Omikron Sagittarii

Omikron (ο)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension19t 04m 40,98s[1]
Deklination-21° 44′ 29,4″[1]
Skenbar magnitud ()+3,771[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 III[3]
B–V+1,01[3]
Astrometri
Radialhastighet ()26,10 ± 0,60[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 76,35 ± 0,31[1] mas/år
Dek.: -58,12 ± 0,18[1] mas/år
Parallax ()22,96 ± 0,24[1]
Avstånd142 ± 1  (43,6 ± 0,5 pc)
Absolut magnitud ()0,625[2]
Detaljer
Massa2,14[2] M
Luminositet96,0[3] L
Temperatur4 759[2] K
Metallicitet-0,04[2] dex
Andra beteckningar
Manubrij, eller Sagittarii, Sgr, Omicron Sgr, 39 Sagittarii, BD- 21 5237, CCDM J19047-2144A, GC 26224, HD 177241, HIP 93683, HR 7217, IDS 18587-2153, PPM 269274, SAO 187643, ADS 11996, WDS J19047-2144A.

Omikron Sagittarii (ο Sagittarii, förkortat Omikron Sgr, ο Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud på 3,77[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 23[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 142 ljusår (ca 44 parsek) från solen. Då den befinner sig nära ekliptikan, kan Omikron Sagittarii ockulteras av månen och, mycket sällan, av planeter. Den senaste ockultationen av en planet inträffade den 24 december 1937, när den ockulterades av Merkurius.

Egenskaper

Primärstjärnan i Omikron Sagittarii är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 III[3]. Den har en massa som är ca 2,1[2] gånger större än solens massa och avger från dess fotosfär ca 96[3] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 760[2] K.

Omikron Sagittarii har en svag följeslagare, Omikron Sagittarii B, av 13:e magnituden, som är separerad med 36 bågsekunder.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "HIP 93683". Hipparcos, the New Reduction. Hämtad 2009-12-04.
  2. ^ [a b c d e f g h] Liu, Y. J.; et al. (2007), "The abundances of nearby red clump giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 382 (2): 553–66, Bibcode:2007MNRAS.382..553L, doi:10.1111/j.1365-2966.2007.11852.x.
  3. ^ [a b c d e f] https://www.universeguide.com/star/omicronsagittarrii

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Sagittarius IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagittarius chart