Orhan

Den här artikeln eller avsnittet tycks innehålla originalforskning eller ostyrkta slutsatser. (2023-06)
Motivering: de fyra raderna under "rubriken" källor. även användandet av "vi" och "oss".
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2023-06)
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Orhan
اورخان غازی
Regeringstid1323/1324-1362
FöreträdareOsman I
EfterträdareMurad I
GemålerNilüfer Hatun
Asporça Hatun
Theodora Hatun
Eftandise Hatun
ÄttOsmanska dynastin
FarOsman I
MorRabia Bala Malhun Hatun
Född1281
Söğüt
Namnteckning
Dödmars 1362
Bursa, Osmanska riket
BegravdBursa, Turkiet

Orhan, ibland Orkhan eller Orkan, född 1281, död 1362, var härskare (bey) av Osmanska riket från 1326 till 1362. Under sin regentstid erövrade han stora delar av de kvarvarande bysantinska områdena i västra Mindre Asien, däribland den stora staden Bursa, som blev osmanernas huvudstad. Han var son till Osman I.

Källor
Osmanska källor från tiden till Osman I, Orhan, Murad I och Bayazid I saknas och en tidig krönika från slutet av 1300-talet av Yahshi Fakih, son till den första osmanska qadi, Dursun Fakih, som har återberättats eller kopieras i senare källor, har inte bevarats i original. Ashikpashazade skrev att han själv "återberättade" händelser från historien som gavs till honom av Yahshi Fakih, ägaren till huset där han stannade år 1413. Dessutom finns viss information om härskarna i krönikor av bysantinska, arabiska och europeiska författare. Till exempel skriver Nikifor Gregora och Ioann Kantakuzin[1][2], Ibn Battuta om Orhan.[3]

Han gifte sig med den bysantinska prinsessan Theodora år 1346.[4] Hon var dotter till Johannes VI Kantakuzenos, kejsar Johannes V Palailogos fördrivne förmyndare, och hjälpte Kantakuzenos avsätta och ersätta Palailogos, vilket gav Orhan politiskt inflytande över den nye kejsaren.

Orhans son Süleyman intog år 1354 staden Gallipoli då denna övergivits av invånarna till följd av ett jordskalv och osmanerna fick därmed fotfäste i Europa. Süleyman gick dock bort, och Orhan efterträddes av sin andre son, Murad.

Orhans kanske mest betydande arv till sina efterträdare var att han lät grunda en ny kår av elitsoldater, janitsjarerna, som bland annat skulle få en avgörande betydelse för erövringen av Konstantinopel 1453. Janitsjarerna skulle även under flera århundraden framöver skulle spela en avgörande roll i det osmanska riket, såväl militärt som politiskt.

Referenser

  1. ^ Özdemir, Lâle (2017-03-16). ”Hilmi Kacar, A Mirror for the Sultan: State Ideology in the Early Ottoman Chronicles, 1300-1453”. Osmanlı Araştırmaları: sid. 466–468. doi:10.18589/oa.591015. ISSN 0255-0636. http://dx.doi.org/10.18589/oa.591015. Läst 22 juni 2023. 
  2. ^ Babinger, Franz (1992). Mehmed the conqueror and his time. Bollingen series (2. print. for the paperback ed). Princeton Univ. Press. ISBN 978-0-691-01078-6. Läst 22 juni 2023 
  3. ^ Battuta, Ibn (2004-10-21). Travels in Asia and Africa. doi:10.4324/9780203340448. http://dx.doi.org/10.4324/9780203340448. Läst 22 juni 2023. 
  4. ^ Ponting, Clive (2001). World History. A New Perspective. sid. 465 

Media som används på denna webbplats

Tughra of Orhan.JPG
Tughra (i.e., seal or signature) of w:Orhan, Sultan of the Ottoman Empire (1326-1359). This is the first tughra ever used by an Ottoman sultan. An explanation of the different elements composing the tughra can be found here.
Tughra of Orhan.svg
Tughra (i.e., seal or signature) of w:Orhan, Sultan of the Ottoman Empire (1326-1359). This is the first tughra ever used by an Ottoman sultan. An explanation of the different elements composing the tughra can be found here.