Omikron Virginis
| (Omikron Virginis (ο) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Jungfrun |
| Rektascension | 12t 05m 12,54049s[1] |
| Deklination | 08° 43′ 58,7498″[1] |
| Skenbar magnitud () | 4,12[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 IIIa CN-1Ba1CH1[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -29,62[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -218,69[1] mas/år Dek.: +57,46[1] mas/år |
| Parallax () | 19,98 ± 0,22[1] |
| Avstånd | 163 ± 2 lå (50,1 ± 0,6 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,52[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,17 M☉ |
| Radie | 10,09[6] R☉ |
| Luminositet | 113[6] L☉ |
| Temperatur | 4 927[6] K |
| Metallicitet | -0,30 |
| Vinkelhastighet | 2,23 km/s |
| Ålder | 0,88 miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| 9 Virginis, BD + 09 ° 2583, FK5 450, GJ 3703, HD 104979, HIP 58948, HR 4608, SAO 119213 | |
Omikron Virginis (ο Virginis, förkortat Omikron Vir, ο Vir) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna belägen i nordvästra delen av stjärnbilden Jungfrun. Den har en skenbar magnitud på +4,12[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 20 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 163 ljusår (50 parsek) från solen.
Egenskaper
Omikron Virginis är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G8 IIIa CN-1Ba1CH1.[3] Detta anger att den är en bariumstjärna. Vanligtvis är bariumstjärnor sammankopplade som dubbelstjärnor med en vit dvärg som följeslagare, men ingen sådan har kunnat observeras för Omikron Virginis.[7] Det har föreslagits att ett observerat överskott av SiIV-emission beror på en osynlig vit dvärgföljeslagare.[8]
Omikron Virginis har en massa som är dubbelt så stor som solens och en radie som är 10[6] gånger solens radie. Den utsänder från sin yttre atmosfär 113[6] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 4 927[6] K. En förenklad statistisk analys tyder på att Omikron Virginis sannolikt kommer att bli en röd jättestjärna som förbrukar väte i ett skal runt en inert heliumkärna, men det finns 22 procent sannolikhet för att den blir en stjärna på horisontella grenen som fusionerar helium i sin kärna.[9]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] Mallik, Sushma V. (December 1999), "Lithium abundance and mass", Astronomy and Astrophysics, 352: 495–507, Bibcode:1999A&A...352..495M.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- ^ Jofré, E.; Petrucci, R.; Saffe, C.; Saker, L.; de la Villarmois, E. Artur; Chavero, C.; Gómez, M.; Mauas, P. J. D. (2015). "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets". Astronomy & Astrophysics. 574: A50. Bibcode:2015A&A...574A..50J. doi:10.1051/0004-6361/201424474.
- ^ Takeda, Yoichi; et al. (August 2008), "Stellar Parameters and Elemental Abundances of Late-G Giants", Publications of the Astronomical Society of Japan, 60 (4): 781–802, Bibcode:2008PASJ...60..781T, arXiv:0805.2434 Freely accessible, doi:10.1093/pasj/60.4.781.
- ^ [a b c d e f] https://www.universeguide.com/star/omicronvirginis
- ^ Začs, Laimons (2000). "The Chemical Composition and Orbital Parameters of Barium Stars". The Carbon Star Phenomenon. 177: 277. Bibcode:2000IAUS..177..277Z.
- ^ Böhm-Vitense, Erika; Carpenter, Kenneth; Robinson, Richard; Ake, Tom; Brown, Jeffery (2000). "Do All BA II Stars Have White Dwarf Companions?". The Astrophysical Journal. 533 (2): 969. Bibcode:2000ApJ...533..969B. doi:10.1086/308678.
- ^ Reffert, Sabine; Bergmann, Christoph; Quirrenbach, Andreas; Trifonov, Trifon; Künstler, Andreas (2015). "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity". Astronomy & Astrophysics. 574: A116. Bibcode:2015A&A...574A.116R. doi:10.1051/0004-6361/201322360.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/omicronvirginis
- http://adsabs.harvard.edu/full/1972MNRAS.155P..17W
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Virgo chart