Organisation internationale de la Francophonie

Organisation internationale de la Francophonie
Organisationens flagga, antagen 1987 på Nigers förslag. Den symboliserar de fem världsdelarna.
Karta över OIF:s medlemmar (2016). Associerade och subnationella medlemmar (i Belgien och Kanada) syns också.
FörkortningOIf
Klassificering(typ av organisation)
Bildad1970
Typmellanstatlig organisation
SäteParis (Frankrike)
Medlemmar55 medlemsstater
(samt 13 observatörer)
Officiella språkfranska (officiellt)
Exekutiv sekreterareMichaëlle Jean (sedan 2015
Webbplatsfrancophonie.org

Organisation internationale de la Francophonie ("Frankofonins internationella organisation"; OIF), är en internationell samarbetsorganisation för fransktalande länder och områden. Organisationen hade år 2010 56 medlemsländer och medlemsregioner samt 14 med observatörsstatus.[1]

Historik och verksamhet

Organisationen bildades 1970 under namnet Agence de coopération culturelle et technique (ACCT). Dess nuvarande namn antogs 1998.[1]

Ursprungligen bestod organisationen av länder där franska var officiellt språk. De flesta av medlemsländerna var i början före detta franska kolonier, vilka i regel även var medlemmar av Franska samväldet.

Senare har även ett antal länder med svagare anknytning till Frankrike och det franska språket blivit medlemmar. Exempel på dessa är Albanien, Nordmakedonien och Moldavien.[1] Där finns även länder som gränsar till tidigare franska kolonier och därför har stort handelsutbyte med dessa; exempel från Afrika är Ekvatorialguinea, São Tomé och Príncipe och Kap Verde.

Länderna inom OIF samlas vartannat år till ett toppmöte. Organisationens generalsekreterare är sedan 2003 Abdou Diouf, före detta president i Senegal.

Medlemmar och associerade

Associerade medlemmar

Observatörer

Toppmöten

ToppmötePlatsDatum
IFrankrike Versailles17–19 februari 1986
IIKanada Québec2–4 september 1987
IIISenegal Dakar24–26 maj 1989
IVFrankrike Paris19–21 november 1991
VMauritius Grand Baie16–18 oktober 1993
VIBenin Cotonou2–4 december 1995
VIIVietnam Hanoi14–16 november 1997
VIIIKanada Moncton3–5 september 1999
IXLibanon Beirut18-20 oktober 2002
XBurkina Faso Ouagadougou26–27 oktober 2004
XIRumänien Bukarest28-29 september 2006
XIIKanada Québec17–19 oktober 2008
XIIISchweiz Montreux22–24 oktober 2010
XIVKongo-Kinshasa Kinshasa12–14 oktober 2012
XVSenegal Dakar28–30 november 2014
XVIMadagaskar Antananarivo26–27 november 2016[2]
XVIIArmenien Jerevan2018
XVIIITunisien Tunis2020

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats