Oskar Schlemmer

Oskar Schlemmer
Född4 september 1888[1][2][3]
Stuttgart
Död13 april 1943[1][3][4] (54 år)
Baden-Baden[5]
BegravdWaldfriedhof Stuttgart
Medborgare iTyska riket
Utbildad vidStaatliche Akademie der Bildenden Künste Stuttgart
SysselsättningSkulptör[6], fotograf, formgivare, grafiker[6], universitetslärare[7], dockspelare, librettist, målare[6], scenograf[6]
ArbetsgivareEugeniusz Geppert akademiet for finere kunst
Bauhaus (1920–1928)[7]
MakaHelena Schlemmer[8]
BarnKarin Schlemmer (f. 1921)
Ute-Jaïna Schlemmer (f. 1922)
Redigera Wikidata
Bauhaustrappa (1932), Museum of Modern Art (MoMA), New York.

Oskar Schlemmer, född 4 september 1888 i Stuttgart, död 13 april 1943 i Baden-Baden, var en tysk målare, skulptör, scenograf och formgivare. Åren 1920–1929 var han verksam som lärare eller Meister ["mästare"] vid Bauhaus i Weimar och Bauhaus Dessau. Han utformade inrättningens logotyp. Schlemmer tematiserade i sin konst den mänskliga figurens ställning i rummet. Hans mest kända målning är Bauhaustreppe (1932).

Biografi

Barndom

Oskar Schlemmers föräldrar avled båda omkring år 1900 och Oskar som var yngst av sex syskon, fick bo hos en äldre syster i Göppingen. Han lämnade realskolan 1903 och flyttade tillbaka till Stuttgart. Där gick han i lära som hantverksmässig tecknare hos den ledande intarsiaverkstaden Wölfel & Kiessling. Vid sidan om gick han en kurs i figurteckning och stillära.

Utbildning och militärtjänstgöring

Åren 1905–1909 studerade Schlemmer först vid Kunstgewerbeschule, motsvarande konstfack, en termin och därefter vid konsthögskolan Akademie der Bildenden Künste i Stuttgart. Där lärde han bland andra känna Willi Baumeister. År 1910 flyttade han till Berlin, där han målade några av sina första viktiga verk innan han återvände till Stuttgart 1912 som Adolf Hölzels elev. År 1914 inkallades han. Han blev stationerad på västfronten under första världskriget. Han sårades och blev omplacerad till ett läger för den militära kartografienheten i Colmar. Där tjänstgjorde han fram till krigsslutet, då han återvände som elev till Hölzel 1918.

År 1919 arbetade Schlemmer med skulptur och hade en utställning på Galleri Der Sturm i Berlin.

Bauhaus

Åren 1920-1929 undervisade Schlemmer vid Bauhaus i Weimar och Bauhaus Dessau med titeln "mästare" som brukligt var vid denna skola. Helt i enlighet med Bauhausskolans anda eftersträvade han att konstruktivt förenkla bilder. År 1923 blev han även skulpturmästare vid skolans teateravdelning efter att ha varit verksam en tid i dess skulpturverkstad. Hans mest kända verk från denna tid är Triadisches Ballett, där aktörerna är förändrade från normala till geometriska former. Även i Treppenwitz gör artisternas dräkter dem till levande skulpturer, som en del av landskapet.

Efter Bauhaus

Efter att ha lämnat Bauhaus 1929 tog Schlemmer en tjänst vid konstakademin i Breslau. Här målade han också sitt kanske mest kända verk, "Bauhaustreppe" (1932). Han tvingades dessvärre lämna akademin efter en kort period, som en följd av dålig samhällsekonomi i efterdyningarna av börskraschen 1929. Han tog sig an en professur vid Berlins statliga skola för fri och tillämpad konst, Vereinigte Staatsschulen für Freie und angewandte Kunst, som han innehade en ännu kortare period fram till början av 1933 då han tvingades avgå på grund av påtryckningar från nazisterna.

Schlemmer som måltavla för nazister

Fem NS-utställningar 1933

Oskar Schlemmers målning Zwei Frauen am Tisch, tillsammans med två litografier, visades på den nazistiska smädeutställningen "Schaufenster" i Dessau redan i mars 1933, och därefter på två liknande utställningar 1937-1938, i Dessau och Hamburg. Målningen noterades som "utplånad" i dåvarande NS-protokoll men den finns sedan 1961 på Galerie Großhennig i Düsseldorf. Målningen Frauentreppe (1925) visades först på "Kulturbolschewistische Bilder"[9]Städel Museum i Mannheim från april till juni 1933, därefter på bland annat "Mannheimer Schreckenskammer" ["Skräckkammaren i Mannheim"] i Erlangen juli–augusti 1933. Tre litografier av honom,Kopf och blad 11 och 12 ur första portfolion av "Neue europäische Graphik. Meister des staatlichen Bauhauses in Weimar" ["Ny europeisk grafik. Mästare från statliga Bauhaus i Weimar"], visades på den likaså nationalsocialistiskt arrangerade utställningen "Kunst, die nicht aus unserer Seele kam" ["Konst som inte är från vår själ"] på museet i Chemnitz i maj-juni 1933. Målningen Drei Frauen (1924-1925) visades på "Kunst der Geistesrichtung 1918-1933", en tidig variant av Entartete Kunst-utställningar, på Schlesisches Museum der bildenden Künste i Breslau, med början 17 december 1933.

Statlig konfiskering av verk och 15 NS-utställningar till

I början av juli 1937 beslagtog så Propagandaministeriet i Nazityskland vad som fanns av Oskar Schlemmer på tyska museer, eftersom det han stod för definierades som entartete Kunst och det skulle inte längre finnas i landet. Det var 15 akvareller, 19 grafiska blad, 20 målningar och 9 teckningar. 1 tuschteckning, Anna Selbdritt und zwei weitere Figuren, som mer liknar en arbetsskiss, visades på den avsiktligt nedsättande utställningen Entartete Kunst i Münchens Hofgartenarkad 19 juli–30 november 1937. Där visades även akvarellen HK (1926), sedan 1991 tillbaka på Kupferstichkabinett i Berlin där den en gång beslagtogs, målningarna Konzentrische Gruppe (1925), Drei Frauen (återigen), Fünfergruppe mit zentraler Aktfigur (1930), som sedan, i likhet med akvarellen Abstrakte Komposition in Weiß och ett par litografier ur portfolion "Neue europäische Graphik" (1921), var med på nästan alla av den efterföljande vandringsutställningens hållplatser fram till 1941 (därefter saknar den proveniens), Fünf Figuren im Raum, Römisches (1925), som idag finns på Kunstmuseum Basel, Frauentreppe (återigen, Kunstmuseum Basel), Sinnender (1925), vars proveniens är okänd därefter.

Målningen Vorübergehender (1925) visades på smädeutställningen "Bolschewismus ohne Maske" i Berlins riksdagsbyggnad 6 november 1937 – 9 januari 1938. Det är okänt vad som hände med den därefter. Frauenschule (1930) visades enbart på vandringsutställningen hållplats i Hamburg 1938 och finns idag på Kulturhistorisches Museum i Rostock.

Andra världskriget

Under andra världskriget arbetade Schlemmer, tillsammans med Willi Baumeister och Georg Muche, vid Institut für Malstoffe i Wuppertal som drevs av filantropen Kurt Herberts. Verkstaden gav honom möjlighet att måla utan rädsla för förföljelse. Hans serie med arton små, mystiska bilder med titeln Fensterbilder (1942) målades medan han tittade ut genom fönstret i sitt hus och observerade grannarna i deras vardagliga uppgifter. Dessa blev hans sista konstverk innan han avled på grund av en hjärtattack på sjukhus i Baden-Baden, endast 54 år gammal[10][11].

Flera av hans målningar gick förlorade under krigets förödelse.

Eftermäle

Schlemmers idéer om konst var komplexa och utmanande även för den progressiva Bauhausskolan. Hans arbeten, visades ändå allmänt i både Tyskland och utanför landet. Hans arbete var ett förkastande av ren abstraktion, för att istället bibehålla en känsla av det humana, inte i emotionell mening, utan av den fysiska strukturen av det mänskliga. Han presenterade kroppar som arkitektoniska former och reducerade figurerna till en rytmisk lek mellan konvexa, konkava och plana ytor. Han fascinerades av varje rörelse som kroppen kunde göra och försökte fånga den i sitt arbete. En stor mängd arbeten om Schlemmers teorier om konst har också publicerats.

En omfattande bok med hans brev och dagboksanteckningar från 1910 till 1943 finns också. Tillsammans med hans dagbok har Schlemmers privata brev till Otto Meyer och Willi Baumeister gett värdefulla insikter om vad som hände på Bauhaus, speciellt genom hans skrifter om hur personal och studenter svarade på de många förändringarna och utvecklingen på skolan.

Oskar Schlemmer är representerad vid bland annat British Museum[12], Saint Louis Art Museum[13], Museum of Modern Art[14], Metropolitan Museum[15], National Gallery of Victoria[16], Smithsonian[17] och Louisiana[18].

Galleri

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Oskar-Schlemmertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Oskar Schlemmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Jean-Pierre Delarge, Le Delarge, Gründ och Jean-Pierre Delarge, 2001, ISBN 978-2-7000-3055-6, Delarge-ID: 5640_artiste_SCHLEMMER_Oskar, omnämnd som: Oskar Schlemmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Luminous-Lint, omnämnd som: Oskar Schlemmer, Luminous-Lint-ID: Oskar__Schlemmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Kunstindeks Danmark, Kunstindeks Danmark-ID: 22754, omnämnd som: Oskar Schlemmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 2637, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  8. ^ Union List of Artist Names, 9 augusti 2021, ULAN: 500010968, läs online, läst: 9 maj 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ "Kulturbolsjevism" var ett politiskt slagord använt av nazister på ett nedvärderande sätt om konstnärer, konst, arkitektur och vetenskap, vilka ansågs alltför progressiva och vänsterorienterade. Jämför de:Kulturbolschewismus (tyska).
  10. ^ ”Oskar Schlemmer” (på engelska). Wikipedia. 2018-09-04. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Oskar_Schlemmer&oldid=858007882. Läst 4 september 2018. 
  11. ^ ”Tributes paid to German sculptor and legend of Bauhaus design school” (på brittisk engelska). The Independent. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/art/oskar-schlemmer-bauhaus-google-doodle-german-artist-ballet-a8521646.html. Läst 4 september 2018. 
  12. ^ British Museum
  13. ^ Saint Louis Art Museum
  14. ^ Museum of Modern Art
  15. ^ Metropolitan Museum
  16. ^ National Gallery of Victoria
  17. ^ Smithsonian
  18. ^ ”Louisiana”. Arkiverad från originalet den 24 september 2020. https://web.archive.org/web/20200924174130/https://archives.louisiana.dk/#1601067942897_2. Läst 25 september 2020. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Bauhaus-Signet.svg
Signet of the Staatliche Bauhaus, designed by Oskar Schlemmer and used from 1922 (Wingler, Hans M.; Wolfgang Jabs and Basil Gilbert, transl. (1969) [1962] Joseph Stein , ed. Bauhaus: Weimar, Dessau, Berlin, Chicago, Cambridge: MIT Press ISBN: 0-262-23033-X. )
DBP 1975 840 Europa Gemälde.jpg
Stamp series Europa 1975
Grammofono portatile - Museo scienza tecnologia Milano 07940.jpg
Författare/Upphovsman:
Odeon Records (costruttore), Schlemmer Oskar (designer)
, Licens: CC BY-SA 4.0
Grammofono portatile costituito da una valigetta di forma circolare, di colore antracite. Aprendo il coperchio, il piano interno è di color ocra, con rifiniture cromate, mentre il piatto è rivestito di velluto nero. Il braccio presenta una linea semicircolare e, quando il grammofono non è in funzione, è fissato attorno al piatto; per il funzionamento dell'apparecchio, il bracco è sollevabile e posizionabile sopra il piatto. La valigetta è dotata di una maniglia con impugnatura in legno, avente il lato destro sganciabile per la trasformazione nella manovella per la carica del motore a molla; alla base della maiglia è inoltre sistemato il comando per la regolazione della velicità dei giri. L'amplificazione è assicurata da un padiglione interno.
Funzione

Riproduzione di suoni incisi su dischi fonografici

Modalità d'uso

Riporre il disco sul piatto del grammofono e caricare il motore a molla per mezzo della manovella. Selezionare la velocità di riproduzione e avviare la rotazione del disco, dopo aver abbassato la punta del diaframma sul disco. La puntina inizia a scorrere all'interno del solco dell'incisione sul disco; le oscillazioni della puntina, prodotte dal profilo irregolare dell'incisione, generano degli impulsi sonori che mettono in vibrazione la membrana del diaframma. Le vibrazioni riproducono il suono, amplificato dalla tromba.

Notizie storico-critiche
Il grammofono venne brevettato nel 1887 da Emile Berliner, inventore tedesco trasferitosi negli Stati Uniti, iniziando a diffondersi negli ultimi anni del 1800. Il principio di funzionamento è simile a quello del fonografo di Edison, sennonché l'incisione viene realizzata su un disco e non su un cilindro. Seppur inizialmente fonografi e grammofoni non avessero sostanziali differenze nelle prestazioni, agli inizi del 1900 il grammofono prese progressivamente piede, grazie ad un diretto orientamento verso la diffusione di dischi pre-incisi per intrattenimento domestico, mentre il fonografo continuò ad essere utilizzato sia per la registrazione che la riproduzione. Con la nascita dell'industria discografica, il cilindro fu progressivamente accantonato. Durante gli anni '20 il perfezionamento delle tecniche di produzione di motori e diaframmi e gli studi sull'amplificazione acustica diedero la possibilità di realizzare modelli portatili di grammofoni, inseriti in valigette da viaggio; in questo modo, la fruizione dei dischi fonografici poteva avvenire anche in viaggio e all'aperto. Questo modello della Odeon, dalla linea molto particolare, attribuita all'artista della Bauhaus Oskar Schlemmer, rappresenta un esempio di grammofono portatile.
Oskar Schlemmer by Hugo Erfurth, 1920.jpg
Hugo Erfurth - Portrait des Malers Oskar Schlemmer. Öldruck, 36,5 x 28,5 cm
Triadisches Ballett by Oskar Schlemmer - Staatsgalerie - Stuttgart - Germany 2017.jpg
© José Luiz Bernardes Ribeiro, CC BY-SA 4.0
Staatsgalerie - Stuttgart - Germany
O. Schlemmer Stele in Eichberg.jpg
Författare/Upphovsman: GerhardSchuhmacher (diskussion) 16:48, 13 November 2015 (UTC), Licens: CC BY-SA 4.0
Stele zum Exil Oskar Schlemmers 1934 bis 1937 in Eichberg bei Dettighofen.