Oratorio di San Cesareo in Palatio

Oratorio di San Cesareo in Palatio
Kyrka
Oratorio di San Cesareo in Palatio (här benämnt S. Caesarii in Palatio) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
Oratorio di San Cesareo in Palatio (här benämnt S. Caesarii in Palatio) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
LandItalien Italien
OrtRom
TrossamfundRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
PlatsDomus Augustana
Invigd300-talet
Dekonsekrerad/Riven 
 - Riven1400-talet

Oratorio di San Cesareo in Palatio, även benämnt Oratorio di San Cesareo de Graecis,[1][2] var ett oratorium i Rom, helgat åt den helige martyren Caesarius av Terracina. Oratoriet var inkorporerat i Domus Augustana, det augusteiska palatset, på Palatinen.

Kyrkans namn

Tillnamnet ”Palatio”, av latinets Palatium, kan antingen syfta på själva kullen Palatinen eller på det kejserliga palatset beläget där.[3] ”Graecis” åsyftar greker, vilket har att göra med att ett kloster för grekiska munkar inrättades vid oratoriet på 800-talet. Dessa munkar kom att kallas ”Saccitae” efter de tunikor de bar.[4][5]

Oratoriets historia

Det råder osäkerhet om när oratoriet konsekrerades. Konsekreringen ägde förmodligen rum under slutet av 300-talet, då de heliga Caesarius och Julianus reliker fördes hit.[6][7]

Oratoriets första dokumenterade omnämnande – oratorio Sancti Cesarii intra Palatio – förekommer i ett brev skrivet år 603 av påve Gregorius den store (590–604).[5][8]

San Cesareo omnämns därefter i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Cesario Grecorum.[9]

Därtill förekommer oratoriet i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Cesarius de Grecis,[10] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Cesarii de Palatio ordinis Saccitarum[11] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Cesarii in Palatio.[12]

De grekiska munkarna lämnade klostret under 1300-talet och oratoriet övergavs.[7] Sannolikt revs det under 1400-talets senare hälft.[5]

År 1907 upptäckte arkeologen Alfonso Bartoli rester av oratoriet i samband med rivningen av Villa Mills, vilken hade uppförts på Palatinen under 1500-talet. Bartoli påträffade bland annat en absid med freskfragment.[5][7][13]

Referenser

Noter

  1. ^ Hülsen 1927, s. 232.
  2. ^ Pierangeli 1976, s. 62.
  3. ^ Ahlberg, Lundqvist & Sörbom 1952, s. 622.
  4. ^ Armellini 1891, s. 517.
  5. ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 256.
  6. ^ Macadam 1985, s. 99.
  7. ^ [a b c] Iamurri & Ciofetta 1995, s. 31.
  8. ^ Augenti 2001, s. 50.
  9. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#53. Läst 7 oktober 2017. 
  10. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#267. Läst 7 oktober 2017. 
  11. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#248. Läst 7 oktober 2017. 
  12. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#273. Läst 7 oktober 2017. 
  13. ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1276.

Tryckta källor

  • Ahlberg, Axel W.; Lundqvist, Nils; Sörbom, Gunnar (1952). Latinsk-svensk ordbok (2). Stockholm: Svenska bokförlaget (Bonnier). Libris 8072638 
  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278 
  • Augenti, Andrea (2001) (på italienska). Il Palatino nel medioevo: archeologia e topografia (secoli VI–XIII). Bullettino della Commissione Archeologica Communale di Roma. Supplementi, 99-2070382-6; 4. Roma: "L'Erma" di Bretschneider. ISBN 88-7062-932-5 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Iamurri, Laura; Ciofetta, Simona (Settembre–ottobre 1995). ”Santa Maria Antiqua e San Cesareo in Palatio” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (3): sid. 26–31. ISSN 1126-6546. 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Macadam, Alta (1985) (på engelska). Rome and Environs (3). London: A. & C. Black. ISBN 0-7136-2615-1 
  • Pietrangeli, Carlo (1976) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "4". Roma: Fratelli Palombi Editori. OCLC 796186784 

Media som används på denna webbplats