Otar Iosseliani

Otar Iosseliani
Otar Iosseliani, 2010.
Född	2 februari 1934[1][2][3] Tbilisi[4][5][6]
Död	17 december 2023[7][8][6] (89 år) Tbilisi[8]
Medborgare i	Sovjetunionen, Frankrike[9] och Georgien
Utbildad vid	Allryska statliga kinematografiska institutet Statskonservatoriet i Tbilisi
Sysselsättning	Manusförfattare[10][5], dirigent[11], pianist, dokumentärfilmare, filmregissör[5], kompositör[11], skådespelare, regissör[11][5], filmklippare, pedagog
Befattning
La Fémis ordförande (2000–)
Arbetsgivare	Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR)
Utmärkelser
Berliner Kunstpreis (1993) Nika-prisen for beste regissør (1998) Europeiska filmkritikerpriset (1999)[12] Louis Delluc-priset (1999) Riddare av Hederslegionen (2006)[13] Folkets konstnär i Georgiska SFSR
Redigera Wikidata

Otar Iosseliani (georgiska: ოთარ იოსელიანი), född 2 februari 1934 i Tbilisi, Georgiska SSR, Sovjetunionen, död 17 december 2023 i Tbilisi,^[14] var en georgisk-fransk filmregissör.

Iosseliani studerade vid Tbilisis statliga konservatorium, där han tog examen 1952 med diplom i komposition, dirigering och piano.

Tre av Iosselianis filmer har vunnit Juryns stora pris vid filmfestivalen i Venedig; Månens favoriter (1984), Och det vart ljus (1989) och Brigands (1996).

Filmografi i urval

• 1958 – Akvarel
• 1959 – Sapovnela
• 1961 – Aprili
• 1964 – Tudzhi
• 1966 – När löven faller (Giorgobistve)
• 1972 – Iko shashvi mgalobeli
• 1975 – Pastoral
• 1984 – Månens favoriter (Les favoris de la lune)
• 1989 – Och det vart ljus (Et la lumière fut)
• 1992 – Fjärilsjakten (La Chasse aux papillons)
• 1996 – Brigands
• 1999 – Farväl sköna hem (Adieu, plancher des vaches!)
• 2002 – Måndag morgon (Lundi matin)
• 2006 – Jardins en automne
• 2010 – Chantrapas

Bildspel

• 
  Otar Iosseliani, 1989.
• 
  Minnestavla i Riga.

Referenser

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Otar Iosseliani.
• Otar Iosseliani på Svensk FilmdatabasOtar Iosseliani på Svensk Filmdatabas
• Otar Iosseliani på Internet Movie Database (engelska)