Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen
Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen innebär att en asylsökande och dennes asylansökan överförs från en medlemsstat till en annan inom Europeiska unionen i enlighet med de bestämmelser som finns i unionsrätten. Det är alltid endast en medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan inom unionen.
Omplacering av asylsökande kan ske om vissa kriterier i Dublinförordningen uppfylls. Förordningen fastställer även en mekanism för hur överföringen av en asylsökande och dennes asylansökan ska ske. Därutöver kan omplacering av asylsökande ske om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare, om Europeiska unionens råd, på förslag av Europeiska kommissionen, beslutar så. Två sådana beslut fattades i samband med flyktingkrisen 2015 för att avlasta asylsystemen i Italien och Grekland.
Permanenta omplaceringsförfaranden
Enligt artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, anta rättsakter som fastställer kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan.[1] Den nuvarande lagstiftningen för detta ändamål utgörs av Dublinförordningen.
Dublinförordningen
Dublinförordningen är en förordning som reglerar vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan inom Europeiska unionen.[2] I egenskap av förordning är den direkt tillämplig inom hela unionen och gäller som lag i varje medlemsstat. Genom mellanstatliga avtal omfattas även Island och Norge samt Liechtenstein och Schweiz av förordningen.
I korthet innebär Dublinförordningen att en asylsökande inte själv kan välja vilken medlemsstat som ska pröva hans eller hennes asylansökan. Den ansvariga medlemsstaten fastställs istället genom ett antal kriterier som återfinns i förordningen. I första hand ska den asylsökande tillåtas återförenas med sin närmaste familj om han eller hon har familjemedlemmar som redan beviljats eller ansökt om asyl i en annan medlemsstat. Annars ska asylansökan som huvudprincip prövas av den medlemsstat där personen i fråga först reste in i unionen. Förordningen fastställer även en mekanism för hur asylsökande ska överföras mellan medlemsstaterna.
Bestämmelserna i Dublinförordningen har lett till att de medlemsstater som gränsar till regioner varifrån de flesta asylsökande kommer har fått ansvara för prövningen av de flesta asylansökningarna inom unionen. Under flyktingkrisen 2015 blev belastningen på de nationella asylsystemen i Italien och Grekland så stor att Europeiska unionens råd beslutade att inrätta en tillfällig omplaceringsmekanism för att överföra asylsökande från Italien och Grekland till andra medlemsstater.
Permanent omplaceringsmekanism vid kriser
Den 9 september 2015 föreslog Europeiska kommissionen en ändring av Dublinförordningen med syfte att inrätta en permanent omplaceringsmekanism vid kriser. Enligt förslaget skulle asylsökande fördelas mellan medlemsstaterna enligt fastställda kvoter baserat på befolkning, bruttonationalprodukt (BNP), genomsnittligt antal asylansökningar under de fem föregående åren samt arbetslöshet.[3] För att träda i kraft behövde förslaget antas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Förslaget mötte dock stort motstånd från flera medlemsstater, inte minst de i Visegrádgruppen (Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern), och rådet hade efter flera års förhandlingar fortfarande inte enats om förslaget. I juni 2019 drog kommissionen tillbaka sitt förslag.[4]
Den 23 september 2020 presenterade kommissionen ett helt nytt förslag till en permanent omplaceringsmekanism som föreslås ersätta Dublinförordningen. I händelse av ett stort tryck på en medlemsstats asylsystem föreslås övriga medlemsstater bli tvungna att antingen ta emot asylsökande eller att bistå med återvändandet av asylsökande som har fått avslag på sin ansökan.[5] Liksom det tidigare förslaget måste även detta godkännas av både Europaparlamentet och rådet innan det kan träda i kraft.
Provisoriska omplaceringsförfaranden
Enligt artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan Europeiska unionens råd, på förslag av Europeiska kommissionen, besluta om provisoriska åtgärder för att hjälpa en eller flera medlemsstater som försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare.[6] Ett sådant beslut fattas med kvalificerad majoritet, vilket innebär att enskilda medlemsstater inte kan blockera antagandet av beslutet. I samband med flyktingkrisen 2015 fattade rådet två sådana beslut till förmån för Italien och Grekland som innebar att upp till 160 000 asylsökande skulle kunna omplaceras till övriga medlemsstater.
Omplacering från Italien och Grekland under flyktingkrisen
Ja/För |
Nej/Emot |
Avstod |
Under flyktingkrisen 2015 utsattes Italien och Grekland för en stor tillströmning av asylsökande, vilket ledde till en överbelastning av deras respektive nationella asylsystem. Europeiska kommissionen presenterade den 27 maj 2015 ett förslag till ett provisoriskt omplaceringsförfarande av upp till 40 000 asylsökande från Italien och Grekland för att mildra krisen. Vid sitt sammanträde den 25–26 juni 2015 ställde sig Europeiska rådet bakom förslaget, som antogs av Europeiska unionens råd med enhällighet den 14 september 2015.[7] Den 9 september 2015 presenterade kommissionen ett andra förslag till ett provisoriskt omplaceringsförfarande, denna gång på upp till ytterligare 120 000 asylsökande. Rådet antog beslutet den 22 september 2015.[8] Vid omröstningen röstade Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern emot förslaget medan Finland avstod. Eftersom beslutet endast krävde kvalificerad majoritet – och inte enhällighet – kunde det ändå antas. Danmark, Irland och Storbritannien deltog inte i omröstningen och omfattades inte av besluten på grund av sina undantagsklausuler på området med frihet, säkerhet och rättvisa. Irland valde dock senare att frivilligt ta emot ett antal asylsökande. Även Liechtenstein, Norge och Schweiz valde att på frivillig basis ansluta sig till omplaceringsförfarandet.
Besluten omfattade endast asylsökande av en nationalitet för vilka minst 75 procent av de sökande av samma nationalitet i genomsnitt hade beviljats asyl i första instans tidigare. Dessa asylsökande skulle få sin asylansökan överförd till en annan medlemsstat och, ifall deras asylansökan beviljades där, få uppehållstillstånd i den mottagande medlemsstaten istället för i Italien eller Grekland.[9] De två besluten gällde för asylsökande som reste in på italienskt eller grekiskt territorium mellan den 16 september 2015 och den 17 september 2017 respektive mellan den 25 september 2015 och den 26 september 2017. Det andra beslutet ändrades av rådet 2016 till följd av unionens avtal med Turkiet om utbyte av asylsökande.[10]
I det ursprungliga förslaget till det andra beslutet från Europeiska kommissionen föreslogs även att asylsökande från Ungern skulle omfattas av den provisoriska omplaceringsmekanismen.[11] Den ungerska regeringen avböjde dock denna hjälp med hänsyn till att den motsatte sig omplaceringsmekanismen i sin helhet.
Med hänsyn till det stora antalet asylsökande som kom till Sverige och Österrike beslutade rådet under 2016 att tillfälligt upphäva helt eller delvis deras förpliktelser enligt omplaceringsmekanismen. Österrikes undantag, som omfattade 30 procent av den österrikiska kvoten, upphörde den 11 mars 2017,[12] medan Sveriges undantag, som omfattade 100 procent av den svenska kvoten, upphörde den 16 juni 2017.[13]
Omplaceringskvoter
Enligt en sammanställning från den 2 april 2018 hade knappt en tredjedel av den totala kvoten på 98 255 asylsökande omplacerats. Irland och Malta tog emot långt fler asylsökande än vad de hade åtagit sig att göra, medan två medlemsstater – Polen och Ungern – inte tog emot en enda asylsökande inom ramen för det provisoriska omplaceringsförfarandet. Flera medlemsstater motsatte sig öppet besluten och avstod från att genomföra alla de överföringar av asylsökande som de skulle göra enligt besluten.
Medlemsstat | Asylsökande från Italien | Asylsökande från Grekland | Totalt antal asylsökande från Italien och Grekland | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Överförda | Åtagande[14] | Andel (%) | Överförda | Åtagande[15] | Andel (%) | Överförda | Åtagande | Andel (%) | |
Belgien | 471 | 1 397 | 33,7 | 700 | 2 415 | 29,0 | 1 171 | 3 812 | 30,7 |
Bulgarien | 10 | 471 | 2,1 | 50 | 831 | 6,0 | 60 | 1 302 | 4,6 |
Cypern | 47 | 139 | 33,8 | 96 | 181 | 53,0 | 143 | 320 | 44,6 |
Danmark | Undantagsklausul på området med frihet, säkerhet och rättvisa | ||||||||
Estland | 6 | 125 | 4,8 | 141 | 204 | 69,1 | 147 | 329 | 44,7 |
Finland | 778 | 779 | 99,9 | 1 202 | 1 299 | 92,5 | 1 980 | 2 078 | 95,3 |
Frankrike | 635 | 7 115 | 8,9 | 4 394 | 12 599 | 34,9 | 5 029 | 19 714 | 25,5 |
Grekland | – | – | – | – | – | – | – | – | – |
Irland | 0 | 360 | 0,0 | 1 022 | 240 | 425,8 | 1 022 | 600 | 170,3 |
Italien | – | – | – | – | – | – | – | – | – |
Kroatien | 22 | 374 | 5,9 | 60 | 594 | 10,1 | 82 | 968 | 8,5 |
Lettland | 34 | 186 | 18,3 | 294 | 295 | 99,7 | 328 | 481 | 68,2 |
Litauen | 29 | 251 | 11,6 | 355 | 420 | 84,5 | 384 | 671 | 57,2 |
Luxemburg | 249 | 248 | 100,4 | 300 | 309 | 97,1 | 549 | 557 | 98,6 |
Malta | 67 | 53 | 126,4 | 101 | 78 | 129,5 | 168 | 131 | 128,2 |
Nederländerna | 1 020 | 2 150 | 47,4 | 1 755 | 3 797 | 46,2 | 2 775 | 5 947 | 46,6 |
Polen | 0 | 1 861 | 0,0 | 0 | 4 321 | 0,0 | 0 | 6 182 | 0,0 |
Portugal | 356 | 1 173 | 30,3 | 1 192 | 1 778 | 67,0 | 1 548 | 2 951 | 52,4 |
Rumänien | 45 | 1 608 | 2,8 | 683 | 2 572 | 26,6 | 728 | 4 180 | 17,4 |
Slovakien | 0 | 250 | 0,0 | 16 | 652 | 2,5 | 16 | 902 | 1,8 |
Slovenien | 81 | 218 | 37,2 | 172 | 349 | 49,3 | 253 | 567 | 44,6 |
Spanien | 235 | 2 676 | 8,8 | 1 124 | 6 647 | 16,9 | 1 359 | 9 323 | 14,6 |
Storbritannien | Undantagsklausul på området med frihet, säkerhet och rättvisa | ||||||||
Sverige | 1 392 | 1 388 | 100,3 | 1 656 | 2 378 | 69,6 | 3 048 | 3 766 | 80,9 |
Tjeckien | 0 | 1 036 | 0,0 | 12 | 1 655 | 0,7 | 12 | 2 691 | 0,4 |
Tyskland | 5 434 | 10 327 | 52,6 | 5 391 | 17 209 | 31,3 | 10 825 | 27 536 | 39,3 |
Ungern | 0 | 306 | 0,0 | 0 | 988 | 0,0 | 0 | 1 294 | 0,0 |
Österrike | 43 | 462 | 9,3 | 0 | 1 491 | 0,0 | 43 | 1 953 | 2,2 |
Europeiska unionen | 10 954 | 34 953 | 31,3 | 20 716 | 63 302 | 32,7 | 31 670 | 98 255 | 32,2 |
Island | 0 | – | – | 0 | – | – | 0 | – | – |
Liechtenstein | 0 | – | – | 10 | – | – | 10 | – | – |
Norge | 816 | – | – | 693 | – | – | 1 509 | – | – |
Schweiz | 920 | – | – | 580 | – | – | 1 500 | – | – |
Totalt | 12 690 | – | – | 21 999 | – | – | 34 689 | – | – |
Domstolsprocesser
Regeringarna i Polen (efter regeringsskiftet 2015), Slovakien, Tjeckien och Ungern var alla starkt kritiska till den provisoriska omplaceringsmekanismen för asylsökande från Italien och Grekland. Slovakiens och Ungerns regeringar ansåg att rådets andra beslut var olagligt och väckte talan om ogiltigförklaring vid EU-domstolen i slutet av 2015.[16][17][18] De menade att beslutet stred mot flera grundläggande principer inom unionsrätten, däribland proportionalitetsprincipen, och att Europaparlamentet inte hade hörts i enlighet med unionens fördrag. EU-domstolen avvisade dock deras talan om ogiltigförklaring i en dom den 6 september 2017.[19]
I december 2017 beslutade Europeiska kommissionen att väcka talan om fördragsbrott mot Polen, Tjeckien och Ungern.[20][21][22] Dessa tre medlemsstater hade då fortfarande inte gett några indikationer till kommissionen på hur de skulle uppfylla sina åtaganden enligt de två rådsbesluten.[23] Den 2 april 2020 fastslog EU-domstolen att de tre medlemsstaterna hade brutit mot unionsrätten genom att inte ta emot asylsökande i enlighet med besluten.[24][25][26][27]
Se även
Referenser
- ^ ”Artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 77. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 31–59. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0604.
- ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat”. Europeiska kommissionen. 9 september 2015. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:92b8154b-56cd-11e5-afbf-01aa75ed71a1.0016.02/DOC_1&format=PDF. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Tillbakadragande av kommissionens förslag”. EUT C 210, 21.6.2019, s. 13–14. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52019XC0621(01).
- ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om asyl- och migrationshantering och om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och förslaget till förordning (EU) XXX/XXX”. Europeiska kommissionen. 23 september 2020. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:2a12bbba-ff62-11ea-b31a-01aa75ed71a1.0010.02/DOC_1&format=PDF. Läst 12 mars 2021.
- ^ ”Artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 77. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Rådets beslut (EU) 2015/1523 av den 14 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland”. EUT L 239, 15.9.2015, s. 146–156. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015D1523.
- ^ ”Rådets beslut (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland”. EUT L 248, 24.9.2015, s. 80–94. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015D1601.
- ^ ”Relocation and resettlement” (på engelska). Europeiska kommissionen. 26 juli 2017. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/european-agenda-migration/20170726_factsheet_relocation_and_resettlement_en.pdf. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Rådets beslut (EU) 2016/1754 av den 29 september 2016 om ändring av beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland”. EUT L 268, 1.10.2016, s. 82–84. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1754.
- ^ ”Förslag till rådets beslut om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien, Grekland och Ungern”. Europeiska kommissionen. 9 september 2015. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:8c565a77-56ca-11e5-afbf-01aa75ed71a1.0018.02/DOC_1&format=PDF. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2016/408 av den 10 mars 2016 om tillfälligt upphävande av omplaceringen av 30 % av sökande som tilldelats Österrike enligt beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland”. EUT L 74, 19.3.2016, s. 36–37. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0408.
- ^ ”Rådets beslut (EU) 2016/946 av den 9 juni 2016 om fastställande av provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Sverige i enlighet med artikel 9 i beslut (EU) 2015/1523 och artikel 9 i beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland”. EUT L 157, 15.6.2016, s. 23–25. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0946.
- ^ ”Relocations from Italy by 24 July 2017” (på engelska). Europeiska kommissionen. 26 juli 2017. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/european-agenda-migration/20170726_fourteenth_report_on_relocation_and_resettlement_annex2_en.pdf. Läst 24 september 2020.
- ^ ”Relocations from Greece by 24 July 2017” (på engelska). Europeiska kommissionen. 26 juli 2017. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/european-agenda-migration/20170726_fourteenth_report_on_relocation_and_resettlement_annex1_en.pdf. Läst 24 september 2020.
- ^ ”Slovakien tar flyktingkvoter till EU-domstol”. Europaportalen. 25 november 2015. https://www.europaportalen.se/content/slovakien-tar-flyktingkvoter-till-eu-domstol. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Talan väckt den 2 december 2015 – Republiken Slovakien mot Europeiska unionens råd (Mål C-643/15)”. EUT C 38, 1.2.2016, s. 41–43. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62015CN0643.
- ^ ”Talan väckt den 3 september 2015 – Ungern mot Europeiska unionens råd (Mål C-647/15)”. EUT C 38, 1.2.2016, s. 43–44. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62015CN0647.
- ^ ”Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 september 2017 i de förenade målen C-643/15 och C-647/15, Slovakien och Ungern mot rådet, ECLI:EU:C:2017:631”. Rättsfallssamling för Europeiska unionen. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62015CJ0643.
- ^ ”Talan väckt den 21 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen (Mål C-715/17)”. EUT C 112, 26.3.2018, s. 18. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62017CN0715.
- ^ ”Talan väckt den 22 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Ungern (Mål C-718/17)”. EUT C 112, 26.3.2018, s. 19. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62017CN0719.
- ^ ”Talan väckt den 22 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Tjeckien (Mål C-719/17)”. EUT C 112, 26.3.2018, s. 19–20. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62017CN0719.
- ^ ”EU-domstolen Flyktingvägrande länder stäms i EU-domstolen”. Europaportalen. 7 december 2017. https://www.europaportalen.se/2017/12/flyktingvagrande-lander-stams-i-eu-domstolen. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 april 2020 i de förenade målen C-715/17, C-718/17 och C-719/17, Kommissionen mot Polen, Ungern och Tjeckien, ECLI:EU:C:2020:257”. Rättsfallssamling för Europeiska unionen. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62017CJ0715.
- ^ ”EU-dom: Olagligt att inte ta emot flyktingar”. Europaportalen. 2 april 2020. https://www.europaportalen.se/2020/04/eu-dom-olagligt-att-inte-ta-emot-flyktingar. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Court: Three countries broke EU law on migrant relocation” (på engelska). EUobserver. 2 april 2020. https://euobserver.com/migration/147971. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Polen, Ungern och Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten genom att vägra att följa den tillfälliga mekanismen för omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd”. Europeiska unionens domstol. 2 april 2020. https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2020-04/cp200040sv.pdf. Läst 25 september 2020.
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
The flag of Slovenia.
- "The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
- is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
- as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Författare/Upphovsman: Original map created by Mfloryan, modified by Nablicus, Licens: CC BY-SA 4.0
Uppfattningen hos respektive nationell regering inom Europeiska unionens medlemsstater om provisorisk omlokalisering av asylsökande från Italien och Grekland:
Flag of Liechtenstein