Ormtunga

Ormtunga
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionOrmbunksväxter
Pteridophyta
KlassPteridopsida
OrdningStensöteordningen
Polypodiales
FamiljLåsbräkenväxter
Ophioglossaceae
SläkteOrmtungor
Ophioglossum
ArtOrmtunga
O. vulgatum
Vetenskapligt namn
§ Ophioglossum vulgatum
AuktorCarl von Linné
Ormtunga, med öppnade sporangier och sporer i förstoring.

Ormtunga (Ophioglossum vulgatum L.) är en liten (högst 15 cm) flerårig ormbunke. Den har en kort jordstam varifrån det skjuter upp ovanjordiska blad, delade i två flikar: dels en steril skiva, dels en smal, sporbildande del, som bär sporgömmen tätt radade i båda kanterna. Hos ormtungor är den sporbildande delen hel och smal, till skillnad från hos låsbräknar där den är parflikig. Ovanför den sporbildande delen avslutas den fertila bladfliken med en spets utan sporangier (se bild). Ormtungor och de andra låsbräkenväxterna har äkta rötter men saknar rothår. Rothårens funktion verkar istället fyllas av mykorrhiza. Sporangierna är runda och bara av en sort (låsbräkenväxter är isospora). Gametofyten (den haploida generationen) är underjordisk.[1]

Utbredning och ekologi

Ormtunga är den enda arten i släktet Ophioglossum som växer vilt i Norden. Den finns framför allt på strandängar och andra fuktiga gräsmarker, gärna på kalkrik mark. Ormtungans huvudutbredning följer Östersjökusten ända upp längs Bottenviken, längs både danska, svenska och finska kusten. I Norge är den mer sällsynt. Den antas ofta vara en relikt på sina inlandslokaler, men kan också vara vindspridd[2].

Etymologi

Det svenska namnet ormtunga beskriver bladens utseende, och de flesta europeiska språk har namn som syftar på samma sak. Det vetenskapliga namnet kommer av grekiskans ophios orm och glossa tunga, vulgatum betyder vanlig[3].

Ormtunga i folktron

Ormtunga har använts i folkmedicinen på grund av sina blodstillande egenskaper[4].

Bygdemål [5]

Lokala namn är:

  • Herrekål i Närke. Herre säges här om något som är bra, utmärkt.
  • Läketunga på Gotland. Jfr avsnittet ovan om folktro.

Referenser

  1. ^ Widén, Marie; Widén, Björn (red.) (2008). Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Studentlitteratur. sid. 148. ISBN 978-91-44-04304-3 
  2. ^ Ljung, Thomas. Låsbräkenväxterna - en summering. Trollius nr 15 2011
  3. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. sid. 389. ISBN 91-46-17102-9 
  4. ^ Lagerberg, Torsten (1937). Vilda växter i Norden. Natur och Kultur. sid. 36 
  5. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1863…1867 / faksimilutgåva Malmö 1962, sida 246 [1]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Ophioglossum vulgatum Lindman-1.jpg
Southern adderstongue (Ophioglossum vulgatum)
  • 1. a specimen
  • 2. another specimen
  • 3. piece of leaf (2/1)
  • 4. ett stycke av den sporgömbärande bladskivan (4/1)
  • 5. ett moget sporgömme (zoomed)
  • 6. spore (zoomed in).