Otomys angoniensis
| Otomys angoniensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Egentliga öronråttor Otomys |
| Art | Otomys angoniensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Otomys angoniensis | |
| Auktor | Wroughton, 1906 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Otomys angoniensis[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Wroughton 1906. Otomys angoniensis ingår i släktet egentliga öronråttor och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Utseende
Med en vikt upp till 215 g är Otomys angoniensis en av de större arterna i släktet egentliga öronråttor. Den långa och mjuka pälsen har en rödbrun till gråbrun färg. Vid strupen kan det finnas ett ljusbrunt område.[6] Arten blir 105 till 207 mm lång (huvud och bål) och har en 43 till 131 mm lång svans. Små exemplar väger bara 25 g. Stora individer hittas främst i Angola. De listades en tid som underart Otomys angoniensis maximus. Alla tår är utrustade med klor och vid bakfötterna är klorna längre.[7]
Utbredning och habitat
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i östra och södra Afrika. Den hittas från Kenya i nordöst till Angola i väst och till östra Sydafrika i syd. Arten lever i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1000 meter över havet. Habitatet utgörs av savanner och andra gräsmarker samt av hedområden. Otomys angoniensis vistas nära vattendrag och den kan leva i landskap som tidvis översvämmas.[1]
Ekologi
Individerna lever utanför parningstiden ensam eller i par. De är aktiva på dagen och äter gräs, örter, rötter samt lite bark. Honor kan ha upp till tre kullar per år med 1 till 5 ungar per kull. Ungarna är vid födelsen ganska bra utvecklade jämförd med ungar från andra gnagare. De blir könsmogna efter fyra månader.[6]
Otomys angoniensis jagas av många olika rovlevande djur som ugglor, manguster, viverrider, mindre kattdjur och ormar. I Botswana jagas arten av ursprungsbefolkningen. De äts som en rituell gärning i samband med svedjebruket.[7]
Arten skapar ett kupolformig näste av växtdelar i gräset eller i underjordiska håligheter. Den är aktiv hela året men den dagliga aktiviteten varierar beroende på utbredning. Djurets simförmåga är mindre bra utvecklad men den simmar ibland kortare sträckor.[7]
Källor
- ^ [a b c] 2008 Otomys angoniensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Otomys angoniensis
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (6 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/otomys+angoniensis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] E. Gill (6 januari 2000). ”Angoni vlei rat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Otomys_angoniensis/. Läst 10 december 2015.
- ^ [a b c] Bronner & Meester (15 januari 1988). ”Otomys angoniensis” (på engelska). Mammalian Species #306. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-306-01-0001.pdf. Läst 7 november 2016.
|