Otospermophilus variegatus

Otospermophilus variegatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteOtospermophilus
ArtOtospermophilus variegatus
Vetenskapligt namn
§ Otospermophilus variegatus
Auktor(Erxleben, 1777)
Synonymer

Spermophilus variegatus Erxleben, 1777

S. v. tiburonensis Jones & Manning, 1989[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Otospermophilus variegatus[3][4][5][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Polycarp Erxleben 1777. Den ingår i släktet Otospermophilus och familjen ekorrar.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Taxonomi

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Otospermophilus.[10][11]

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 8 underarter:[8][3]

  • Otospermophilus variegatus variegatus
  • Otospermophilus variegatus buckleyi
  • Otospermophilus variegatus couchii
  • Otospermophilus variegatus grammurus
  • Otospermophilus variegatus robustus
  • Otospermophilus variegatus rupestris
  • Otospermophilus variegatus tularosae
  • Otospermophilus variegatus utah

Beskrivning

Arten har en total längd av 47 till 50 cm inklusive en 19 till 23 cm lång, yvig svans. Vikten varierar mellan 450 och 875 g. Allmänt är hannar större än honor. Pälsen har på ovansidan en mörk brungrå färg med många ljusa prickar. På huvudet är håren bruna eller lite rosa. Påfallande är ljusa strimmor under och över ögonen.[12]

Ekologi

Denna sisel vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2 900 meter över havet. Habitatet utgörs av halvtorra områden med stenar och klippor. Arten besöker även människans samhällen.[1]

Individerna bildar flockar eller kolonier och bland hannarna etableras en hierarki. De håller en kort vinterdvala och efteråt börjar parningstiden. Beroende på vinterns längd föds en eller två kullar per år. Dräktigheten varar 1 till 1,5 månader och en kull omfattar 1 till 7 ungar.[1][12]

Otospermophilus variegatus äter främst växtdelar som nötter, frön, frukter, unga växtskott eller bär. I viss mån ingår gräshoppor, skalbaggar, daggmaskar och kalkonungar i födan.[1]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar sydvästra USA och Mexiko från östra Nevada, Utah och Colorado, i öster genom västra Texas samt i väster genom sydöstra Kalifornien till sydligaste Puebla.[1]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ [a b c d e f] 2008 Spermophilus variegatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 28 februari 2016.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/otospermophilus+variegatus/match/1. Läst 5 mars 2016. 
  3. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus variegatus
  4. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  5. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/otospermophilus+variegatus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  9. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  10. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  12. ^ [a b] Kays & Wilson (2009) Rock squirrel, Mammals of North America, sid. 62

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sciurus carolinensis, Grand Canyon.jpg
(c) Donar Reiskoffer, CC BY 3.0

Sciurus carolinensis, Grand Canyon

This is not an eastern gray squirrel. See discussion
Spermophilus variegatus.jpg
(c) Tadampolska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Spermophilus variegatus at Zion National Park
Spermophilus variegatus Grand Canyon 1.JPG
Rock Squirrel in Grand Canyon National Park
Spermophilus variegatus Grand Canyon 2.JPG
Rock Squirrel in Grand Canyon National Park
Otospermophilus variegatus Grand Canyon 3.jpg
Rock Squirrel in Grand Canyon National Park
Spermophilus variegatus Grand Canyon 4.JPG
Rock Squirrel in Grand Canyon National Park