaktionen efter Herbert Schröder-Stranz 1913.
Rävpälstrapper i Adirondack Mountains, 1906

Fångstman eller pälsjägare avser en jägare som lever på jakt av framförallt pälsdjur. I det arktiska området har pälsdjursfångst med Spetsbergen som bas förekommit åtminstone sedan 1700-talet.

Fångstmän på Spetsbergen

Spetsbergen anses oftast ha upptäckts år 1596 av holländarna Willem Barents och Jan Rijp under ett försök att en nordlig väg till Indien. Det är dock möjligt att fångstmän från Sibirien varit där dessförinnan, efter att ha vandrat dit via Novaja Zemlja, Frans Josefs land och Vitön under jakt på valross och vildren. Även om detta är oklart, så är det känt att pomorer från omkring 1703/1704 utrustades och sändes till Svalbard av Peter den store för – misslyckad – valfångst, och att de i stället där utvidgade sitt jaktområde för pälsdjursfångst, som bestod i både sommarfångst och övervintringsfångst av isbjörn och polarräv.[1]

Under 1800-talet började norska fångstmän söka sig till Svalbard. Först skedde isbjörnsjakt sommartid med båt i drivisen, och från tidigt 1900-talet i större utsträckning under övervintringar. Polarräv fångades i fällor, medan isbjörn ofta sköts i björnfällor med adapterade gevär. En fångstman kunde döda 100 björnar på ett år. Sammanlagt kunde som mest kanske 700 björnar fällas på ett år. Isbjörn jagades fram till 1973, då den fredades efter det internationella Avtalet om bevarande av isbjörnar i Oslo 1973.[2]

Under 2010-talet är antalet fångstmän på Svalbard mycket begränsat.[3]

Fångstmän i Nordamerika

Huvudartikel: Trapper

I Nordamerika används benämningen "trapper" för pälsjägare i Nordamerika efter den dominerande fångsttekniken med fällor ("trap"), bland annat av småvilt och bäver. Från 1840-talet dominerades pälshandeln i USA av bisonpäls.

Begreppet används huvudsakligen för de män, som under den sista högsäsongen för pälshandel i Nordamerika under första hälften av 1800-talet sysselsatte sig med pälsdjursjakt. Trappers i Klippiga bergen benämndes också "bergsmän".

Källor

Noter

  1. ^ ”Arild Skjæveland Vivås: Arkeologer i felt – Denne kan ha tilhørt en russisk fangstmann på Bjørnøya den 29 juli 2015, publicerat på forskning.no den 20 augusti 2015”. Arkiverad från originalet den 27 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180527201551/https://forskning.no/blogg/arkeologer-i-felt/denne-kan-ha-tilhort-en-russisk-fangstmann-pa-bjornoya. Läst 26 maj 2018. 
  2. ^ Ian Gjertz, Magnus Andersen och Øystein Wiig: Norsk isbjørnfangst på Universitetets i Tromsø webbplats
  3. ^ Alene som fangstmann i Svalbardsposten den 29 december 2011

Media som används på denna webbplats

Adirondack Trapper holding fox pelts (cut).jpg
Adirondack Trapper holding fox pelts.
Spitsbergen 1912-13.jpg
Fra venstre fangstmannen & ishavsskipper Daniel Nøis, fangstmannen Johan Nilsen Nøis, fangtsmannen Hilmar Nøis og sittende foran kaptein & polarforsker Arve Staxrud. Bildet er tatt i forbindelse med redningsaksjonen på Spitsbergen etter Schrøder - Stranz 1912-13. Brødrene Daniel Nøis og Johan Nilsen Nøis var onkler til Hilmar Nøis , og tok han med på på sin første fangstovervintering i 1909-10 sesongen.