Ordovicium

Fanerozoikum
EonEraPeriodMiljoner
år sedan
Fanero-
zoikum		KenozoikumKvartär2,6–0,0
Neogen23–2,6
Paleogen66–23
MesozoikumKrita145–66
Jura201–145
Trias252–201
PaleozoikumPerm299–252
Karbon359–299
Devon419–359
Silur444–419
Ordovicium485–444
Kambrium541–485
Protero-
zoikum		 Neoprotero-
zoikum		Ediacaratidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Ordovicium är en geologisk period i den paleozoiska eran. Den började vid kambriums slut 485 miljoner år före nutid och slutade när silur tog vid 444 miljoner år före nutid.

Den senare delen av ordovicium kännetecknas av en stor nedisning på Gondwana, den hirnantiska istiden. Detta ledde till att havsnivån sjönk och livsutrymmet för alla marina organismer minskade. Man tror att denna istid var en av anledningarna till det stora massutdöende som finns registrerat i det fossila arkivet.

Två av sju åldrar (etager) inom ordovicium är uppkallade efter geologiska fyndplatser i Sverige (Flo och Sandby).

Diorama som visar hur flora och fauna kan ha sett ut under ordovicium.

Namn och indelning

Ordovicium
485 miljoner – 444 miljoner år före nutid
Period
(System)		Epok
(Serie)		Ålder
(Etage)		Miljoner
år sedan
SilurLlandoveryRhuddansenare
OrdoviciumYngre ordoviciumHirnant445–444
Katy453–445
Sandby458–453
Mellersta ordoviciumDarriwil467–458
Daping470–467
Äldre ordoviciumFlo478–470
Tremadoc485–478
KambriumFurongEtage 10tidigare

Perioden uppkallades efter den britanniska folkstammen ordovicer. Namnet gavs av geologen Charles Lapworth 1879 baserat på lagerföljder från perioden i Wales.

Den Internationella stratigrafiska kommissionen delar in Ordovicium i tre epoker/serier med standardnamn, samt i sju åldrar/etager. Inom engelsk och centraleuropeisk geologi görs traditionellt en regional indelning i sex serier baserat på trilobitsläkten: tremadoc, arenig, llanvirn, llandeilo, caradoc och ashgill (yngst). För geologin i Sverige och Östersjöområdet har en annan regional indelning visat sig mer lämplig, med tre delar: öland, vira och harju (yngst).[1]

Ordovicium i Sverige

I Sverige finns det bergarter som avsattes under ordovicium främst på Öland, i Skåne, Närke, Västergötland, Östergötland, Dalarna och Jämtland.

Fågelsång

Sverige har bidragit med en bestämning av en gräns mellan mellersta ordovicium och yngre ordovicium. Det är i serien av globala referenspunkter som används inom stratigrafin för att definiera gränsen mellan två olika geologiska åldrar/etager, så kallade GSSP:er. GSSP:en finns i Fågelsång i Sularpsbäckens dalgång utanför Lund. [2]. Den är benämnd Sandby efter Södra Sandby[3] och är daterad 460,9 ± 1,6 miljoner år före nutid. Det är lagret av den tidigaste förekomsten av graptoliten Nemagraptus gracilis som utgör grunden för bestämningen. Denna GSSP blev ratificerad av Internationella stratigrafiska kommissionen 2002.

Hunneberg

I Hunneberg finns bestämningen mellan två åldrar/etager i äldre ordovicium, Flo och Tremadoc[4]. Denna berör Flo och bestämningspunkten finns i diabasbrottet vid Hunneberg, precis ovanför bädd E och definierar basen av den andra åldern/etagen i den äldre ordoviciska delen. Denna GSSP blev ratificerad av Internationella stratigrafiska kommissionen 2002 [5] och är daterad 478,6 ± 1,7 miljoner år före nutid. Det är lagret av den tidigaste förekomsten av graptoliten Tetragraptus approximatus som utgör grunden för bestämningen.

Paleogeografi

Kontinenterna på jorden för 470 miljoner år sedan. Skandinavien ingick i kontinenten Baltica (BA)

Det mesta av jordens landmassa var under ordovicium samlad i superkontinenten Gondwana. Sveriges berggrund ingick dock i kontinenten Baltica, belägen på södra halvklotet.

Djurlivets utveckling

Under ordovicium skedde en fortsatt utveckling av de livsformer som uppstod under kambrium i flera nya arter. Det är i ordoviciska bergarter som man har hittat de första fossilen efter den typ av ryggradsdjur som i devon gav upphov till de första landlevande djuren. Början av denna period var mycket varm vilket fick till följd att havsnivåerna steg stadigt under hela den första halvan av ordovicium. De höjda havsnivåerna skapade därmed ett utökat utrymme för livsmiljöer. Under denna period dominerade trilobiterna. Ordovicium avslutades med en mycket kall period, troligtvis den kallaste under de senaste 600 miljoner åren. Denna kyla fick havsnivåerna att sjunka betydligt och minskade därmed utrymmet för de kustnära livsmiljöerna. Den sjunkande havsnivån och den utrymmesmässiga minskningen av livsmiljöer fick till följd att flera arter dog ut. Utdöendet skedde i två faser med en liten tidsmässig fördröjning emellan; den slog först mot arter som levde i tropiska vatten och därefter mycket hårt mot arter som levde i tempererade miljöer, se Ordovicium–silur-utdöendet.

Livsformer under ordovicium

Vanligt förekommande livsformer under ordovicium:

  • Cystaster stellatus, Corynotrypa

    Cystaster stellatus, Corynotrypa

  • Trypanites

    Trypanites

  • Petroxestes

    Petroxestes

  • Bryozoa

    Bryozoa

  • Brachiopoda, Bryozoa

    Brachiopoda, Bryozoa

  • Platystrophia ponderosa

    Platystrophia ponderosa

  • Echinosphaerites

    Echinosphaerites

  • Prasopora

    Prasopora

  • Brachiopoda, Bryozoa

    Brachiopoda, Bryozoa

  • Protaraea richmondensis

    Protaraea richmondensis

  • Zygospira modesta

    Zygospira modesta

  • Amplexograptus

    Amplexograptus

Se även

Externa länkar

Källor

  1. ^ Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 129-130 och sid 176
  2. ^ http://stratigraphy.science.purdue.edu/gssp/index.php?parentid=77
  3. ^ http://stratigraphy.science.purdue.edu/references/Sandbian.pdf A proposed global boundary stratotype for the base of the Upper Series of the Ordovician System: The Fågelsång section, Scania, southern Sweden
  4. ^ http://stratigraphy.science.purdue.edu/gssp/detail.php?periodid=140&top_parentid=77
  5. ^ http://stratigraphy.science.purdue.edu/references/Floian.pdf The GSSP of the Second (Upper) Stage of the Lower Ordovician Series: Diabasbrottet at Hunneberg, Province of Västergötland, Southwestern Sweden by Stig M. Bergström1, Anita Löfgren2, and Jörg Maletz3

Media som används på denna webbplats

DiplograptusCaneySprings.jpg
Amplexograptus sp., probably A. perexcavatus (Lapworth, 1876), from the Middle Ordovician near Caney Springs, Tennessee.
Nmnh fg09.jpg
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 2.5
National Museum of Natural History, palaeontological exhibition, ordovician, Washington D.C., USA
OilShaleFossilsEstonia.jpg
Ordovizische Bryozoen in estnischem Ölschiefer (Kukersit).
ZygospiraAttached.jpg
Zygospira modesta, atrypid brachiopods, preserved in their original positions on a trepostome bryozoan; Cincinnatian (Upper Ordovician) of southeastern Indiana.
Petroxestes borings Ordovician.jpg
Petroxestes borings in an Upper Ordovician hardground, southern Ohio.
EncrustedStroph.JPG
Ordovician strophomenid brachiopod encrusted with bryozoans and inarticulate brachiopods.
LibertyBorings.jpg
Trypanites borings in an Upper Ordovician hardground, southeastern Indiana.
Prasopora.JPG
Prasopora, a trepostome bryozoan from the Ordovician of Iowa.
OrdFossilsMN.JPG
Ordovician fossils from Minnesota; brachiopods and bryozoans.
Protaraea.jpg
Protaraea richmondensis, a heliolitid coral, covering a gastropod; Cincinnatian (Upper Ordovician) of southeastern Indiana.
PlatystrophiaOrdovician.jpg
Platystrophia ponderosa, Maysvillian (Upper Ordovician) near Madison, Indiana. Now Vinlandostrophia ponderosa (Foerste, 1909); see: Zuykov, M.A. and Harper, D.A.T. 2007. Platystrophia (Orthida) and new related Ordovician and Early Silurian brachiopod genera. Estonian J. Earth Sci. 56: 11-34.
Echinosphaerites.JPG
The Ordovician cystoid Echinosphaerites (an extinct echinoderm) from northeastern Estonia; approximately 5 cm in diameter.
OrdovicianEdrio.jpg

Edrioasteroid (Cystaster stellatus) with the bryozoa genus Corynotrypa from the Ordovician of northern Kentucky.
Refs:

  • Taylor, P.D. and Wilson, M.A. (1994), "Corynotrypa from the Ordovician of North America: colony growth in a primitive stenolaemate bryozoan", Journal of Paleontology, 68, pp. 241-257.
  • Wilson, M.A. (1985), "Disturbance and ecologic succession in an Upper Ordovician cobble-dwelling hardground fauna", Science 228, pp. 575-577
Ordovician 470.svg
Författare/Upphovsman: Kent G. Budge, Licens: CC0
This map depicts the geography of the continents of Earth in the middle of the Ordovician Period, about 470 million years ago. AM = Amazonia, BA = Baltica, EA = East Antarctica, LA = Laurentia, IA = Iapetus Ocean, M-O = Mongol-Okhotsk Ocean, NC = North China, RH = Rheic Ocean, TS = Tornquist Ocean, SI = Siberia. Based on Torsvik and Cocks (2017) Earth History and Paleogeography, ISBN 978-1-107-10532-4, p.103