Osmia ribifloris
Osmia ribifloris | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
Släkte | Murarbin Osmia |
Undersläkte | Osmia sensu stricto[1]' |
Art | Osmia ribifloris |
Vetenskapligt namn | |
§ Osmia ribifloris | |
Auktor | Cockerell, 1900 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Osmia ribifloris[2][3][4] är en biart som beskrevs av Cockerell 1900. Osmia ribifloris ingår i släktet murarbin, och familjen buksamlarbin.[5][6]
Beskrivning
Ett ganska litet bi, något mindre än ett honungsbi, med svart grundfärg och metalliskt mörkgrön till blå glans.[7][8]
Ekologi
Arten är specialiserad att hämta nektar och pollen från ett fåtal familjer av blommande växter, främst ljungväxter, inte minst blåbär, och med berberisväxter som andraalternativ.[8] Flygtiden varar från mitten av mars till mitten av maj.[7]
Fortplantning
Osmia ribifloris är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi: Honan bygger sina larvbon i befintliga, rörformade håligheter, som gamla vasstammar, övergivna insektshål eller papprör (ofta människoskapade; arten är en uppskattad pollinatör). Upp till 36 larvceller, liggande på linje, kan konstrueras av gyttja eller söndertuggat plantmaterial i varje rör. Varje cell fylls med en blandning av pollen och nektar, varpå modern lägger ett ägg på varje matklump. Äggen kläcks inom en vecka och utvecklas under sommaren. Avkomman övervintrar som vuxna.[7]
Kommersiell användning
Arten är en uppskattad pollinatör av framför allt blåbär, och odlas ofta. En bidragande orsak till dess popularitet är att arten är specialiserad på ett fåtal foderväxter, som också råkar vara ekonomiskt viktiga för människan, samt honungsbiets nedgång, som gör att artens betydelse som pollinatör har ökat.[7]
Utbredning
Osmia ribifloris förekommer i Nordamerika från mellersta USA till Mexiko.[9]
Taxonomi
Följande underarter har konstaterats:[1]
- O. ribifloris ribifloris Cockerell, 1900
- O. ribifloris biedermannii Michener, 1936
Källor
- ^ [a b] ”Osmia ribifloris Cockerell, 1900” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+ribifloris. Läst 20 november 2013.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ Krombein, Karl V., Paul D. Hurd, Jr., David R. Smith, and B. D. Burks, 1979 Catalog of Hymenoptera in America North of Mexico, vol. 2: Apocrita (Aculeata)
- ^ Manuscript, Checklist of Apoidea of North America... - 12-Oct-2006, 2006
- ^ Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (7 september 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6932458. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Dana Campbell. ”Osmia ribifloris Blueberry Bee” (på engelska). Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/2753482/overview. Läst 20 november 2013.
- ^ [a b] P. F. Torchio (1990). ”Osmia ribifloris, a Native Bee Species Developed as a Commercially Managed Pollinator of Highbush Bluberry (Hymenoptera: Megachilidae) [utdrag”] (på engelska). Journal of the Kansas Entomological Society 63 (3). http://www.jstor.org/discover/10.2307/25085200?uid=3738984&uid=2129&uid=2&uid=70&uid=4&sid=21103028240843. Läst 21 november 2013.
- ^ ”Map of Osmia ribifloris” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Osmia+ribifloris. Läst 20 november 2013.
Media som används på denna webbplats
This bee, Osmia ribifloris (on a barberry flower), is an effective pollinator of commercial blueberries (because it is blue) and is one of several relatives of the blue orchard bee, Osmia lignaria. Similar in appearance, the blue orchard bee is also a successful commercial pollinator that is now being evaluated for use in a wider range of crops.