Egentliga öronråttor
| Egentliga öronråttor | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Underfamilj | Otomyinae |
| Släkte | Egentliga öronråttor Otomys |
| Vetenskapligt namn | |
| § Otomys | |
| Auktor | F. Cuvier, 1824 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Egentliga öronråttor (Otomys[1]) är ett släkte av däggdjur. Otomys ingår i familjen råttdjur.[1]
Det vetenskapliga släktnamnet är bildat av de gammalgrekiska orden otos (öra) och mys (mus). Det syftar på arternas stora öron.[2]
Beskrivning
Dessa gnagare förekommer i Afrika och där främst i kontinentens östra och södra delar. De vistas i träskmarker, gräsmarker, savanner, buskskogar och bergsängar.[3]
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 12 till 22 cm, en svanslängd av 6 till 15 cm och en vikt mellan 60 och 255 gram. Pälsen är oftast tjock. På ovansidan är den vanligen brunaktig medan bukens färg är ljusgrå, ljusbrun till vitaktig. Även svansen är tät täckt med hår och den har allmänt en mörkare ovansida. Huvudet är mera runt och liknar inte så mycket andra råttdjur utan mer sorkarnas huvud. I alla framtänder finns minst en tydlig ränna.[3]
Födan utgörs främst av gräs och örter.[3]
IUCN listar 15 arter i släktet och av dem klassificeras två som starkt hotad (EN), två som nära hotad (NT) och alla övriga som livskraftig (LC).[4]
Taxonomi
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
- Otomys anchietae
- Otomys angoniensis
- Otomys denti
- Otomys irroratus
- Otomys karoensis
- Otomys laminatus
- Otomys maximus
- Otomys occidentalis
- Otomys sloggetti (Myotomys sloggetti)
- Otomys tropicalis
- Otomys typus
- Otomys unisulcatus (Myotomys unisulcatus)
Wilson & Reeder (2005) listar ytterligare 9 arter i släktet:[5]
- Otomys barbouri
- Otomys burtoni
- Otomys cuanzensis
- Otomys dartmouthi
- Otomys dollmani
- Otomys jacksoni
- Otomys lacustris
- Otomys orestes
- Otomys uzungwensis
Sedan 2011 godkäns:
- Otomys simiensis, populationen infogades innan i Otomys typus
Två arter av Otomys flyttas i denna avhandling till ett eget släkte, Myotomys.
Källor
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/otomys/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Bronner & Meester (15 januari 1988). ”Otomys angoniensis” (på engelska). Mammalian Species #306. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-306-01-0001.pdf. Läst 20 september 2023.
- ^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Groove-toothed Rats” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1439/40. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Otomys på IUCN:s rödlista, läst 5 november 2013.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Otomys” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Egentliga öronråttor.
Wikispecies har information om Otomys.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: JonRichfield, Licens: CC BY-SA 3.0
The Southern African Vlei rat, a large specimen photographed in daylight, grazing on clover on lawn beside Cyperus papyrus on the edge of a dam.