Orangekindad vaktel
| Orangekindad vaktel Status i världen: Nära hotad[1] | |
_(14753209624).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj | Tofsvaktlar Odontophoridae |
| Släkte | Rhynchortyx |
| Art | Orangekindad vaktel R. cinctus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhynchortyx cinctus | |
| Auktor | (Salvin, 1876) |
| Utbredning | |
 | |
Orangekindad vaktel[2] (Rhynchortyx cinctus) är en fågel i familjen tofsvaktlar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Utseende och läte
Orangekindad vaktel är en liten hönsliknande fågel med karakteristisk fjäderdräkt. Hanen är bjärt orangefärgad på ansiktet och bröstet är grått. Honan har en ljus strimma bakom ögonen och fjälligt utseende på buken. Lätet är en upprepad sorgesam vissling.[4]
Utbredning och systematik
Orangekindad vaktel placeras som enda art i släktet Rhynchortyx. Den delas in i tre underarter:[3]
- Rhynchortyx cinctus pudibundus – förekommer i karibiska låglandet i nordöstra Honduras och östra Nicaragua
- Rhynchortyx cinctus cinctus – förekommer längs karibiska kusten i Costa Rica och Panama
- Rhynchortyx cinctus australis – förekommer längs Stillahavskusten i Colombia och nordvästra Ecuador
Levnadssätt
Orangekindad vaktel hittas på marken i fuktiga låglänta skogar upp till 1400 meters höjd. Den påträffas oftast i par eller smågrupper. Arten är sällsynt och ses sällan.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal på grund av avskogning, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som nära hotad (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[5]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2022 Rhynchortyx cinctus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 1 oktober 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Carroll, J. P., G. M. Kirwan, and P. F. D. Boesman (2020). Tawny-faced Quail (Rhynchortyx cinctus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.tafqua1.01
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör orangekindad vaktel.
Wikispecies har information om Rhynchortyx cinctus.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Range map of Tawny-faced Quail (Rhynchortyx cinctus)
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions
Identifier: handbooktogamebi02ogil (find matches)
Title: A hand-book to the game-birds
Year: 1895 (1890s)
Authors: Ogilvie-Grant, W. R. (William Robert), 1863-1924
Subjects: Game and game-birds Upland game birds
Publisher: London : W.H. Allen & Co.
Contributing Library: American Museum of Natural History Library
Digitizing Sponsor: Biodiversity Heritage Library
View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.
Text Appearing Before Image:
HYNCHORTYX SPODIOSTETHUS. Odontophorus spodiosiethus, Salvin, Ibis, 1878, p. 447.Rhynchortyx spodiosfethus, Ogilvie-Grant, Cat. B. Brit. Mus.xxii. p. 443 (1893). (Plate XXXIV.) Adult.—Crown of head rusty-brown ; mantle dark grey, edgedwith reddish-brown ; lower back and rump thickly mottledwith grey; shoulder-feathers brown with chestnut margins;wing-coverts greyish-brown mixed with buff and blotched withblack ; forehead, eyebrow-stripes, sides of head, and throatbright rust-red; middle of chin and throat ivhitish ; neck, chest,and sides of breast, dark-grey, shading into buff on the middleof the breast and belly. Total length, 7-5 inches ; wing, 4-9;tail, 1-8 ; tarsus, 1-4; middle toe and claw, 1*15. Range.—Central America ; Panama. IL THE CHESTNUT-ZONED LONG-LEGGED COLIN. RHYN-CHORTYX CINCTUS. Odontophoriis ciiidus, Salvin, Ibis, 1876, p. 397 ; Rowley, Orn.Misc. iii. p. 39, pi. Ixxxvi. (1878). * No specimens in which the sex has been ascertained have been ex-amined. PLATE XKXtV.
Text Appearing After Image:
-s****!^ LONG-LEGGED COLIN. THE MEGAPODES, URUSH-TURKEYS, AND MALEOS. 163 Rhyiichortyx ductus, Ogilvie-Grant, Cat. B. Urit. Mas. xxii. p.444(1893). Adult.—Differs from R. spodioslethus in having the crown,mantle, f/zdj/, and sides of the breast deep rufous; the eyebrow-stripes and sides of head dull olive-brown ; a white band fromthe base of the upper mandible to the eye, and continued behindthe eye along the sides of the neck ; the chin and throat white;and the rest of the undcr-parts white, barred with black, exceptdown the middle of the body. Total length, 7-5 inches; wing,4*6; tail, 17; tarsus, 1-3; middle toe and claw, 1-15. Range.—Central America; Veragua. THE MEGAPODES, BRUSH-TURKEYS, ANDMALEOS. FAMILY MEGAPODHD^. Distinguished by having the hind toe or hallux on the samelevel as the other toes, and its basal phalanx as long as that ofthe third toe. The oil-gland at the base of the tail nude. Eggs deposited in the sand or in a mound raised by one ormore pairs of birds ; the
Note About Images