Oriana Fallaci
| Oriana Fallaci | |
 | |
| Född | 29 juni 1929[1][2][3] Florens |
|---|---|
| Död | 15 september 2006[1][2][3] (77 år) Florens |
| Begravd | cimitero degli Allori |
| Medborgare i | Italien och Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Florens Liceo classico statale Galileo |
| Sysselsättning | Krigskorrespondent, journalist[4], författare[4], politiker, partisan |
| Politiskt parti | |
| Partito d'Azione | |
| Partner | Alexandros Panagoulis[5] |
| Utmärkelser | |
| Medaglia d'oro ai benemeriti della scuola, della cultura e dell'arte Ambrogino d'oro | |
| Redigera Wikidata | |
Oriana Fallaci, född 29 juni 1929 i Florens, död 15 september 2006 i Florens, var en italiensk journalist och författare.
Oriana Fallaci utbildade sig till journalist och arbetade som korrespondent för tidningen L'Europeo. Fallaci var känd för sina politiska intervjuer med de högsta makthavarna i världen och för den demokratiska agenda hon förde fram i flera av sina böcker. Under kriget var hon partisan [1] Fallaci är också känd som den första kvinnliga journalisten i Italien som blivit krigskorrespondent.
Fallacis bok Interview with History innehåller långa och djuplodande intervjuer med Indira Gandhi, Golda Meir, Yasser Arafat, Zulfikar Ali Bhutto, Willy Brandt, schahen av Iran Mohammad Reza Pahlavi och Henry Kissinger. Hon intervjuade också Deng Xiaoping, Haile Selassie, Lech Wałęsa, Muammar al-Gaddafi, Cayetana Fitz-James Stuart, hertiginnan av Alba, Mário Soares och många fler.
I början av 1970-talet hade Fallaci ett förhållande med en av sina intervju-personer; den grekiske motståndsmannen Alexandros Panagoulis som under 1967 års diktatur, hade tagits till fånga, torterats och fängslats för sitt mordförsök på diktatorn och ex-översten Georgios Papadopoulos. Panagoulis avled 1976 under kontroversiella omständigheter i en trafikolycka. Fallaci hävdade att Panagoulis blev mördad av den grekiska militärjuntan och hennes bok Un Uomo (En Man) inspirerades av hans liv.
På äldre dagar blev Oriana Fallaci känd som en högljudd motståndare till islam. Efter World Trade Center-katastrofen gav Fallaci ut två böcker, vilka både gav henne en ny publik och väckte skarp kritik för hets mot muslimer.[6]
Bibliografi (utgivet på svenska)
- "Jag offrade äktenskapet och barnen för politiken" [Särtryck ur: Aftonbladet, 5/8 1973]
- En man (Un uomo) (översättning Barbro Andersson, Alba, 1981)
- Brev till ett barn som aldrig föddes (Lettera a un bambino mai nato) (översättning Barbro Andersson, Alba, 1982)
- Inshallah (Insciallah) (översättning Katarina Nyström, Alba, 1992)
Källor
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 15748883, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 231709, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] FemBios databas, FemBio-ID: 9351, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] BeWeB, BeWeB person-ID: 3968, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.oriana-fallaci.com , läst: 22 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ RIZZO, ALESSANDRA (15 september 2006). ”Combative Writer Oriana Fallaci Dies” (på amerikansk engelska). The Washington Post. ISSN 0190-8286. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/09/15/AR2006091500165.html. Läst 9 mars 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Oriana Fallaci.- The Slow suicide of the West by Jorge Majfud
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Oriana Fallaci self-portrait with Rolleiflex