Orienthjälmörn

Orienthjälmörn Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hökfåglar Accipitriformes
Familj	Hökar Accipitridae
Släkte	Hjälmörnar Spilornis
Art	Orienthjälmörn S. cheela
Vetenskapligt namn
§ Spilornis cheela
Auktor	Latham, 1790
Synonymer
Indisk tofsormörn
Ung orienthjälmörn vid Bharatpur i Rajasthan i Indien.

Orienthjälmörn^[2] (Spilornis cheela) är en medelstor rovfågel i familjen hökar.^[3]

Orienthjälmörn är en medelstor rovfågel som mäter 55-75 centimeter. Den har ett karaktäristiskt utseende. Den är mörkbrun, men kan vara gråmelerad och har fjäderdräkten är täckt med oregelbundna vita prickar. Under glidflykt håller den de breda vingar i ett grunt "V". Orienthjälmörn kan ibland fälla ut en lite krage, och kan då i viss mån likna en uggla. Könen är utseendemässigt mycket lika, men juvenilerna går att urskilja då de har ett mer vitaktigt huvud än de adulta fåglarna.

Dess lockläte är ett distinkt "kluee-wip-wip" med en hög förstaton. De lockar ofta sena morgontimmar sittande på en gren eller då de termikflyger.

Orienthjälmörn lever i stora delar av Sydasien, bland annat Pakistan, Indien och Sri Lanka, till Sydostasien så långt österut som till södra Kina och Indonesien. Den delas upp i ett stort antal underarter i flera distinkta grupper som möjligen kan utgöra egna arter:^[3]

• cheela-gruppen
  • Spilornis cheela cheela – förekommer i norra Indien och Nepal
  • Spilornis cheela melanotis – Indus/Ganges-slätten
  • Spilornis cheela spilogaster – Sri Lanka
  • Spilornis cheela burmanicus – från Myanmar till sydvästra Kina, Thailand och Indokina
  • Spilornis cheela ricketti – södra Kina och norra Vietnam
  • Spilornis cheela hoya – Taiwan
  • Spilornis cheela rutherfordi – Hainan
  • Spilornis cheela palawanensis – Palawan
  • Spilornis cheela pallidus – låglandsområden på norra Borneo
  • Spilornis cheela richmondi – södra Borneo
  • Spilornis cheela malayensis – Malackahalvön, norra Sumatra och Anambasöarna
  • Spilornis cheela batu – södra Sumatra och Batuöarna
  • Spilornis cheela bido – Java och Bali
• Spilornis cheela davisoni – Andamanerna
• Spilornis cheela minimus – Nikobarerna
• Spilornis cheela perplexus – södra Ryukyuöarna
• Spilornis cheela natunensis – Natunaöarna och Belitung (utanför Borneo)
• Spilornis cheela abbotti – Simeulue (utanför västra Sumatra)
• Spilornis cheela asturinus – Nias (utanför västra Sumatra)
• Spilornis cheela sipora – Mentawai (utanför västra Sumatra)
• Spilornis cheela baweanus – Bawean (utanför norra Java)

Underarten mimimus urskildes förut som en egen art.

Orienthjälmörn lever främst i skogsbiotoper och bygger sina bon nära sötvatten. Boet placeras i en trädtopp och byggs av grenar och pinnar. Den lägger vanligtvis ett ägg per kull. Den är specialiserad på att jaga och äta reptiler och den födosöker över skogsområden efter ormar och ödlor.

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig.^[1]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Crested Serpent Eagle, 19 juni 2008.

• Wikispecies har information om orienthjälmörn.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör orienthjälmörn.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org